Prestation och stress

För cirka 4 veckor sedan tog jag mitt pick och pack och besökte lokala akutmottagningen. Symptomen var hög puls, tryck över bröstet och kroppen skakade. Direkt oskönt. Diverse prover visade att jag var frisk som en nötkärna och allt pekade på stress. Visste väl egentligen det, men det där med trycket över bröstet och skakningarna var nytt för mig. Hög puls har jag haft i omgångar och det vet jag är triggat av stress. Jag har dock ätit betablockerare för att kunna fortsätta i samma takt med lägre puls. Akutläkaren bedömde att det var ett idiotiskt beteende. Han har en poäng.

För ca 3.5 år sedan gjorde jag en liknande resa till akuten med liknande symptom. Slutresultatet var det samma: frisk men stressad. Nåväl, nu sitter man här igen med fysisk ork som lämnar en del mer att önska, dock fungerar det kognitiva bra denna gång. Vid förra drabbningen tog det en stund innan man kände sig hyggligt klar i skallen.

Till skillnad från förra gången så är planen att ta itu med grundproblemet till varför jag hetsar upp mig så förbaskat: egna prestationskrav med en skön tendens att ta på mig för mycket. Får se hur det går med den saken, men jag har inga planer på att besöka akuten en tredje gång - så kul är det inte att ta bort EKG-klisterlapparna från ett hårigt bröst.

Imorse tog jag en promenad i skogen i vårt område. Tänkte att jag tar med mitt Sigma EX 150/2.8 HSM macro som egentligen uteslutande använder för digitalisering av negativ. Främst för att jag orkar inte gå varken långt eller fort för tillfället, men även för att jag tänkte att det kunde vara lite meditativt att leta småkryp och liknande. Meditativt var det men några pangbilder blev det inte. Det mest intressanta jag såg var en nyfiken hare.

Jag har inte skrivit ett inlägg här på drygt 3 år. Intresset har väl legat något i dvala och rent kraskt har jag nog inte varit på banan på över 3 år heller. Med bilder som man inte är nöjd med så blir tröskeln väldigt hög att publicera något. Åtminstone för mig. Men, nu ska jag använda bloggen för att lära mig själv att allt behöver inte vara bra hela tiden.

Nu är vi igång!

Upp i ottan

Canon EOS 6D, Canon EF 28/1.8 USM @ f/14, Lee 0.9 avtonat gråfilter

Imorse hasade jag mig ut till Vänern för att se vad som skulle kunna fastna på 6Dns minneskort efter att den fått ligga och samla damm en längre tid.  Bilden ovan får nog anses vara den bättre bilden, inte fantastisk men den duger. Jag var ute och gjorde något iallafall.

Dottern fick också hänga med, den enda i familjen som jag misstänkte skulle vara relativt sugen på att hänga med ut.

Canon EOS 6D, Sigma EX 150/2.8 HSM @ f/2.8

Det går att ta bilder med digitalkameran också. Även fast den kom ut på marknaden 2012.

Långt mellan varven

Canon EOS 1N, Canon EF 28/1.8 USM. Fomapan 100, Paranol S (Rodinol), 1:50, 9:15min.

Sent ska syndaren vakna. Sist jag får ur mig något var vid midsommar. Tänkt flertalet gånger att nu ska jag publicera något för att därefter hejdat mig - har ju inget tvettigt att förmedla. Men idag så fick jag tummen ur, om än inget vettigt att förmedla. Däremot tänkte jag visa några bilder som passerat sedan sist.

Minolta SRT101b, Minolta MC 28/3.5. Ilford HP5, HC110, 1:31, 5min.

Konica Autoreflex T3, Konica Hexanon 40/1.8. Ilford Delta 3200 EI 1600, Ilford DDX, 1:4, 8min.

Konica Autoreflex T, Konica Hexanon 28/3.5. Ilford Delta 100, Ilford DDX, 1:4, 12min.

Det var ett axplock.

Väl mött!

Sommarfilm #1: Midsommar

Midsommar fick dokumenteras med Konica Autoreflex T med tillhörande 40/1.8. I kameran hade jag stoppat en Ilford FP4+. Hade ropat hem kameran på Tradera några veckor tidigare - fräsch som en nyponros. Något orutinerat att ta en helt oprövad kamera för att dokumentera midsommar med. Men det gick det med. Som vanligt visade det sig vara svårt att pricka skärpan med Konican. Tyckte jag var noga, men det ville sig inte helt. Kanske är 40/1.8 som är problemet? Det är nästan bara den jag kör när jag använder Konican.

Gissningsvis ger kameran alldeles för långa slutartider vid tider långsammare än 1/125, flertalet negativ var ordentligt tjocka. Jämförde bara på känsla med min T3 - klicka på slutaren exakt samtidigt med samma tid och lyssna. T3:an slår igen tidigare och den har jag inte haft några problem med, får se om jag vågar mig på att skruva lite.

Väl mött!

Första test av Fomapan 200

Minolta SRT101b, MD 28/3.5. Fomapan 200.

Köpte ett 10-pack Fomapan 200 och för någon dag sedan framkallade jag den. Filmen blev alldeles för dåligt framkallad eller exponerad. Troligen lite av båda? Barnen sprang runt och ylade som vanligt samtidigt som jag försökte få klar filmen innan maten skulle lagas. Ville att den skulle hinna torka tills kvällen kom.

Minolta SRT101b, MD 28/3.5. Fomapan 200.

Internet verkar rekommendera att exponera filmen runt ISO100-160. Ändock tycker jag nog att jag skulle fått bättre resultat än det jag fick. På majoriteten av bilderna fanns det inte mycket i skuggorna.

Canon EOS 3, EF 28/1.8 USM. Fomapan 200.

Nästa rulle sitter redan i. Nu exponerar jag efter ISO125 så får vi se. Ska se till att inte stressa när jag blandar framkallaren också. Spontant skulle jag säga att det verkar vara en trevlig film. Något begränsande nu när hösten är här så det får nog bli ett 10-pack HP5+ också - behöver utforska ett pusha HP5 till ISO800-1600 lite mer.