Intryck avtryck från gator och torg. Ett dockhem 2

 Hej. Jag stod och kollade på stadsteaterns affisch, och undrade hur bra blir det här, när Ibsens drama Ett dockhem  skrivs om i en ny variant. Då kom den här kvinnan  och gick förbi. Kontrasten blev stor, därför tog jag bilden.

 Ibsens Nora ansågs ju förtryckt, om man inte som Strindberg ansåg tvärtom. Kvinnan på bilden kan man nog också betrakta som förtryckt.

 Gatans teater.    Ha det bra / Bengt H.

Intryck avtryck från gator och torg. En dalmas fryser inte.

 Den här mannen träffade jag på Hornsgatan.  När vi båda stannade vid ett rödlyse vände jag mig till honom och sa.

-Det där ser kallt ut.

-En Dalmas fryser aldrig, svarade han, och det gjorde han inte heller, vi fick en lång pratstund där på Hornsgatan. 

 Han berättade att han hade  problem med knäna, och hade fått ett nytt knä i titan och därför var det viktigt att gå dagligen

 att dra på några långbrallor kändes för bökigt jag fryser ändå inte sa han, och han verkade helt oberörd av duggregnet och  den kalla blåsten. Själv huttrade jag.

 Han hade tidigare jobbat som lastbilschaffis, ett jobb han verkligen älskade. 

 Att sitta och köra från Stockholm ner till Spanien var fantastiskt härligt tyckte han.

-Blev det inte ensamt ibland? frågade jag. Jag minns när jag turnerade som musiker och vi stannade vid något nattfik, att jag tänkte, där ligger dom och sover i sin bilar det måste kännas ensamt.

- Nej, nej avbröt han mig, om man känner så ska man inte ha det jobbet, det var hur mysigt som helst.

 Men, fortsatte han.  Om man kört en månad hände det ibland att man ville slappna av och ta ett järn.

- Ja kan förstå det svarade jag .

Plötsligt tittade han på mig med ett leende och sa.

-Du vet man kunde ju inte ringa till bossen och säga, nu vill jag vara ledig en vecka eller två och supa till lite, så man fick hitta på något.

 En gång ringde jag  honom och sa att jag hade haft otur  i skogen min lediga dag innan en långkörning ner till Spanien.Bossen visste ju att jag var Dalmas och fiskade och jagade, så jag drog till med att jag hade rasat ner i ett björnide och skadat foten,och sa att jag omöjligen kunde köra.

 Bossen var helt förstående, och sa vilken otur!  Vila upp dig nu tills du känner dig bättre, sagt och gjort

så jag kunde slappa någon vecka och ta några järn, inte dumt.

-Ingen dålig bluff  du drog till med.

-Nej, den var lite udda, men vad skulle han tro, å den funkade ju.

 Varje dag berättade han, gick han Hornsgatan ner mot Slussen Götgatan upp till Medborgarplatsen och tillbaka till Zinkensdamm.

 En riktig kämpe. 

 Jag frågade om jag fick ta en bild på honom,men då svarade han

-Nej du vet jag gillar inte att någon tar bilder på mig, det är inte så att jag misstror dig på något sätt, jag bara gillar det inte.

-Det är ok svarade jag och frågade om jag kunde ta en bild när han knallade iväg bakifrån.

- Ja det kan du göra svarade han och knallade på .

 Jag tog bilden gick i fatt honom och visade den.

 - Den blev ju bra sa han vilka fina kameror det finns nu för tiden. Efter ytterligare snack ville han att jag skulle skicka bilden till hans mejladress  , och jag skickade bilden och fick  ett stort tack tillbaka. Riktigt kul möte.

 Kameror är inte dumt.

/ Bengt H

Intryck avtryck från gator och torg. Några bilder från Götgatan och Björns trädgård.

Kanske inte så genomtänkt att ta grabben med på  en el scoter. Som tur var backade han ut.

 Fler än vi tror har det knapert. Här två bilder från soppköket vid Björns trädgård, där mat och  lite kläder och skor gavs till de mest utsatta.

Den här mannen sparade sina äpplen efter ha ätit till eftermiddagen.

Vad har hänt med vår välfärd?

/ Bengt H.

Som gatufotograf vill vi slippa mobiler. Jag har kapitulerat!

Som gatufotograf är det närmast omöjligt att ta en bild på folk utan en mobil. Därför bestämde jag mig för att göra tvärt om.

 Den här bilden visar ingen mobil men texten i fönstret gör det.

 / Ha en fin vecka/ Bengt H

Intryck avtryck från gator och torg. Lite bilder från Hornstull, medan jag väntade på min sambo Ingrid.

 Hornstull  förvandlades från en genuin stadsdel till bostadsrätternas boende. Men glädjande nog kan jag konstatera att det är allt för svårt att tränga bort  folket som levt och känner sitt Hornstull, och jag måste säga att Hornstull känns trots allt som en levande stadsdel, med blandad befolkning.

 Medan jag väntade på Ingrid  tog  jag lite bilder på så väl  hipsters och urinvånare i en salig blandning.

 Här några bilder.

 Nu måste jag sluta, Ingrid har dykt upp. Ha en fin helg./ Bengt H