Din största fiende är din tunga.

Jag har kommt hem igen ja hem till Spanien inte till Sverige ännu det är en månad kvar. Men det känns som hemma här nästan som Sverige. Det kanske blir så när man vistas på en och samma plats under lång tid. Min kompis som tillbringar lång tid i Mocanbic känner nog att han är hemma när han landar i Alicante fast han är född svensk.Jag kom ifrån Marocko igår. Det känns omtumlande oliikheterna men också nymodigeterna. Fattiga människor och i vissa fall ren missär kan vi tycka som har andra referenser." Din största fiende är din tunga " ett talesätt naturligtvis och ett musliimst sådant, eftertanke krävs samtidigt som man lär sig att respekt för andra människor och åsikter är ett underskattat verktyg för att skapa fred och samförstånd mellan olika kulturer. Jag har mer än en gång blivit kraftigt överraskad på viklet sätt muslimer resonerar och utan att avsljöja min innersta åsikt är jag mycket inponerad.

Hursomhelst jag är hemma från äventyret, vilket gav mig mycket  Vi hade givetvis ett uppdrag och vi skriver och skickar bilder för fullt men jag måste ändå berätta att får ni möjligheten att åka till Marocko så ta den det är det värt.

Vart riktar man kameran

Under många år, ja de allra flesta har jag fotograferat antingen som amatör eller som fri fotograf där jag ansträngt mig för att sälja bilder eller leverera till diverse tidningar. Jag fotograferade analogt eftersom det inte fanns andra möjligheter då jag började. Att dessutom få göra sina bilder färdiga i mörkrummet gav mig en otrolig tillfredställelse. Ibland är det en stor saknad när man idag ser alla bilder flimra förbi, många dåliga överarbetade i något fotoprogram.

Just nu i dag besökte jag en utställning från en fototävling här i Spanien och Torrevieja. 12 st fotografer hade hängt sina bidrag i en mycket trevlig lokal med rätt ljus på bilderna och välorganiserade.Bland 24 bilder fanns fem svartvita bilder som stack ut och tilltalade i varje fall min smak. De andra bilderna var i färg och många var mycket avancerade Photoshopjobb. Vi ser så många bilder i så olika sammanhang att det är svårt att ha en uppfattning om vad som är bra eller dålig.I rubriken undrar jag: Vart skall man rikta kameran ? Naturligtvis vet många hur och vilka bilder man tycker om och dom bilder tar man . Men många är kanske osäkra?

När den digitala verkligheten nu tagit över fotograferandet och manipuleringen är ett faktum så måste vi som tycker om "riktiga" bilder kanske plocka fram lite av den nostalgi och erfarenhet som en del har här på fotosidan.

Hursomhelst det var lite tankar jag fick när jag såg utställningen idag men jag blev inte klokare men lite rikare av det jag såg. Nu till något helt annat Jag jobbade med ett repotage i veckan och då handlade det om Ett kännt Chokladmärke här i Spanien Oc för det behövde jag en kopp yjock varm choklad och Churros som är så gott och onyttigt tror jag. Förresten på Tisdag åker jag till Marock på en vecka/bert

Det behöver inte vara tråkigt att plåta sport

Man kan ibland tycka att sport är tråkigt. Jag är inte överdrivet förtjust i att se på skitiga fotbollspelare eller på Hockey eller annan sport heller för den delen.Men det är något som händer när man kommer in på banan eller planen som känns i hela kroppen, spänningen, förväntan, nerven osv. Tänk om jag får en bra bild, för det är ju fotograferingen jag har känslan för det är ju den jag åker dit för. Dom gånger matchen är så spännande eller man är nära ett avslut då händer det att jag glömmer att fota. Vilket är katastrof för en fotograf. Nej det är faktiskt nödvändigt att förhålla sig kall till den sport man skall fota.

Skickar med några bilder som kanske beskriver min känsla Jag ser att målvakten gör en pirruett kanske dansar han balett. Eller fotbollspelarna som missat att dom faktiskt spelar fotboll. Tjejen som inte gillade sina skor och vill byta mitt i matchen, det kan vara roligt med sporten man kan lära sig ett och annat tempot och snabbheten (bortsett ifrån Golf) att skärpa sitt sinne kunna se vart och när man skall ta bilden vara med/bert

Attityder ibland fotografer och ledare.

Det har varit mycket nu  från det ena jobbet till det andra, ibland lite i överkant bilder från karnevaler ,bröllop fotboll mm,mm Men det var attityderna jag vill yttra mig om. Spanska fotografer har lätt för att hälsa och ibland när man skall vara tillsammans på en arena så kan vi till och med börja prata med varandra. ledarna och tränarna har lätt för att underlätta för oss med andra ord vi känner oss välkommna. För några timmar sedan äkte jag ner till La Manga c;a 5 mil söder om Torrevieja Ett Svenskt Danlag skulle spela en match mot Frankrike.

Jag parkerade bilen och började packa upp mina kameror för att korsa planen det var 30 minuter kvar till avspark Hittade furbundskaptenenCalle Barrling som efter att  hälsat bad mig återkomma efter matchen Ok det är jag van vid . Match ansvarig en Man ifrån Norge ville att jag skulle ställa mig utan för planen vilket jag också gjorde. Det hör till saken att det svenska och det Franska Laget är inte så högt på stjärnhimmelen de är födda 90 och 91. Men attityden från Ledaren Calle där han skickade fram en av sina tränare och meddelade att jag skulle befinna mig på andra sidan plan där finns avsedd plats för journalister. Jag argumenterade ju naturligtvis emot och jag på grund av solen och att min plats som fotograf bör vara nära kortlinjen.

En svensk fotograf kommer släntrande med alldeles för tung kamera och övrig utrustning,j ag hoppades att han skulle hjälpa till men han hälsade inte på mig. Hans utrustning kunde har räckt att zooma in hela spanien med.

Jag tog mig över till den Franska sidan vilket dom både hälsade och lät mig stå vid båset.

Här i Spanien är vi vana att röra oss ganska fritt på arenorna så min förvåning var stor när Svenskarna inte önskade min närvaro, Det är skillnad på attityder vi borde hälsa lite mer på varandra vi skall inte stjäla några bilder av någon men vänlighet och ett Hej räcker/bert 

Det skall vara svartvitt och helst odydligt.

Med intresse läser jag bloggar med ett öppet sinne och ofta med aningen undran över hur man framställer bilder och berättelser. Ibland hänger jag inte med det är för svårt för mig att förstå varför en bild som som är svartvit är så mycket värdefullare än en med färg. Elller som Ulf uttrycker det" du har talang" Frågan blir kan någon förklara för mig vari ligger talangen när man inte ser vad bilden föreställer utan att det krävs en berättelse på siidan om.

Jag är övertygad om att både Ulf och Alf är tillräckligt kunniga för att förklara varför dessa mörka och för mig obegripliga bilder är början till en talang. Hur ser man på fotografin ur det perspektivet. Är det konst  ? Eller ser ni något som jag missat?

Bortse från mina bilder för jag platsar inte alls i det jag talar om, jag har tagit några bilder där det möjligen i ett sammanhang  skulle kunna vara i närheten av det nämligen en sönderblåst tjur som dessutom är en kultursymbol i Spanien/bert Jag gjorde dom svartvita för säkerhets skull  i hopp om att bli en talang