Gluggfunderingarna tog slut dagen då 85an kom

Hade ett tag funderat på nytt porträttobjektiv som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Det slutade med att ett Nikkor af-s 85 1.4g beställdes. Var länge inne på Sigmas 85a, speciellt då jag efter att ha läst ett test på någon engelsk sida att om du fortfarande betalar nästan det dubbla för Nikons variant efter att de läst denna recension är du dum, i princip så stod det. Jag var dum, jag köpte Nikon. Men när jag öppnat paketet och skruvat på denna klassiska 85a på min D800 och omedelbart ställt in bländare 1.4 och tagit första exponeringen kände jag mig inte dum längre. Jisses vilken skärpa, och den sitter dit man pekar.

Nedan följer några bilder från första testet med nya porträttobjektivet. Har aldrig ändrat bländare sen den där första exponeringen för några dagar sedan, det intressanta för mig har varit hur den presterar på största bländare. Känns som att det här objektivet kommer att ärga fast i kamerahuset, det kommer att sitta på...jämt tror jag :)

Alla bilder är tagna med Nikon D800, bländare 1.4 med varierande iso och slutartid.

(klicka på bilderna för bästa upplösning)

Objektivfunderingar och en bild på papper.

Funderingar på att utöka utrustningen med något lämpligt objektiv brukar vara ganska angenäma funderingar. Ända tills man kör fast...vilket ska man ha. Det rör sig i spannet mellan 85 och 135 och mellan dessa siffror finns det en del godbitar, det är fasta af-gluggar som gäller. Kanske skall tillägga att jag fotograferar med Nikon. Det kan vara bra för er läsare att känna till då jag hoppas att ni skall övertyga mig om vad jag skall ha.

När det gäller den fasta skaran av objektiv jag har idag är det förutom 50mm 1,4 enbart manuella varianter. 105 f2.5, 135 f3.5 och 200 f4 plus några till.

Fantastiska objektiv som levererar riktigt bra. Men det är inte alltid manuellt är tillräckligt...effektivt är nog rätt ord. Porträttfoto ute där det sker mycket rörelse. Bröllop, barnfotografering, rörelse men ändå inget som kräver den snabbaste autofokusen. Vid poserande stillastående porträtt kan jag ibland tycka att det manuella förfarandet är att föredra då det gör att man måste sakta ner något och tänka till innan man trycker av. Om det istället är ett bröllopspar som promenerar  mot kameran kan det istället vara tvärtom. Då kan jag istället fokusera på komposition och kameran på sin fokusering. Vid dessa tillfällen idag använder jag ofta 24-70 f2.8 och 80-200 f2.8, men där jag tycker den senare ibland blir för klumpig.

Så vad skall jag ha? Mina tankar sträcker sig från 85 f1.4, 105 f2 dc, 105 f2.8 vr micro och 135 f2 dc. Jag var väldigt inne på 85an ett tag men känner att runt 100 strecket är en fin brännvid. Giv mig råd? :-)

Avslutningsvis bilden på papper. Fick senaste numret av Mitsubishis kundtidning Fits Your Life där en av mina cykelbilder finns med, i detta fall på Rabobankproffset Emil Lindgren. Alltid kul att se sina bilder i tryck.

Porträtt med enkla tillbehör

Fick hem en låda häromdagen innehållande lite ljustillbehör. Bland annat en snoot och "barn doors", vad de nu heter på svenska, med lite olika färgfilter. Billiga grejer som är roliga att leka med och testa. Den som fanns att tillgå när det var dags att prova grejorna var jag själv. Bilden är tagen med en snoot som enda huvudljus och rött filter för bakgrunden. Tänkte få till lite gammal filmstjärnestuk över det hela.

(klicka på bilden för bästa upplösning)

Gråa kalla novemberkvällar när klockan börjar närma sig midnatt...

...är det perfekt att ta några självporträtt, och jag gillar ju det lite skitiga rockstuket på mina självporträtt. Det bästa vore förstås att få in ett riktigt band i studion men då inte det finns tillgängligt får jag vara rockern. När barn är nattade, frun somnat är det ofta i studion jag hamnar. Att flytta runt ljus, öka och minska mängd ljus, testa egna lösningar. Detta är tiden då kreativiteten flödar som sedan kan appliceras på nästa kund, oavsett barn, vuxen eller varför inte ett rockband :-)

(klicka på bilderna för bästa upplösning)

Studiofoto med Tuva

I går hade jag Tuva snart tre månader på besök i studion. Den åldern och några månader framåt är en perfekt fotograferingsålder. Nöjd och glad och inte på språng som det gärna blir när de små kommer på att de kan krypa.

Nedan några klassiska fällbilder och en mor och dotter bild.

(klicka på bilderna för bästa upplösning)