Färgklickarna hade helt försvunnit här om det inte vore färg, tror jag. Speciellt det röda som bryter av. När jag var liten så satt det en konstnär och målade de svartvita bilderna för hand och jag tyckte det var så tjusigt då jag fick en förstoring på mig själv i färg. Har bilden kvar trots att det gått snart 60 år, kanske inte så konstigt att jag tycker allra böst om färg nu. Visst finns en del riktigt bra svartvita bilder också. Köpte t.o.m en i York som var kopierad från glasplåt, så även färglöst är fint. Men känner att livet runtomkring mig är i färg och är rädd att mista alla färger.
I din bild här ovan så är det också kul med det lilla glasansiktet som kikar fram.

Det finns givetvis bilder som gör sig bättre i färg, eller som till och med kräver färg för att fungera. Men för egen del tycker jag att färg är svårt eftersom färgen i sig är en så stark komponent att man måste ha med den i ryggmärgen när man tar bilden. Exempel: om man plåtar på gatan så kan en färgklick långt i bakgrunden som jag inte ens tänkte på när jag plåtade ta över hela uppmärksamheten i bilden.
Men som sagt, din bild här är ju mycket bättre i färg än vad den skulle varit i svartvitt och eftersom du tänker "färg" så såg du bilden, jag hade nog helt missat den. :)
-affe