Mina bilder och tankar för dagen

Om bilder och minnen

Jag berättade tidigare i bloggen att jag efter 27 år hittade några negativ-ark som jag trodde var för evigt försvunna. Istället hade dom bidat sin tid längst ner i en kartong i källaren fylls med gamla leksaker. Negativen härrör från en halvformatskmare (Canon Dial) som jag hade med mig på en längre resa i Sydafrika 1988.

Jag reste inte som fotograf utan som journalist för LOs räkning. 1988 var det två år innan Nelson Mandela släpptes fri och Apartheid-politiken styrde vardagen. De ca 500 bilder jag tog med den lilla kameran är speciella på det sättet att jag inte tog dem med fotografisk avsikt. Bilderna är mer som dagboksanteckningar.

När jag nu scannar igenom materialet är det därför en del bilder som jag måste tänka efter var och varför jag lyfte kameran. Några väcker minnen, andra inte.

Den här bilden minns jag väl, även om vi hade druckit redigt med öl. Eric, som snabbt blev min kompis, jobbade på NUM(National Union of Mineworkers), gruvarbetarfacket för svarta och färgade. Han bodde i Soweto- den enorma kåkstaden med närmare 1,3 miljoner invånare, strax söder om Johannesburg. Soweto var, och är fortfarande, en kåkstad för färgade och då, i slutet av 80-talet, var det ytterst få vita som bodde i området eller ens vågade ta sig dit. Det ansågs som farligt att vara där och det fanns fog för det. Uppror, demonstration och gängmotsättningar tillhörde vardagen.

Hur som helst, just den här kvällen hade Eric och jag druckit en massa öl, och han ville att vi skulle gå ut och dansa framåt nattkröken. Michael Jacksons LP:n  "Bad" hade släppts i augusti-87. Alla gillade den och den spelades överallt. Andra inhemska grupper vid den här tiden var Stimela och Soul Brothers. Det var musik som svängde rejält och vi gick ut i mörkret tills vi kom fram till det dansställe han sa var bäst. Vid dörren stirrade vakten på oss.  Jag var nog den första vita som ville komma in där någonsin. Han tittade på mig när jag tog bilden och jag minns att när Eric förklarade att jag - trots min hudfärg, var ok så släppte vakten in oss. Det var varmt i den lilla fullpackade lokalen och det jag särskilt minns är att jag fick några spontana applåder för mina coola moves på dansgolvet....

Inlagt 2016-11-06 12:27 | Läst 831 ggr. | Permalink
Vilken upplevelse! Och så viktigt det är att dokumentera.
//GöranR
Spännande tider och lite så där lagom dumdristigt kanske? Lite som att springa naken genom en kanibalby med en kvist persilja bakom örat kanske! ;)
/Affe
Svar från per-erik åström 2016-11-06 23:05
Det var -88 Affe, och jag var inte så försiktig som idag. Men det var också så att hudfärgen avgjorde. Idag är Johannesburg och Sydafrika några av världens mest kriminella städer. Det var det inte riktigt då. Jag tror du hade gillat svänget. Sydafrikansk musik är enastående. Lyssna på Paul Simons Graceland-platta. Huvuddelen av musikerna på det albumet ingår i gruppen Stimela från Sydafrika.
hörs/pe
Kul, intressant och värmande "liten" historia ur verkligheten.
Beklagligt att utvecklingen inte gått åt det andra hållet i Johannesburg
med omgivningar.
Med vänliga hälsningar, Jeanna
Svar från per-erik åström 2016-11-07 18:00
Tack M Jeanne. Idag skulle jag nog inte sätta min fot i Soweto på samma sätt som jag gjorde då. Johannesburg-regionen är ingen säker plats längre.
mvh/per-erik