Till den digitala fotografins lov

Jag läser och försöker förstå diskussionen och inläggen här på Fotosidan om analog respektive digital fotografi, fördelar och nackdelar, snabbhet och ytlighet kontra långsam eftetänksamhet  och sparsamhet.

Spontant förstår jag inte motsättningarna och undrar om inte det inte är nonsens egentligen, även om jag kan förstå och själv uppskatta ”vintage” prylar, gammal optik osv.

Kanske beror min oförstående attityd på ett enkelt faktum; Jag har egentligen aldrig ändrat mitt sätt att fotografera på grund av kamera, film eller sensor. D v s jag ”slösar” aldrig exponeringar även om en moden digitalkamera kan exponera 20 bilder i sekunden till nästan ingen kostnad alls.

För mig är istället det helt avgörande att försöka vara närvarande med kameran, att finnas med och fånga det korta ögonblick då ljuset stämmer och en möjlig bild blixtsnabbt flimrar förbi i varseblivningen. Ett långt fotografiskt liv har lärt mig att någorlunda ”se” och ana dessa ögonblivk.

Närvaro är nyckelbegreppet för mig.  Andra kan ha andra drivkrafter.

Numera anser jag vidare att dagens kameror och fotografisk digital efterbearbetning är överlägsna analog dito.

När jag tittar på mina gamla analoga mörkrumsprintar gjorda anno dazumal och jämför med vad inscannade negativ går att åtgärda i t ex Photoshop blir de digitala fördelarna så uppenbara. Särskilt om bilderna ställs i form av välgjorda utskrifter eller i bokform.

Om det dessutom handlar om en kamera med fin optik och bra sensor, som ”känns” bekväm,  är det närmast bara ett nostalgiskt minne när jag tänker tillbaka alla dessa slitiga timmar under mörkrumslampans sken. I teknisk mening tar jag  bättre bilder idag, låt vara arr jag är långsammare i steget. Man blir ju inte yngre och en stroke för sju år sedan har inte direkt heller ökat steglängden.

Bilden ovan är tagen med en Leica Q2 i Berlin och delförstoringen av samma bild ger syn för sägen i mina reflektioner vad gäller skärpa, tonomfång etc.

Den hade inte blivit lika bra i teknisk mening med t ex Tri-X vågar jag påstå.

Frekeman 2026-03-10 11:38

Ha! Jag hade planer på att skriva ett inlägg i en snar framtid med samma titel som du givit detta blogginlägg! Du hann före!

Allt dravel om det analoga fotografiets "fantastiska egenskaper" som med hög frekvens basuneras ut från ett visst håll synes mig vara väldigt tjatigt och i det närmaste patetiskt. Särskilt när man aldrig får se några bra foton därifrån.

Den digitala fotografiska processen är helt fantastisk och tillåter mig att ta mångt mycket fler bilder än jag någonsin skulle ha råd med om jag var tvungen att fotografera analogt. Jag har samtidigt inget emot det analoga fotograferandet i sig, annat än kanske att vissa utövare verkar se sig lite förmer vad gäller bildskapandet (utan fog för det!).

Roligt att du trivs så väl med din Leica Q2!

Mvh
Fredrik

Svar från per-erik åström 2026-03-10 11:45

Tack för det Fredrik!
/per-erik

syntax 2026-03-10 12:05

Fredrik.
Jag visar hur mycket analogfoto som helst på FS. Jag är en av dom som visar mest bilder överhuvudtaget här. Men det kanske är otillfredställande och patetiskt?

Frekeman 2026-03-10 12:14

Peter: jag syftade inte alls på dig i min kommentar. Det rör sig om en viss annan individ. Kanske borde jag ha varit tydligare. Sorry.

