Möblering.

-”Hur kan Ni bo så här litet och få plats?” frågan har ställts av många, flera har upprepat sin fråga i omgångar.

Det finns så många anledningar, så många förklaringar men det jag har försökt fokuserat på är HUR ska jag få det att fungera? Om jag analyserar och sågar mig själv vid fotknölarna om hur jag kan bo litet med så många barn kommer jag ju inte på någon lösning-
det enda som händer är att jag mår dåligt och fylls med ångest och frustration.

Jag är stolt över att kunna bo tillsammans med min familj, 10 stycken, på bara 117kvadratmeter och få det att fungera. Men vad har jag för lösningar?

Jag har fått möblera annorlunda, många gånger är det faktiskt så att det inte är mängden möbler som får det trångt- det är hur man ställer allt.

Och något som är otroligt viktigt, som man inte tänker på alla gånger, är Ljuset.
Precis som för fotografen.
Inte att HA ljus, det är ju självklart. Utan det är Vart man har ljuset i rummet.
Som att fotografera med ljuset felriktat. Jo det går, allt går, men Känslan i ett rum lyfts fram mer ljuset placerat rätt.

Mina äldsta barn har ju varit med tillräckligt länge i Min värld så de tänker likadant,
och när det görs om hemma hos oss är det jätte kul att se vad de har för idéer.
Och framför allt Varför tänker de som de gör.

Nu låter det ju som rena paradiset hemma hos oss när vi får våra ryck och gör om,
ärligt så är det inte så trevligt alla gånger då vi är många som ska tycka sitt och många som ”är i vägen”. Jag blir jätte frustrerad om det inte görs på en gång medan min sambo helst av allt vill gå hemifrån när jag får idéerna.
Fast sist det blev så då jag frustrerande flyttade tunga hyllor själv fick jag ett grymt ryggskott. Jag grät i 4 dagar och fick ju uppsöka akuten tillslut- men när jag kom hem hade min sambo flyttat allt och gjort ett eget försök till möblering.
Då grät jag igen- men bara för att jag blev så glad.

Utmaningar vill jag ha i mitt fotande.
Och det är något som jag i mitt liv har använt mig av när det är som tyngst.
Som med min familj.

Det är ingen dans på rosor att bo så här trångt.
Men min äldsta dotter sa för inte så länge sedan en underbar sak angående vårt boende,
-”Mamma jag vet att jag är orättvis när jag skriker på dig att jag inte vill bo här. Alla mina kompisar bor i stora hus och har egna rum och jag blir avundsjuk fast jag inte vill.
Men vet du vad jag kommit på? Jo att vi är ju många i vår familj och vi har inte så mycket plats, men mina kompisar har det men de verkar inte ens lyckliga över det.
När jag varit hos någon annan och sagt att de har så fint rum och fint vardagsrum får jag oftast en konstig blick tillbaka. Som om de inte ens sett att de bor så.
Jag vet att jag vill ha mer än vad vi har, men det är bara ibland som jag inte kan låta bli att tänka så. Men jag skulle ändå inte vilja byta med någon annan, för visst vi är många i familjen och syskon är skit jobbigt. Men Jag tycker ändå om att bo så här litet för jag tycker att vi kommer varann närmare än vad andra gör som typ bor i Slott och så.”

Men det ska tilläggas att jag söker större boende febrilt,
drömmen är att hinna hitta något innan julafton.
Tänk er vilken julklapp det skulle bli för barnen,
en utmaning javisst,
men vilken vinst om jag lyckas.

//Johanna

Sten Björklund 2013-11-10 10:18

Nu är det jul igen ! Härligt med glada ungar i stugan, snart är dom vuxna. Tiden går SÅ fort.
Sten

Svar från Ellionora 2013-11-11 10:06

Ja jag var tvungen att kolla en gång till på datumet igår när äldsta sonen säger glatt att han längtar till julafton och att det snart är jul. Tiden går väldigt snabbt. Får trösta sig med att barnen kanske tar hand om en när man blir gaggig. =)

//J

Heléne Alklid 2013-11-10 10:20

Vi bor fyra på ungefär samma yta och jag tycker vårt hus är litet, så jag kan tänka mig hur trångt det är! Men vilken härlig närhet det blir!!! =)
Man ser folk idag som bygger villor och deras vardagsrum har fler kvadratmeter än vad en hel villa hade på 70-talet, då undrar man vart världen är på väg!
Men är man många i familjen så behöver man nog sitt egna lilla utrymme, sin privata lilla bubbla där man kan fundera och växa! Lycka till i ditt letande efter nåt större för din härliga familj! =)
Kram!

