Inspiration badboll

Sommaren kan beskrivas som en fotomässig katastrof. Börjar genuint avsky att redigera bilder också. Jädrans vad tråkigt det är. Är jag ute och tar nån bild kan de ligga kvar i kameran i veckor. Förr när jag var ung och fräsch kunde jag knappt bärga mig innan jag fick in bilderna i datorn. Allt går i vågor. 

Bilden ovan - dottern hade önskat sig en "badass karate poster" när hon fyllde år. Jag hittade ingen online att beställa så jag tog en bild på henne istället och beställde en print som numer hänger i hennes rum. Teknisk info: Softbox till vänster och en EOS R med Sigma EX 150/2.8 HSM Macro användes.

Smakar på den nya vidvinkeln

Canon EOS R + RF 14-35/4L IS @ 16mm f/11 med polfilter och Lee 0.9 avtonat filter.

Hej, hej!

Sedan 14-35an kom hem så har jag inte riktigt provat den "på riktigt". Tog en meditativ promenad utmed Vänern och tänkte att jag skulle prova den genom att ta en några klassiska "seascapes". Objektivet lämpar sig riktigt väl för denna typ av fotografi och jag känner att jag saknar noll när det kommer till skärpa eller brännvidd. Ovanstående bild möter kanske inte några applåder när det gäller nyskapande men det blev en bild som duger att vila ögonen på en stund iaf.

Söker efter zen

Canon EOS R, RF 24-105/4L IS USM @ 37mm och f/16 samt Lee 0.9 avtonat gråfilter. 

Igår hade jag två val när kvällen infann sig - dega framför Netflix alt. dra ut en sväng för att söka efter zen. Det blev det senare. Riktigt fin kväll, men det var svårt att hitta en bild. Till sist så blev det denna. Inte något att skriva hem om, men får väl ändock betyget "ok". Zen uteblev, men det gav ändå mer ro i själen att spatsera utefter Vänern än att ligga i soffan.

Har ett RF 14-35/4L IS på väg hemåt. Har saknat 20mm länge nu. Alernativet var väl eg. ett äldre EF objektiv eller det RF 14-35. Kändes inte optimalt att lägga ner pengar på ett döende system så det blev RF 14-35 efter en del velande. Ordentligt sugen på att prova det vid tillfälle!

Grafiskt

Canon EOS R, Canon RF 24-105/4L IS USM @ 74mm och f/8

Det här med att fotografera och publicera bilder som nån sorts KBT har inte fungerat alls. Energi och fysisk ork har varit en bristvara sedan en bit in i sjukskrivningen. Att ta turer utomhus enkom för att fotografera har det helt enkelt inte funnits ork eller motivation till. Nu tror jag faktiskt att jag har nåt en punkt där det faktiskt har vänt. Var ute och gick med kamera OCH stativ igår - en sådan sak var nära nog omöjlig för en tid sedan. Ingen bild värd namnet kom ur den promenaden men det var en milstolpe likväl.

Idag tog jag en promenad medans sonen var på födelsedag. Det blev några bilder men denna tyckte jag var mest intressant. När jag tog bilden tänkte jag att den skulle göras om till svartvit, men den gjorde sig bättre i färg.

Det jag gör idag - betalar jag för imorgon

Igår beslöt jag mig för att ta en titt på en vandringsled i Kil för det började bli tradigt att traska i samma fotspår varenda dag. Parkerade vid en grusväg och gav mig iväg. Det var nedför. Väldigt länge. Tänkte att "farbror kommer att få betala för det här på vägen hem". Nedförsbacken var lite drygt 1km och hemvägen var överjävligt jobbig. Klockade in en puls på strax över 160 och det blev flera pauser på vägen hem. Tänkte att det här kommer jag få betala för imorgon. Fick betala resten av dagen - blev ingen action förutom horisontellt läge. Notan spillde över till idag också. Kroppen slår bakut och tycker att all ansträngning är av ondo. Inget nytt under solen, jag vet ju allt det här men när man gjort sig mödan att åka till en ny plats vill man ändå ta sig en titt. Förbannat korkat dock.

Jag var tidigare en person som tänkte att det här med "utmattningssyndrom" är lite av ett hittepå. Det är väl bara att ta sig en tupplur och sen är det väl bra? Funkar tyvärr inte så. För egen del är det lite som att ha en kraftigare förkylning fast utan snoret. Kroppen orkar inte rent fysiskt. Att hasa sig runt 2km(låååååångsamt) är i dagsläget en fysisk ansträngning motsvarande ett löppass på 5km. Denna gång fungerar ju skallen och det gör det än mer frustrerande - man vill men man orkar inte. Har man en bra dag där man orkar, då gör man för mycket och får betala för det nästkommande dag. Ett problem för närstående och sig själv är ju att det inte syns - ingen illröd näsa eller liknande. Det blir väldigt abstrakt.

Nåväl - imorgon är en ny dag. Den kan bli hyffsad!