Cykelvasan 2012

Lördagen den 11 augusti var det dags för årets Vasalopp på cykel. Förra året var jag där och tog bilder vid sidan av spåret. Det gjorde jag i år också, men först passade jag på att köra loppet.

När jag på fredagen hade avslutat ett fotouppdrag passade jag på att kika lite på kändissprinten uppe på Lindvallen, med bland annat Sveriges för närvarande bäst rankade mountainbikecyklist Emil Lindgren, rankad 17 i världen.

Emil Lindgren - Team Rabobank-Giant

Efter att ha hämtat inspiration uppe på fjället under fredagen blev det äntligen lördagsmorgon och det var dags för Cykelvasan. En skön augustimorgon mötte mig i dörren då jag vid 7.30 tiden cyklade den dryga milen från boendet till starten. Ett par bananer och en burk energidryck i ena fickan och en Samsung wb2000 kompakt i den andra. I dag skulle det dokumenteras från sadeln.

Gjorde de sista inställningarna på kameran i startfållan, raw, a-läge och ett lagomt iso. Förstod innan att det är lika bra att ha en grundinställning som funkar hela vägen då det inte kommer att finnas direkt så många lägen att börja ändra under loppet.

Samsung wb2000 f3,6,  1/750,  iso 200

9:00 rullade det hela igång. Första milen var det svårt att få upp kameran och ta några bilder. Den höga farten utför, vasan är snabb, och mängden människor gjorde det rent farligt att börja ta fram en kamera. Men efter ett tag tunnade det ut och det gick att ta fram kameran och ta några bilder. Nedan följer några av dem.

Efter 3 timmar och 16 minuter var resan i fäders spår över, en härlig resa, om än slitsam de sista 25km då orken började ta slut.

Efter målgång slängde jag mig i iskalla Siljan, på med civila kläder och en riktig kamera runt halsen. Passade på att gå mot strömmen en bit och ta några bilder på kämpande ansikten.

En kilometer kvar och det är kamp, härligt att se!

En stund senare dök klubbdirektör Loob upp.

Det var lite från min Vasa 2012, det blir nog en nästa år också.

Ett par skott från julicruisingen i Falun.

Ett par bilder från juli då det var cruising i Falun. Det var inte så mycket till cruising egentligen då det var totalstopp då antalet bilar var enormt. Jag stod i rondellen vid Falu Koppargruva och tänkte fånga lite action, lite panorering men bilarna stod bara still. Regn och mängden avgaser gjorde att jag gav upp ganska snart.

Nedan ett par bilder där den första, ja vad tänker hon... Arne vad gör han?!! Man skulle utifrån blicken kunna tro att jag står där med ett vapen. Det är ju bara en Nikon :-)

På andra bilden fastnade jag för förarens stil, som tagen ur American Graffiti.

Rockstad Falun 19/8 sista kvällen.

Här kommer mina sista bilder från årets Rockstad Falun. Hypocrisy och Sabaton, en riktigt dalakväll. Förra året kom Peter Tägtgren med sitt Pain och levererade på stora scenen. I år kom han med sitt Hypocrisy och levererade på lilla scenen. Peter Tägtgren är en sån där människa som man aldrig känner orolig för att det inte ska vara bra. Han är helt fantastiskt bra, det vet man liksom innan. Hypocrisy är ruskigt bra, de vinner dalakampen!

Sista akten är Faluns egna Sabaton. De bjuder på en väldigt spektakulär show som är väldigt påkostad och proffsig. När det var dags för Sabaton kommer fans i stora skaror med flaggor och tischor med Sabatontryck. Sabantons fans känns lika hängivna som Leksands hockeyfans. Hela familjer vallfärdar för att se sina idoler. Musikmässigt är det välspelat och Jocke Brodén är duktig på att underhålla publiken. Halva bandet är nytt, endast två av orginalmedlemmarna är kvar och jag tycker att det märks på så vis att det är mer välspelat, de låter bättre helt enkelt, ett lyft. Gillar man Sabaton var detta en riktigt sevärd konsert med bra tryck och tusentals vrålande fans. Själv är jag inte direkt något jättefan av Sabaton, men det är mäktigt och väldigt sevärt.

Nedan följer några bilder från kvällen. Börjar med en kvarglömd bild från Epicas konsert under fredagen.