Svar från Ellionora 2013-11-11 10:12

Tror att vi hade klarat bo så här litet om det varit hus med trädgård- jag hade nöjt mig att sova i trädgården där jag kan fota Makro Haha. Håller med dig om att det är lite skrämmande hur de nyaste husen är i yta- kollade på hus som var till salu (bara så man kan få drömma sig bort en stund) och vissa hus hade hallar med 45km p¨å. DET skulle ju kunna bo 35 personer i de husen utan att man skulle ens trampa på varann.
Ja att bo litet blir ju lite på ont och gott. Men ja söker vidare. Och får jag panik kan jag kanske hyra en stor husvagn/bil och ha i din trädgård? Snäääääälla. Hehe

//Kramis

begust 2013-11-10 10:51

Vi vill skala ned vårt boende
Har alldeles för stort men vi har haft mycket närhet i familjen på fyra ändå.
Jag tror inte det är storleken på huset utan närvaron i huset :-) som gör att man trivs
Lycka till med bostadsletandet.

Svar från Ellionora 2013-11-11 10:16

Ja det har du rätt i Bengt det är närvaron i ett hem som gör att man trivs. Kan man kommunalisera och samarbeta i en familj så funkar det att bo litet. Kanske är det så med allt, utan det uppstår det bara en massa krig.
Lycka till med att skala ned erat boende. =) Vi skulle ju ha utbytt lite utrymme, vi får några kvadratmeter av er. Hehe

//J

Peter-L 2013-11-10 11:10

Härligt Johanna, man känner en lite frustration men Mycket värme i dina ord... Och glädjen syns även i dina bilder. Vilka sötnosar, tjejerna i rutchkanan... Barn, finns det något finare?? Hoppas det kommer att gå bra med ditt sök... Men oavsett så är jag säker på att er värme räcker till er alla. Allt gott!! //Peter

Svar från Ellionora 2013-11-11 10:19

Ja Peter frustrationen pickar lite närsomhelst, men då får jag fota lite makro så jag får annat att tänka på. =)
Kan man finna en så liten värld som i Makro borde vi klara att bo så här. Hehe
Tack för dina fina ord.

//J

Lena Eriksson 2013-11-10 11:12

Först av allt; din blogg är ett underbart tillskott här på Fs! Det är så härligt att för en stund vila ögonen från bloggar som är uppbyggda kring fotopromenader eller kamerasnack. I din blogg ramlar man pang bom in i verkligheten och det är så roligt att läsa om era strapatser. Och se dina fina bilder på alla härliga barn...
Att bo trångt är ingen höjdare, talar från erfarenhet...men man vänjer sig och mycket går att fixa till. Man blir en mästare på det! Jag brukar tänka...- ja ja det finns värre problem :)
Men, lycka till med husletandet!!!
/ Lena

Svar från Ellionora 2013-11-11 12:09

Men så go du är Lena. Vad härligt att du tycker det om min lilla blogg, har fått några syrliga påpekande att min blogg inte skulle höra hemma här på FS då jag inte skriver som man ska- att det privata om mitt liv med familj inte är något andra skulle vilja läsa om här. Men så får man en sådan här go feedback av dig, tack vännen, det betyder jätte mycket att du tycker så. =) Du har så rätt angående litet boende- det finns mycket värre problem.
På ont och gott som med allt annat. Och tänk om man nu hade allt det man drömt om- vad har man då kvar att längta till?

Kram Johanna

RHelena 2013-11-10 17:04

Beundransvärt att vara många om en liten yta, eloge till er! Tror att det ligger något i det där om att det finns fördelar av att vara nära varandra på en relativt liten yta. Vi bodde ett antal år på en rätt stor yta, och det kändes som vi då kom ifrån varandra mer, både på gott och ont.
Första bilden är extra fin med mycket glädje i!

Svar från Ellionora 2013-11-11 12:11

Tack Rauni, det värmer att få så fin eloge av dig. =) Man får tänka så här, hellre bo trångt och få större boende än tvärtom. Är man van att bo med jätte yta och egna rum är det hemskt att behöva bo litet och trångt.
Tack för din fina feedback. =)

//J

Marianne Bengtsson Rosander 2013-11-10 18:05

Dina bloggar är bara så härliga. Jag känner att jag kommer rakt in i din stora härliga familj, där ni verkar ha högt i tak.
Jag tror inte att stora hus, egna rum eller fina kläder av senaste snitt gör barn lyckligare. Jag tror att det är att få bli sedda och hörda på och det verkar dina barn bli.
Men visst är det skönt med en egen sfär ibland, även om den är liten.
Håller tummarna för att ni hittar nåt större. Vilken julklapp det skulle bli
Kramar till er alla
Marianne

Svar från Ellionora 2013-11-11 12:16

Vad kul att du tycker det Marianne, härligt att få så värmande feedback på ens blogg och liv. =)
Ja det har du helt rätt i, barn mår bäst när de i första hand får det psykiska tillgodosett, materiellt går alltid att fixa på ett eller annat sätt- men barn är de som verkligen behöver..."Se Mig, Hör Mig" på ett positivt sätt.
Jag försöker ialf- även att jag misslyckas så försöker jag igen.
Tack för att du är med och håller tummarna angående mitt bostadssökande. =)

//Kramis