To stay or not to stay analogue,

that is the question, or actually not... en södagsknäppares bilder och tankar härifrån och därifrån.

Kinofilm i en 6x6 Holga

I förra inlägget skrev jag några rader om plastkameran Holga och dess brister och begränsningar som kan svängas till nya möjligheter.

Om vill ta det här till ytterligare en nivå, så kan man peta in en kinofilm i en 6x6 Holga. Det lyckas t.ex med hjälp av två ca 1,5 cm / sida bitar från en disksvamp som fixerar filmkasetten mitt i på höjden. Och sedan ett par gummisnoddar runt upptagningsspolen så att filmen hålls åtminstone ungefär rakt.

När man fått in filmen i kameran blir man tvungen att tejpa för det röda fönstret på bakstycket annars blir det mer ljusläckage än normalt, kinofilmen saknar ju som alla vet skyddspapper. Det blir alltså att mata fram filmen på känsla. Frammatningsratten knäpper ganska så tätt när man skruvar fram filmen. Jag började med 25 knäppar och minskade så småningom efterhand som upptagningsspolen blev tjockare (mera film). Det här visade sig funka bra för jag hade inga överlappande rutor på filmen.

Varför skall man då hålla på med sånt här...? Som det konstaterades i mitt tidigare inlägg så lämpar sig Holgan till en viss typ av bilder / motiv. På det här sättet får man en sorts "panoramakänsla" i bilderna. Dessutom blir hela filmplanet inklusive ytorna i kanterna runt perforeringen exponerade. Till exempel den här "spökskogen" tycker jag gör sig bra på det här sättet.

Och så en bild på andra ledet (med tanke på Erik i Roskilde om du råkar läsa det här ;)

Båda bilderna:

Holga 120GN, Fomapan 400, HC110 1:63 12 min vid 20°C.

Postat 2021-03-22 15:15 | Läst 308 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Holga en leksakskamera, eller?

Det är kanske nån av er andra som också "råkat ut" för en Holga. Holga förknippas ju med oskärpa, ljusläckage, vinjetteringar mm mm så varför fotografera med en sådan kan man fråga sig? Jag har en Holga 120 GN en mycket enkel plastkamera som tar 6x6 bilder på rullfilm. Inställningmöjligheterna är rätt så begränsade. Två tider "N" och "B", hur lång N är vågar jag mej inte på, men på B blir slutaren öppen som den brukar bli också på "normala" kameror. Bländaröppningarna är två "sol" och "halvmulet". Och avståndsinställningen är typen "halvfigur", "helfigur", "grupp" och "bergstopp". Skärpa hittar man vanligtvis mitt i bilden medan det är lite si och så ut mot kanterna... Min kamera råkar dock vara ett exemplar som är rätt så ljustätt.

Holgan är nog inget för mera seriös fotografi, men i vissa situationer passar den bra. Dessutom är det roligt att fota med den, dels p.g.a dess enkelhet och dels för att man aldrig riktigt vet vad som sist och slutligen fastnar på filmen. Här är några holgabilder sedan ett par år tillbaka då det startade ett tiotal varmluftsballonger från Svartå slottsträdgård på valborgsmässoafton, några kilometer hemifrån.

Bilderna är tagna på TRI-X, iso 400 och framkallade i HC110 1:31 i 16 min vid 20°C.

 

Postat 2021-03-21 14:32 | Läst 328 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera