Vem var Inga-Britta på Midsommarkransen?

Ska skynda mig publicera några bilder från Midsommarkransen, tagna på vernissagedagen för Fotogenus på Midsommargården någon vecka sedan. Det blev ju lite ”fågelbilder” från stadsdelen ett tag sedan, men det här blir något annat.

Ljuset har nu återkommit, värmen skyndar på vårens explosion och snart vill ingen se sådana här tidiga vårbilder längre. Somliga bloggare från södra delen av landet med sitt försprång har ju redan nu kommit till något slags sommarstadium vilket kan upplevas lite orättvist när man själv befinner sig mitt i landet. Inte kan man ännu stoltsera med bilder från den mest underbara våren. Inte heller med bilder från den mest underbara vårvintern med snö och sol heller som de uppe i norr fortfarande har.  

Midsommarkransen - atmosfär från gamla tider

Butiker och nöjen och livets nödtorft....

Inga-Brittas havrebollar - värda en sväng till Midsommarkransen bara de!

Havrebollsfabriken/-butiken har funnits här på Midsommarvägen 13 sedan 1970-talet, minst. Tillverkningen och försäljningen i kartonger ligger här på samma ställe. När vi bodde i stadsdelen var vi inne lite då och då och handlade en låda med mumsiga havrebollar av Inga-Britta själv. Så småningom har stället fått en ny ägare för Inga-Britta levde inte för evigt. Dock har inget i havrebollskonceptet förändrats; varken receptet, kartongerna, skylten utanför eller något annat som hör ett vinnande koncept till. Fortfarande svänger vi in här emellanåt när vi har vägarna förbi. Och så har vi blivit upplysta om att det inte har funnits någon Inga-Britta alls utan två systrar i stället, Inga och Britta! Vilken vilfarelse vi har levat i många år. Vid det här laget undrar vi ju förstås vem av systrarna vi brukade träffa en gång i tiden...

Ni som åker och köper dessa fantastiskt goda havrebollar; det är inget problem att köpa en hel kartong för den lägger man i frysen och man tar fram ett behövligt antal godsaker vid behov. Behov uppstår dock titt som tätt när man vet att havrebollar finns i frysen... Om man vill kan man tina dem en mycket kort stund i mikro.

Några glimtar från Midsommarvägen, min hemgata en kortare period när jag var ung vuxen. I ett av husen har jag bott, en trevlig gammaldags miljö som dock inte var flott på något sätt för detta var ju en arbetarstadsdel en gång i tiden. Läs gärna Kjell Johansson bok Huset vid Flon om intresse finns för att ta del av en välskriven barndomsskildring på Midsommarkransen kring 40- och 50-talen.

2011-04-15 19:06   tomazon

I närheten har jag jobbat ett antal år så jag känner igen bilderna. Tellus biografen är en kult klassiker.

Kul att läsa om dina hemmakvarter.

Tommy

Besvara

Svar från RHelena 2011-04-15 19:26

Midsommarkransen är en verklig pärla bland Stockholms stadsdelar, tycker jag! Visst lite på uppgång numera.

Måste passa på att berätta en rolig historia med anknytning till Midsommargården: vi var medlemmar i en filmklubb som visade filmer ca en gång per månad på Midsommargården. Filmklubben hade inget stort medlemsantal, men till filmkvällarna var alla välkomna mot betalning. Lagom antal människor brukade dyka upp. En kväll utgjorde ett stort undantag: det var när Woody Allens "Allt du skulle vilja veta om sex" visades. Har en tydlig minnesbild fortfarande på näthinnan om hur Kransens åldriga invånare hade gått man ur huse och stapplade med käppar och andra hjälpmedel in i filmvisningslokalen! Ett minne för livet!

Svara

tomazon 2011-04-15 21:53

Haha!
Men då har Woody gjort nåt bra för mänskligheten.
Fast man kan tro att käppmänniskorna borde veta "allt" om man nu nånsin kan det.

Tommy

Svara

2011-04-15 19:21   janolof

Atmosfäriska bilder, dvs bilder med atmosfär i.

Gillar!

Besvara

Svar från RHelena 2011-04-15 19:28

Tackar! Skulle jag bo i Stockholm så skulle det kunna ske på Kransen igen. Det är alltid kul att komma tillbaka dit för atmosfären har inte ändrats nämnvärt trots nybyggnationer runtomkring.

