If the river was whiskey, and I was a divin' duck. Well, I would dive to the bottom, never would I come up

Den 27 maj var det. Old Town Blues Day i Gamla Stan i Stockholm. Stockholms bluesförening låg bakom arrangemanget, som i huvudsak bestod av ett antal blueskonserter på ett flertal av Gamla Stans musikscener. Jag valde att lyssna dels på klassiska Jump4Joy, med den sanslöse Ulf Sandström på sång och Piano. En underhållare av klass, både som sångare, pianist och presentatör. Jag såg dom första gången 1991, under Vattenfestivalen. Vi åkte med ångfartyget Saltsjön på en kvällskryssning, och Jump4Joy var det ena bandet som spelade. 

Det andra bandet som spelade på S/S Saltsjön den kvällen hette Baba Blues, och det var för att höra dem vi åkte med. Baba Blues hade bildats några år tidigare då bandet Divin’ Duck upplöstes. Divin’ Duck hann jag bara se en gång. Det var på Mosebacke i slutet av 80-talet och det var en av mina första konserter med live-blues, och det var helt magiskt. 

När Divin’ Duck hade återuppstått för att spela på Old Town Blues Day var det självklart att jag gick för att lyssna, i hopp om att bli lika hänförd som för 30 år sedan. Men man måste vara realist. Ett band som inte spelat ihop på 30 år kan inte efter några rep nå upp till speciellt hög klass, ens om varje individ är aldrig så skicklig. Blues, och säkert mycket annan musik som framförs live förutsätter ett band som är väldigt samspelade. Framträdandet blev precis så mediokert som man rimligen kunde förvänts sig, men det var ändå roligt att åter få se det band som på allvar väckte mitt intresse för Blues.