TGIF

Så fort jag hällt i mig sista kaffeslurken vid fredagsfikat på jobbet hastade jag hemåt (dvs min fru plockade upp mig på sin väg hem från jobbet) för att packa ryggsäcken med te och några smörgåsar. Järvafältets naturreservat hägrade. Som så ofta förr parkerade vi  bilen vid Granskog och gick den välbekanta vägen ner mot Översjön. Det var kallt, sådär höstklart i luften, och milda färger. Det hade regnat tidigare på eftermiddagen, och regnet hängde ännu i luften. Men molen täckte inte hela himlen, och man skulle kunna hoppas på att solen möjligen skulle kunna bryta igenom lite grann. Vi stötte inte på många människor, bara en hundägare och en och annan kondomcyklist. På väg hem från jobbet kan man tänka.

 De gamla militärbarackerna vi Översjön låg som vanligt tysta och igenbommande. Men kanske skulle det bli lite mer liv i helgen. Ofta på helgerna har Hässelby scoutkår någon form av aktivitet i den största av barackerna. Och det verkade också som om det skulle bli konstutställning i helgen. Galleri Över sjön brukar det kallas. De hade redan satt upp skylten.

 När vi passerat barackerna och kommet en bit längs vägen mot Nysved bröt plötsligt solen igenom och skapade ett spännande ljus i ormbunkarna. Ljuset kom plötsligt, och försvann lika plötsligt.

 Förra helgen hade vi hittat en massa kantareller en bit in i skogen, så vi gick in där för att se om vi kunde hitta några fler. Men det var totalt tomt. Inte en enda kantarell hittade vi. Däremot blev jag kall om fötterna, för det var ganska blött i gräset.

 Väl framme vid vägkorsningen vid Nysved gick vi upp i hagen mot den gamla torplatsen där Nysveds torp en gång legat. Det är en alldeles utmärkt plats att dricka te och äta smörgås på. Man sitter långt från vägen och det känns väldigt ostört, även om det är många som är ute och går. Man har utsikt över ängarna bort mot Säbysjön, och åt andra hållet kan man nästan se ända till Väsby gård genom kohagen. Te och smörgås smakar sällan så bra som ute i naturen, i synnerhet inte när den lågt stående solen letar sig genom granarna och ger ett gult fint ljus på omgivningen.

Tillbaka vid Översjön hinner vi precis se de sista soltrålarna spegla sig i vatten innan solen går ner bakom skogen vid Molnsätra gård. Sista biten tillbaka till bilen känner man hur kylan saktar rullar in, och man förstår att det kommer bli en av de första riktigt kalla nätterna denna höst.