Tankar och reflektioner om inre och yttre bilder

Att sitta ner bland kompisar hjälper mig att koppla av

Jag har ett ständigt pågående fotoprojekt. Det är att fotografera flygande humlor, bin och fjärilar.

Detta projekt har pågått i flera år. Jag ser inget slut på det.  Även om bilderna blir väldigt likartade så är stunderna  med dessa små beroendeframkallande. Det är så roligt så (ni som inte provat) anar inte. Ni som har provat vet nog en del vad jag pratar om, fast ni kanske har andra perspektiv. Det är OK. Fungerar för mig som en mycket aktiv meditation. En timme eller två med dessa kompisar är en stund där det inte finns utrymme för malande tankar, oro över framtiden, eller funderingar på saker man tycker är fel.  För om du inte fokuserar på nuet när du sitter bland dem...då får du inga bilder värda namnet med dig hem. Tom en trasig hårddisk med massor av bilder på reducerades till ett  överkomligt problem.Fast då när det hände åtgick hela dagen för att kunna släppa taget om de försvunna bilderna.

Jag är alltid fräsch som en daggig nyponros när stunden är över.  Inuti menar jag då, utsidan kan vara både svettig och rödkindad. All energi åtgår till att sitta still och fokusera på att få ner avtryckaren när de små passerar det förvalda skärpedjupet.  Det finns ingen plats för tankar av vilket slag de än är.  Sen får man ju sitta ner mitt i sommarens överflöd med blommornas alla färger och former. Eller att stå under äppelträden när alla alla har flugit in från hela grannskapet. Då står man som i en brummande, rumlande flygplats. Bara det är en upplevelse i sig. Jag har bara haft goda stunder tillsammans med dessa små. Med kamerans hjälp är nu dessa stunder något jag längtar efter. Klart det då känns som dessa små är ens kompisar.  Dessutom är de ju så nyttiga för allt och all.  Utan dem är vi ingenting. Kan man annat än vara (eller vilja vara) kompis med dem. Här nedan kommer en kavalkad från projektet.

 Fin färg på bakgrunden är ju aldrig fel.

Rund och god skall humlan vara.

En extra utmaning är att få till bilder tagna framifrån. Det är svårt. De vill inte flyga mot hinder.

Här ser rumpan hans ut som ett ansikte...tycker jag.

eee

Här har en snäll själ , livskamraten min, sett till att solen inte steker min hjärna. Han har ett oändligt tålamod med mitt fotograferande.

Utan kameran hade jag aldrig hunnit med att se att fjärilarna ibland ser ut så här när de flyger.

Deras prilliga prickiga ögon är en upptäckt i sig.

Undrar om det är mig han ser nu, känns nästan så. Snabbt viker han av.

 

Det var allt för idag!   Flyg väl och bromsa inte i svängarna.

 

 

Inlagt 2018-08-28 16:19 | Läst 1086 ggr. | Permalink

"Bilder som gör att man ler, tack!"


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Att fotografera flygande insekter är förvisso en utmaning! Du har fått till en mycket fin samling, fjärilarna är mycket bra och den avslutande humlan blir min favorit i dag.
Svar från Annelie Worgard 2018-08-29 11:44
Tack Christer....ja det är en utmaning och det mesta blir oanvändbart...de e snabba di små :)
En sån fin beskrivning av den saken jag kallar "hummelgympa". Och jättefina bilder!
Jag mår så gott av att titta på raden av bilder, med så vackra färger och snyggt fångade flygfän!
Inte kan man fota sej mätt på det här motivet!
Svar från Annelie Worgard 2018-08-29 11:45
Tack Ann-Sophie...ja du en av de som oxå ägnar dig åt det här från tid till annan. Så du vet. Hummelgympa är ett bra ord.
Bilder som gör att man ler, tack!
Svar från Annelie Worgard 2018-08-29 11:46
Tack för att du berättar det!
Så fina bilder du tagit och jag har nog inte ditt tålamod att sitta och vänta ut flygfäna, jag har försökt många gånger men när det gäller fjärilar så går jag bet. Näst sista bilden tycker jag är jättefin.
Ha det gott /Stig
Svar från Annelie Worgard 2018-08-29 11:47
Tack för snälla ord. Ja tålamod eller allmän långsamhet är ett måste. Jag klarar det för att jag får tillbaka...jag vet att jag blir så pigg efteråt.
Du har några riktigt fina bland din sköna samling här, LO
Svar från Annelie Worgard 2018-08-29 11:47
Tack LO, bockar för berömmet.
Jo, tiden går fort och omvärlden finns inte när man sysslar med denna typ av foto. Lagom skärpedjup, kort slutartid och förutseende genom studier av objekten, det är det som behövs. Sedan är det en väldigt bra avslappning. Det blev en rad fina bilder.
Svar från Annelie Worgard 2018-08-29 11:48
Tack! Precis så är det Stefan. Omvärlden finns verkligen inte just då.
Vad roligt att du hittat din egen meditation! För meditation är det ju, när vi släpper tankarna och bara är. Och så fina bilder det blir, färgerna och dom vackra insekterna är ju små under. Du har ju också lyckats väldigt bra tekniskt, väldigt fin skärpa precis där den ska vara. Det skulle vara roligt att prova vid tillfälle, har nästan aldrig jobbat med fast, föreställt avstånd på rörliga motiv. Försöker gissa vad du använder, dom fyra sista bilderna ger mig känsla av teleobjektiv där du kan sitta en bit ifrån, dom första är jag mera osäker på. Väldigt fin serie!/ Björn T
Svar från Annelie Worgard 2018-09-02 11:07
Helt rätt gissning :) Jag kollade, bild 1-3 är med min "gamla" Canon 350D och 100mm makro. Tider runt 1/500, F4-F5, iso 100-200. De övriga bilderna är med min nyare Canon 5D Mark II och min 100-100 zoom, tider runt 1/2500, F4-5, iso varierar med ljuset