GERILLA i Kungsan

Allt handlade inte om ABBA igår även om SVT sände timmar med hyllningar.
I Kungsträdgården var vi t ex ett gäng fotografer som ställde ut våra bilder på ett långt klädstreck.
Vädret var kanske inte det bästa, men så kul att träffa alla andra i GERILLA-gänget!
Hur som helst. Här är några av de bilder jag hängde på strecket.

Bilden av bilderna togs av Lars Epstein.

Liten lördagsreflektion

- Snart är svenskarna i minoritet!
Richard Jomshof från SD yrar ständigt denna fras och vurmar för ett Sverige fritt från invandringens fördärv.
För säkerhets skull bör därför också muslimska moskeer rivas….osv osv.
Noor Åström-Tabrizi på bilden är ett av mina två barnbarn.
Hon har halva sina gener från Iran.
Dessutom får hon en lillebror runt midsommar.
Därmed blir alltså majoriteten av mina barnbarn ”invandrarbarn”.
Det Jomshof yrar om ser jag därför som en personlig förolämpning.
Och hur svarar man på det?
How about: ”Håll igen käften din jävla rasist!”?

Kom till Kungsan imorgon!

GERILLA på lördag

Det kallas för GERILLABILD och är en oregelbundet återkommande fotografisk utställning i offentliga miljöer.

Ett klädstreck med fotografier signerade ett antal fotografer som hastigt dyker upp under några timmar för att sedan försvinna.

GERILLABILD handlar om spontana möten, bildsnack och kanske en snabbfika.

Nu på lördag 6 april lördag dyker GERILLABILD upp i Kungsträdgården i Stockholm vid Thelins café mellan 13.00-15.00.

Jag är med med några porträtt jag gillar.

Kom gärna förbi!

Påskbekännelse: Mitt första, enda och största bidragsbrott

Tro det eller ej men en gång var jag en vig, smärt och fräsig ung man.

Det slumpade sig dock så att jag efter ett halvt års militärtjänstgöring i Sollefteå i ett anfall av politisk övertygelse (läs:villfarelse) vägrade fortsatt värnplikt.

Jag skickades hem från underofficersutbildningen med omedelbar verkan. Sen hände ingenting på ett år tills det en dag en dök upp en postutbetalning i mitt namn. Hela 2200:- med avsändaren ”milutrbidr”.

Jag fattade ingenting men hämtade ut pengarna, lät dem ligga orörda i månader för den händelse ”milutrbidr” skulle höra av sig.

Men ingenting hände och en dag slog jag till på en orange Crescent VM-cykel, en fantastisk hoj, lätt som ett frimärke och snabb som en vinthund.

Det måste ha varit på en raksträcka med vinden i håret som det slog mig; ”milutrbidr” betydde naturligtvis ”militärt utrustningsbidrag” att utbetalas vid den tänkta utryckningen året efter min vapenvägran.

Det hette ju ADB på den tiden, en tidig form av datakraft långt innan programmering var så avancerad som idag.

Antagligen hade blivit ett jäkla liv om jag inte plockat ut pengarna.

Tyvärr blev den orangea hinden stulen men livet gick vidare.

Jag fick dessutom plikta en månad i fängelse för vapenvägran några år senare.

Sen dess har militären aldrig hört av sig vare sig med inkallelseorder eller en fordran för en felaktigt utbetald ”milutrbidr”.

I flyktiga drömmar kan jag fortfarande sakna den orangea världmästarcykeln.

Motionshojen på pensionärsgymmet är en klen tröst i sammanhanget.