Jag ser det på ett annat sätt..i varje fall idag

Kanske är det bara nu som jag ser naturen så! Det kanske är så att jag vill förändra eller möjligen försöka se tystnaden i naturen. Just vid denna tjärn är det sagolikt tyst,jag återvänder gärna hit ,det finns ett bord och en eldstad. det är aldrig någon här bara jag och tystnaden. så ser jag det med den bilden/bert

Att balansera sitt fotografi eller hur man blir bättre fotograf

Alla har väl  vi någongång känt att "mitt fotografi" är uselt eller jag får inte till det,jag lägger av med att fotografera. Jag har tänkt det många gånger framförallt när man ser andra framgångsrika fotografers utmärkta bilder.

Men ändå har jag fortsatt att envist försöka övertyga mig själv att :du är inte så dålig ändå. Med olika medel och motiv försökt hitta en balans mitt fotograferande.

Det har väl hänt att jag tappat greppet och ser  hur uselt resultatet blev. Några viktiga livlinor kan vara  att se många bilder och ta många bilder att vara kritisk och träna. Fotosidan har ju många bra fotografer som delar med sig av bilder och synpunkter det hjälper. Att försöka vara ärlig mot sig själv komma underfund med vilken typ av fotograf jag är. Att tänka igenom vad man skall fotografera. Jag satsade på Sport. En svår uppgift att förmedla ,men jag ansåg att mitt intresse var där någonstans. det kan isig vara en god början. Många matcher blev det och många usla bilder. Jag tränade läste in matcherna och försökte ta in det som gällde inför fotograferingen. Det går snabbt och det är tempo ,jag gillar det. Jag blir alldrig någon bra fotograf  men  det blev till slut ganska hyggliga bilder. I varje fall för dagspress. Men vad jag vill säga är att träningen i fotografi är enda möjligheten för att försöka hålla balansen och kunna ge sig själv beröm .Till slut kan man direkt i fotoögonblicket avgöra vad som är bra. Min fotokompis  Staffan på UNT i Uppsala brukar satsa på att försöka ta ett par bilder i början av matchen som är sinifikant för matchbilden. Sedan kan man slappna av. Det blir bättre då/bert

Jag kallar det för Naturfoto

Inte för att det inte finns annat som är mer naturnära,och kanske borde det i stället kallas dokumentärfoto. Hursomhelst anser jag att är  förändringarna i naturen som är  fängslande. Om jag kommer till detta motiv om ett par dagar så ser det annorlunda ut. Det kanske är där skillnaden ligger med stads bilder att man blir mätt på motiven, dom förändras sällan och dom följer inte årstiderna på samma sätt som  i Naturen.   

Älgarna har ledigt

Skogen är fridfull, älgjägarna syns inte till och man kan röra sig fritt igen. Ett älgtorn i denna storlek kan ju knappast locka en älg även om den är blind. När jag rörde mig runt i skogen såg jag hur en älgkalv fått sätta livet till och det  hade varit fest för räv möjligen björn och varg. Men det är tyst inget rör sig man kan lungt sitta och  njuta av naturen. När det småregnar lite är det även lungt på fågelfronten.

Några renar gick och betade på avstånd. Det är lite irreterat bland en del bönder som får grödorna nedtrampade av renar. Det sätter sina spår/bert

Det spelar ingen roll hur man beskriver Natur det blir alltid en egen tolkning

Ljuset tillsammans med naturupplevelsen sätter igång tankar, och ibland ser man i sina bästa stunder sagorna som man läste under sina första år i skolan. Fantasierna om hur det kunde vara i skogen. Vilka som levde och rörde sig omkring oss utan att visa sig . Det prasslar och en gädda slår och plötsligt lyfter en fågel, på långt håll jagar en räv en lämmel

Färger kan bli till en kuliss men också något att vila sina ögon  eller tankar på

Och hur kan en svart stubbe bli lila i kameran sin grön vita hatt av mossa finns den där år från år och blir bara vackrare och vackrare. Man blir nästan religiös men väcks  plötsligt till någon slags vardag av skogstraktorn som jag plåtade igår/bert