Svara

janolof 2011-04-17 11:53

Jag var förra sommaren tillbaks till det område där jag bodde under hela skoltiden, men jag kände mig som en främling, nästan som jag kom från en annan planet...

Svara

2011-04-15 19:55   pic-tor

Trevliga bilder och dito berättelse från dina gamla kvarter. Min yngsta grabb bor där i närheten.

Besvara

Svar från RHelena 2011-04-15 20:48

Tipsa sonen om havrebollsfabriken! Antyd att en kartong havrebollar är en trevlig present att ha med när man hälsar på pappa, exempelvis.
Stället har en webbsida numera vilket förvånade mig lite, känns inte som en webbplats passar ihop med Inga-Brittas havrebollsfabrik, men det är klart, moderna marknadsföringsmetoder är väl ett måste för alla idag.
http://www.ingabrittas.se/

Svara

2011-04-16 03:39   EGW

Trevliga miljöbilder från Mälarhöjden! Havrebollar, är det vad som förr i tiden kallades negerbollar (fult ord, jag vet, men så sa man då)?

Besvara

Svar från RHelena 2011-04-16 10:00

Mälarhöjden? Nej, Midsommarkransen, men Mälarhöjden den ligger nära. En period åkte jag regelbundet till Mälarhöjden för att rida.

Har berättat en roligt historia i min svarskommentar till Tommy, du får höra en annan historia jag nu kommer på, ingen rolig direkt men kanske intressant ändå: Vid Liljeholmen fanns en väldigt brant skidbacke med lift (!) en gång i tiden. Vi åkte dit ett antal gånger för att åka slalom under en vinter när Sthlm hade snö, har för mig att det fanns även en snökanon i backen. Vi spände på slalompjäxorna hemma - klampade ner till Midsommarkransens tunnelbanestation några tiotals meter bort - in i tunnelbanan med skidor och stavar under armen - klev av vid nästa tunnelbanestation vid Liljeholmen - in i backen! Jag tyckte detta var helt otroligt, nyinflyttad som jag var från nordliga Finland. Otroligt var det kanske för vem som helst ändå, tänka sig att man i Sveriges huvudstad kunde åka tunnelbana till skidbacken!

Dessa havrebollar är nog inte desamma som de som har kallats för "negerbollar" (chokladbollar?). Inga-Brittas havrebollar är ljusare i färgen, konsistensen är mjukare, smaken mildare och godare (smaksak)!

Svara

EGW 2011-04-16 18:13

MIdsommarkransen naturligtvis, jag skrev fel i hastigheten! :-) Att det funnits en skidbacke med lift på Liljeholmen var en nyhet för mig. Minns du vad det var för år? Gick den ned från Nybohovsberget?

Den där filmkvällen med Woody Allen och seniorerna, det var en höjdare! Hoppas de inte blev besvikna.

Svara

Svar från RHelena 2011-04-18 22:53

Ernst-Göran; har snudd på missat ditt nya inlägg; hoppas du får syn på detta nu! FS stödjer inte riktigt pålitligt trådar som uppstår som uppföljare till en kommentar, har jag märkt sedan tidigare.

Visst, har för mig att det var just Nybohovsberget som backen hette! Brant som bara den, dvs inte så lättåkt och särskilt när den inte var så lång heller! Vi åkte där i slutet av 70-talet, sedan flyttade vi till Uppsala och har inte riktigt koll på när liften stängdes. Det vet jag däremot att de riktiga entusiasterna åkte där senare ändå, även utan lift, för det såg man från Essingeleden vid något tillfälle.

Svara

2011-04-18 22:07   Strandskatan

Jodå, det var en lift i backen. Och innan dess så var det en liten hoppbacke med trappor upp till startplatsen (eller vad det heter). Backhoppningen var ju på nedåtgående så det blev en slalombacke med lift. Säkerligen den brantaste och kortaste i Stockholmsområdet! En gång på 70-talet var det t.o.m. en slalom tävling i backen med internationellt deltagande. Det tog inte lång tid för åkarna att komma ner....

Hannu

Besvara

Svar från RHelena 2011-04-18 22:55

Minnsann, t.o.m. en hoppbacke, egentligen kanske inte så förvånande! Det minns jag tydligt att backen var verkligen jättebrant och nere var man väldigt snabbt! Egentligen inte så mycket att ha, men i brist på annat var det ok med åkning där några gånger.

Svara