Dina inlägg stör jag mig sällan på. Historiskt sett så har det främst varit på dina kommentarer på mina blogginlägg och kommentarer riktade till mig i andras bloggar. Dock inte inlägget jag kommenterar nu. 🙂

syntax 2026-03-10 12:54

OK Fredrik, jag förstår.
Vi har ju inte varit så kontanta, så jag är väl bara lite överkänslig.

morgondotter 2026-03-10 11:45

närvaro
skriver du
just så
är grunden
oavsett
digital, analog

närvaro

/inger

Svar från per-erik åström 2026-03-10 11:48

Exakt. Bild är bild hur man än vrider och vänder på der. Att bara uppehålla sig vid teknik blir enahanda.
/per-erii

syntax 2026-03-10 12:01

Jag var ju (som jag kanske lite för ofta framhåller) yrkesfotograf med egen medelstor ateljé under tio år. Då hade jag det effektivaste som bjöds. Det ingick så att säga i konceptet. Numera är jag glad amatör - då med tonvikt på glad. Som amatör gör jag det jag tycker är roligast. Jag bestämmer själv innehållet i min hobby – enväldigt.

Om vi går fram till en veteranbilsentusiast vid hans blänkande klenod, och påpekar att han kommer att transportera sig betydlig effektivare i en ny Volvo, så är det i och för sig riktigt – men tror du att han kommer att köpa argumentet?
Jag har ju spårat in en hel del på teknisk fotohistoria - och jag älskar mina gamla burkar. Dom går nu en gång på film, och dom ligger förbaskat bra i handen på mig. Det verktyg som ligger bra i handen, brukar ge ett bra resultat.

Vad jag vill ha sagt, är att jag håller med om att mycket av snacket analogt/digitalt är nonsens. Saken har många sidor och bottnar, och var och en gör naturligtvis som det behagas - utan att för den skull behöva utsättas för ständiga pekpinnar och tillrättavisningar. Skrota pseudodebatten alltså... :-)

Svar från per-erik åström 2026-03-10 14:05

Bra där Peter.
/per-erik

niniz 2026-03-10 12:27

Fotot/bilden är viktigast, tycker jag om den spelar ingen roll vad jag använde.
Har fotat både analogt hållt till i mörkrum. Använt kompakter Polaroid å systemkamera etc

Man måste se bilden

Fint ögonblick
/N

Benganbus 2026-03-10 13:23

Hej Fredrik!
Tack för din kommentar, även om den inte är i min blogg – och för att du skriver med sådan energi. Jag förstår vad du menar. Analogt kan ibland få en romantisk gloria som kanske inte alltid är helt förtjänt, och jag är den första att erkänna att jag själv kan dras med i historien, mekaniken och allt det där som luktar lite nostalgi.

Men jag har aldrig sett det som ”finare” än digitalt. Bara annorlunda. Digitalt är ju fantastiskt på sitt sätt – modernt, snabbt, flexibelt och fullt av möjligheter som film aldrig kan matcha. Men det ena utesluter inte det andra, och jag tycker det är fint att vi kan trivas i olika världar utan att de behöver konkurrera. Och om man försöker se det i stort, så är det analoga inget större hot mot det digitala.

När jag skriver om analogt gör jag det mest för att det är min egen lilla rytm, min egen långsamma promenad i en snabb tid. Inte som ett manifest, bara som min personliga berättelse. Jag vet att det är svårt att skilja ut texter på nätet ibland, så man kan ta det personligt.

Och som jag sagt tidigare, det är inget tvång att läsa min blogg. Man måste kunna välja bort saker, som man tycker är skräp. För jag är nog inte ensam att skriva om "olämpliga" saker på nätet. ;)
Så lyft blicken Fredrik och tro på din grej i stället! Bry dig inte så mycket om andra! Det begränsar!
/ Bengan

Frekeman 2026-03-10 13:55

Under en rätt lång period (känns det som) så har du skrivit åtskilliga inlägg som i stort sett går ut på samma sak, dvs. att analogt fotografi står för kvalitet, eftertänksamhet och annat fördelaktigt samtidigt som du refererar till digitalt fotograferande som "snabbmat". Jag (och förmodligen flera med mig) ser det som tjatigt, utmanande/provocerande och förhoppningsvis också totalt okunnigt. Och jag är en sån som gärna påtalar sånt som jag bryr mig om och som jag tycker är dravel (men märk att jag inte kommenterar i din blogg längre).

