Fina exempel på medmänsklighet som skänker hopp.

Jag kan direkt erkänna att jag aldrig ger pengar till tiggare. Men då och då kan en gatumusikant få en slant, det är inget ovanligt. Jag föredrar att skänka pengar till välgörenhetsorganisationer och litar på att de använder pengarna på bästa sätt.

Fina talande bilder på ett erlände som inte borde finnas. Ska dom vänta till man satt press på deras hemländer hinner dom svälta ihjäl. Utan att ha varit i Rumäninen eller Bulgarien så har man övertygat mig om att där har dom inget existensberättigande alls. Jag ger gärna om jag har något att ge. Då vet jag att för min hundring köper den här kvinnan eller mannen mat. Bryr mig inte om vad egentligen, har man gett så är det deras. Idag blir det inte så mycket på grund av att jag har inga pengar att ge men förra julen köpte vi i familjen två dockor till en tiggares flicka, en kasse mat och 500 kronor.
Pengar är ingen bristvara i dagens samhälle. Det gnälls över dessa tiggare men samhällets stortjuvar glömmer man snabbt. Fackföreningsfolk super för 100.000 tals kronor. VD:ar lever lyxliv för miljoner, den borgliga regeringen har sänkt skatten med över 100 miljarder under sin tid, hur fan ska det kunna bli pengar över till sjukvård och skola. Jag förstår inte att människor köper den här politiken.
Sten

Jag ger rätt ofta, men dom sitter numera överallt så det blir lite svårt att ge till alla. Tror inte mycket på att dom insamlade pengarna gör nån större nytta, dom myglas bort av korrumperade politiker i mottagarländerna för det mest.
Det blir ju tyvärr problem när det blir för många, då vänder lätt sympati till antipati, Må fint, LO