(klicka på bilderna för bästa upplösning)

Simone Simons, Mark Jensen - Epica

Peter Tägtgren - Hypocrisy

Tomas Elofsson

Mikael Hedlund

Peter Tägtgren

Tomas Elofsson

Sabaton fans

Joakim Brodén - Sabaton

Chris Rörland

Thobbe Englund

Gästspelande Peter Tägtgren & Joakim Brodén

Peter Tägtgren

Chris Rörland

Joakim Brodén

Rockstad Falun 18/8, Epica

Återkommer med några bilder från Rockstad Falun. Denna gång holländska Epica som frontas av mezzosopranen Simone Simons. Man kan sammanfatta Epicas musik som stämningsfull, brutal och vacker i en perfekt blandning. De levererar en snygg show där Simone Simons passar in perfekt mellan de mer brutala och hårda partierna. Gillar man Epica tror jag inte att någon blev besviken.

Idag några bilder från Epica, återkommer senare med de sista bilderna från denna festival, Hypocrisy och Sabaton.

(klicka på bilderna för bästa upplösning)

Simone Simons

Isak Delahaye

Simone Simons

Rockstad Falun, del 1 fredag 17/8

Efter ett litet uppehåll i bloggandet passar det fint att komma igång med lite konsertbilder från Rockstad Falun. Festivalen på hemmaplan som växer för varje år. Festivalen hålls på Lugnet i Falun och jag måste säga att det är en perfekt plats för detta arrangemang. Gott om plats och med en ås eller kulle hur man nu ser det mitt emellan båda scenerna är sikten god även om man står lite längre bak.

Nej nu till det viktiga, hur bra var musiken, banden. Jag inledde kvällen med att åka dit lagom till att tyska Iron Savior skulle gå på. Tog plats med kameran redo och blev fundersam när bandet kom ut på scen...det där är ju inte Kai Hansen...är det här verkligen Iron Savior? Två dagar senare insåg jag att Kai Hansen har inte spelat med Iron Savior sedan 2001...bra start, järnkoll :-)  Sångare och grundare av bandet är Piet Sielck och han är den enda av medlemmarna som påminner om en hårdrockare. Basisten och den andre gitarristen ser ut som de till vardags jobbar på en sån där data-butik som fortfarande skyltar med tomma Windows-xp kartonger i skyltfönstret. Trots detta, det är tight och välspelat och när Heavy Metal Never Dies kommer tänder publiken till lite extra. Det är tysk powermetal helt enkelt och man vet vad man får.

(klicka på bilderna för bästa upplösning)

Piet Sielck - Iron Savior

Nästa akt är amerikanska Iced Earth som jag verkligen sett emot att se live. Som med alla band som bytt sångare finns farhågor att det inte ska låta som vanligt så att säga. Tidigare sångaren Matt Barlow var Iced Earth för mig. Nya sångaren Stu Block låter dock ganska lik Barlow i många lägen.

Stu Block - Iced Earth

Men det håller inte riktigt, det lyfter helt enkelt inte. Iced Earth typ av musik blir lätt "brötig" ljusmässigt. På ett studioalbum kommer det istället bättre till sin rätt. Stu Block gör ändå ett godkänt försök att lyfta bandet då bland annat gitarristen och bandets grundare Jon Schaffer ser ganska loj ut.

Jon Schaffer - Iced Earth

Sen är det dags för Danko Jones, bandet som jag i stort sett aldrig lyssnat på. Men nu har jag lyssnat detså mer. Danko Jones överraskar verkligen med härlig rock n roll och en påtaglig spelglädje.

Danko Jones - Danko Jones

Danko Jones skapar direkt en kontakt med publiken som gör att man bara står och ler. Det är energi, det är välspelat med en stor portion självförtroende.

John JC Calabrese - Danko Jones

Danko Jones - Danko Jones

Sist ut är danska D-A-D som jag lyssnat väldigt mycket på genom åren. No fuel left for the pilgrims och Riskin´it all har snurrat många varv. Men det är i stort sett de enda album jag lyssnat på, och de kom för över tjugo år sedan. Hur håller de idag?

Jesper Binzer - D-A-D

De håller! Det är förmodligen en av de bästa konserter jag sett. Jesper Binzer sjunger med en röst som om det fortfarande vore 1989. Brorsan Jacob Binzer hanterar gitarren med en sån känsla att han utan problem skulle kunna köra tio minuters solon utan att man skulle tröttna.

Jacob Binzer - D-A-D

Sen har vi mannen med de två-strängade basarna, Stig Pedersen. Jag vet inte hur många basbyten han hinner med men det är många.

Stig Pedersen - D-A-D

Han kör sitt egen race genom hela konserten med konstanta poser. Det är underbart att se. D-A-D underhåller, och publiken är med på noterna. När klassiker som Sleeping my day away och Laugh n' a half är det riktigt härlig stämning.

Jesper Binzer - D-A-D

Laust Sonne - D-A-D

D-A-D

En fantastiskt bra metalkväll. Detta var fredagen. Jag återkommer med lördagen!