Det jag gör idag - betalar jag för imorgon

Igår beslöt jag mig för att ta en titt på en vandringsled i Kil för det började bli tradigt att traska i samma fotspår varenda dag. Parkerade vid en grusväg och gav mig iväg. Det var nedför. Väldigt länge. Tänkte att "farbror kommer att få betala för det här på vägen hem". Nedförsbacken var lite drygt 1km och hemvägen var överjävligt jobbig. Klockade in en puls på strax över 160 och det blev flera pauser på vägen hem. Tänkte att det här kommer jag få betala för imorgon. Fick betala resten av dagen - blev ingen action förutom horisontellt läge. Notan spillde över till idag också. Kroppen slår bakut och tycker att all ansträngning är av ondo. Inget nytt under solen, jag vet ju allt det här men när man gjort sig mödan att åka till en ny plats vill man ändå ta sig en titt. Förbannat korkat dock.

Jag var tidigare en person som tänkte att det här med "utmattningssyndrom" är lite av ett hittepå. Det är väl bara att ta sig en tupplur och sen är det väl bra? Funkar tyvärr inte så. För egen del är det lite som att ha en kraftigare förkylning fast utan snoret. Kroppen orkar inte rent fysiskt. Att hasa sig runt 2km(låååååångsamt) är i dagsläget en fysisk ansträngning motsvarande ett löppass på 5km. Denna gång fungerar ju skallen och det gör det än mer frustrerande - man vill men man orkar inte. Har man en bra dag där man orkar, då gör man för mycket och får betala för det nästkommande dag. Ett problem för närstående och sig själv är ju att det inte syns - ingen illröd näsa eller liknande. Det blir väldigt abstrakt.

Nåväl - imorgon är en ny dag. Den kan bli hyffsad!

Prestation och stress

För cirka 4 veckor sedan tog jag mitt pick och pack och besökte lokala akutmottagningen. Symptomen var hög puls, tryck över bröstet och kroppen skakade. Direkt oskönt. Diverse prover visade att jag var frisk som en nötkärna och allt pekade på stress. Visste väl egentligen det, men det där med trycket över bröstet och skakningarna var nytt för mig. Hög puls har jag haft i omgångar och det vet jag är triggat av stress. Jag har dock ätit betablockerare för att kunna fortsätta i samma takt med lägre puls. Akutläkaren bedömde att det var ett idiotiskt beteende. Han har en poäng.

För ca 3.5 år sedan gjorde jag en liknande resa till akuten med liknande symptom. Slutresultatet var det samma: frisk men stressad. Nåväl, nu sitter man här igen med fysisk ork som lämnar en del mer att önska, dock fungerar det kognitiva bra denna gång. Vid förra drabbningen tog det en stund innan man kände sig hyggligt klar i skallen.

Till skillnad från förra gången så är planen att ta itu med grundproblemet till varför jag hetsar upp mig så förbaskat: egna prestationskrav med en skön tendens att ta på mig för mycket. Får se hur det går med den saken, men jag har inga planer på att besöka akuten en tredje gång - så kul är det inte att ta bort EKG-klisterlapparna från ett hårigt bröst.

Imorse tog jag en promenad i skogen i vårt område. Tänkte att jag tar med mitt Sigma EX 150/2.8 HSM macro som egentligen uteslutande använder för digitalisering av negativ. Främst för att jag orkar inte gå varken långt eller fort för tillfället, men även för att jag tänkte att det kunde vara lite meditativt att leta småkryp och liknande. Meditativt var det men några pangbilder blev det inte. Det mest intressanta jag såg var en nyfiken hare.

Jag har inte skrivit ett inlägg här på drygt 3 år. Intresset har väl legat något i dvala och rent kraskt har jag nog inte varit på banan på över 3 år heller. Med bilder som man inte är nöjd med så blir tröskeln väldigt hög att publicera något. Åtminstone för mig. Men, nu ska jag använda bloggen för att lära mig själv att allt behöver inte vara bra hela tiden.

Nu är vi igång!