Att bry sig om andra finner jag inte ett dugg begränsande. Du får gärna förklara för mig (och andra) varför det skulle begränsa på nåt sätt. Förmodligen var nåt ytterligare ogenomtänkt som du hävde ur dig...

Nils Bergqvist 2026-03-10 14:49

Nej jag förstår inte heller detta dumma jämförande? Teknisk perfektion är ju inte allt. Konst är oftast inte ett avbildande till fullödig perfektion. Bild har helt andra förtjänster. Därför lever det icke lika perfekta analoga kvar. Många gillar uttrycket och vill ha det så. Bilder och fotografi är inte en tävling i att se så perfekt, verklighetstroget och felfritt ut. Om det vore det skulle tex Anders Petersen vara helt chanslös. Han plåtar med Tri-X och förstorar sina bilder kraftigt ofta kring 70x100cm.

Svar från per-erik åström 2026-03-10 14:56

Bra där Nils! Naturligtvis är inte fotografi en tävling, men jag ville bara delge mina erfarenheter från de senaste 55 åren av fotografisk verksamhet. I den meningen tycker jag att digital fotografi har varit en befrielse. Men förstår samtidigt dem som vill hålla kvar den analoga tekniken. Det är, som så ofta i livet, inte en fråga om antingen eller utan snarare både och.
Mina bästa bilder har jag för övrigt tagit med en Nikon F och en 35 mm, manuell rakt igenom, och med Tri-X, oftast pressad till 1600 asa.
/per-erik

Rumpelstiltskin 2026-03-10 17:11

Det finns en aspekt av analog fotografi som jag saknar och som jag tycker sällan nämns i debatten. Och det är hantverket, det mer påtagliga i processen. Påtaglig som i "att ta på". Just att det är något fysiskt.

Jag uppskattar snabbheten i att få fram en färdig bild nu med digitalt och att i princip kunna visa den för andra minuter efter att den togs. Men den ger inte den tillfredställelse en svartvit kopia gjorde när den väl var torr och man insåg att detta blev ju bra!

Hela den fysiska processen var tillfredsställande för mig. Även det fysiska i den färdiga kopian. Man kunde ta på bilden på ett annat sätt än med digitala bilder, även printade.

Nu kan jag inte teckna eller måla, men om jag kunde tror jag jag skulle känna nåt liknande för traditionella tekniker vs digitala.

Gäller även själva kamerorna. Har inte plockat fram mina gamla kameror på åratal, men vet precis var mässingen lyser igenom där mina händer nött bort den svarta lacken. Det är nåt skönt i det också. Ett verktyg som nötts och slitits.

Detta sagt, jag hade svårt att ta till mig digitalt först. Tyckte bilderna såg för släta ut, nästan plastiga på nåt sätt. Men nu är jag där. Jag kommer inte att gå tillbaka. Jag har all utrustning kvar, så jag skulle lätt kunna köra dubbelt. Men jag har inte orken och inte utrymmet för ett mörkrum heller. Och att enbart scanna neg till digitalt skulle inte ge mig samma bilder och samma tillfredställelse som den våta processen.

Men jag behåller grejerna. För alltid. Kanske, kanske om jag flyttar till hus blir det ett mörkrum igen. Men troligen inte. Jag är nöjd med det jag har nu och uppskattar alla fördelar, och de är många, men jag kommer nog alltid att sakna det gamla också.

N Thomas Meldert 2026-03-10 19:13

Bra sagt! Men diskussionen fortsätter nog ändå. Som en evighetsmaskin =)

TomasKronberg 2026-03-10 21:20

Håller med dig helt och hållet. Det viktiga för en bra bild är kanske inte utrustningen. Om målarpenseln ska vara mård eller nylon. Samma med foto. Jag anser att digitala kameror är överlägsna i det mesta (möjligen kan Hasselbladsnegativ fortfarande ge lite billigare digitalkameror en match).

Jag såg en utställning med Anders Petersen och den berörde mig enormt. Känns inte som om den här diskussionen borde finnas.

Nu har jag sålt alla mina gamla Leicor, men jag har negativen kvar och jag ångrar mig inte -- jag har nyare Leicor och objektiven har jag kvar.

/Tomas