Naturfoto, inte riktigt min grej

Om man har hund, om man bor norr om Stockholm, ganska nära Järvafältet, om man tycker om att äta frukost ute i skogen mitt under hundpromenaden på helgerna och om man slutligen har ett visst fotointresse är det ofrånkomligt att det i Lightroom hamnar en och annan bild som inte kan få något annat nyckelord än "naturfoto", trots att jag egentligen inte är intresserad av det. När jag började fotografera i tonåren satte mina föräldrar några böcker av Ingmar Holmåsen i händerna på mig. Dels en bok om Sörmlandsleden, dels en bok om sjön Båven och sist men inte minst hans bok om naturfotografering. Jag var helt såld, och trodde länge att  jag ville bli naturfotograf. Nu har det gått 35 år och jag har sett många fantastiska bilder tagna i naturen av riktigt duktiga fotografer, och jag har insett att jag aldrig kommer tillhöra det gänget. Men på samma sätt som en termos kaffe och ett paket med några smörgåsar förhöjer naturupplevelsen under hundpromenaden, kan även fotograferandet förhöja naturupplevelsen. Därför fotograferar jag naturen, trots att jag inte har varken rätt utrustning eller det brinnande intresset. Så länge jag tycker det är roligt att trycka på knappen på kameran räcker det för att jag ska ta bilder. Det behöver inte bli sådana där WOW-bilder som man kan se hos de som verkligen kan sina saker.