To stay or not to stay analogue,

that is the question, or actually not... en södagsknäppares bilder och tankar härifrån och därifrån.

Nu är det allvar!

Det är roligt när ryktet att man är intresserad av galma kameror sprider sig. Det dyker nu och då upp folk med nån gammal kamera de hittat som de vanligtvis ger bort. Så var fallet med den här.

Den här skönheten dök upp en vacker dag för några månader sedan. När jag öppnade den såg den riktigt bra ut trots att "lådan" var en aning sliten. Jag försökte googla mej fram till vilken modell, men det visade sig näst intill omöjligt, det finns hur många som helst liknande kameror. Jag hittade den här sidan som innehåller massor av infromation om Ihagee / Exkta: www.dresdner-kameras.de  men inte heller med hjälp av den lyckades ja lista ut nåt. Jag skickade ett mail till Michael Sorms som upprätthåller sidan och fick ett svar inom en timme! Enligt honom har den det här långa och välklingande namnet: Ihagee-Photoklapp-Patent Duplex 710. Tillverkad mellan 1925 och 1939. Han berättar vidare att huset var av trä till 1927 och att den utanpåliggande sökaren var mitt över objektivet fram till 1926. Eftersom min är av trä och har sökaren på sidan är den från 1927. Han skickade också med en scan av Ihagees försäljningskatalog från det året. Kameran kostade då 98,- reichmark. Han skriver att det var "Eine gute und teure Kamera" när det begav sig!

Den verkade annars fungera men slutaren blev öppen på längre tider. Försökte "gymnastisera" med den, det brukar hjälpa, men nix. Enfaldig som jag är förde jag den på service. Där fick jag reda på att slutartiderna styrs av den krommade tvärliggande luftcylindern ovanför objektivet. Den släpper ut luft den tid man ställt in (om jag förstod rätt). Nu funkar den igen, hur exakt det får vi se. Av en kompis fick jag lånat rullfilmsbakstycket för 6x9 på övre bilden. Det är inte i bästa skick men räcker säkert för att testa slutartiderna. Om nån har en bättre liggande så är jag intresserad. Skärpeinställningen kommer att bli intressant. Skärpan ställs direkt på mattskivan som kan jämföras med ett immigt bastufönster... Men med slutaren på T så den hålls öppen ser man någonting, åtminstone i bra ljus.

Ihopfälld är den liten och smäcker. Utvändigt lite sliten, men åtminstone en Leica är mera värt desto värre den ser ut. Det följde med två hållare för glasnegativ, men det får bli otestat (än så länge åtminstone).

Trevlig Valborg eller Glada Vappen som vi säger här!

Postat 2021-04-30 18:30 | Läst 307 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

World Pinhole Photography Day

Idag då det är World Pinhole Photography Day kände jag mej tvungen att pyssla lite och "fira". Om man en gång släpar hem en gran till julen och ett par björkar till midsommaren måste man väl bygga sig en kamera en sån här dag!

Det är alltså en tändsticksask, en Fomapan 100 på ena sidan och en tom kassett på andra sidan. Optiken är "Hartwall gin longdrink" alltså ett litet hål gjort i plåtbit från en tomburk. Frammatningsmekanismen är av samma tillverkare. Slutaren är som synes av typen "Efke infraröd". En vinkork försedd med stativgänga är limmad undertill. Sedan behövs ordentligt med isoleringstape för att göra det hela ljustätt.

"Harwall matchbox pinholecamera mark II"

Here we go

Trevlig fortsättning på WPPD!

Postat 2021-04-25 16:42 | Läst 260 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Dagens värv

Eller egentligen gårdagens (filmen skulle ju också framkallas). Sonen är på permission från armén och då passade ja naturligtvis på att utnyttja lite gratis arbetskraft. Platsen är mitt barndomshem som blev tomt för ett drygt halvår sedan då min pappa somnade in efter en kamp mot cancer. Han bodde där enda till slutet bortsett från den sista månaden som han vistades på sjukhus. Nu står som sagt huset tomt och kräver en del underhåll. Vet inte riktigt vad jag skall göra med det, finns en hel del minnen och känslor...

Men igår var en omkullblåst bjök på agendan och den nu har den "värmt första gången", följande blir väl nån gång i vinter.

Kameran var en Olympus XA-3. En liten kompakt kamera som ryms i vilken ficka som helst och aldrig sviker. Jag gillar den skarpt och den följer ofta med om jag inte kan / vill släpa på nåt större. Filmen är Fomapan 100 exponerad enligt ISO 100. Framkallad i HC110 1:63 10 min i 20 grader. Negativet scannat med Epson V700.

Trevlig fortsättning på lördagkvällen.

Postat 2021-04-17 19:45 | Läst 323 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Hur allt fick sin början

Året var 1981 och jag gick i Karis i högstadiet på åttonde klass. Som klassföreståndare hade jag vår tecknelärare (som det hette då, inte bildkonst) Rolf Grandell. Rolf hade kommit till skolan året före och var en aktiv hobbyfotograf , vi fick bl.a ett mörkrum till skolan på hans tid. Själv hade jag absolut noll koll på allt vad fotografi hette. Men hösten 1981 ordnade SFSI (Svenska Finlands Skolidrottsförbund) sin första "fjällvandrings och fotokurs" i Hemavan i tärnafjällen. Det visade sig att Rolf skulle vara en av ledarna vilket ledde till att några från klassen anmälde sig och jag en av dem. Som jag sade visste jag inget om foto och följaktligen ägde ingen kamera (förutom en Agfamatic 200 som jag fått i födelsedagspresent). Jag frågade den lokala fotohandlaren och fick låna en Praktica med 50 mm objektiv från deras begagnathylla. Vi, ett femtontal ungdomar och tre ledare, startade från Helsingfors tidigt på onsdagmorgonen för att hinna med dagsbåten från Vasa till Umeå. Framme i Hemavan var vi mitt i natten. Vi bodde på Björnbergsgården som tyvärr brann ner nån gång på 90-talet.

Björnbergsgården Praktica, Agfapan 400, Rodinal. Skannat gammalt negativ.

Jag glömmer aldrig första morgonen när jag tittade ut genom fönstret och björkskogen "brann" under en klarblå himmel och norska snötäckta toppar i bakgrunden. jag var såld med en gång och efter det har det blivit många färder norrut, bl.a ytterligare 2 gånger till Tärna med SFSI. På morgonen fyllde vi termosarna, packade med smörgåsar och fick några Agfapan 400. Efter det bar det av till fjälls och första smakproven på att fota med systemkamera...

Inspiratören Rolf som drar en trudelutt på sitt munspel på väg mot Viterskalsstugan. Praktica, Agfapan 400, Rodinal. Skannat gammalt negativ.

En fors nånstans längs vår rutt. Praktica, Agfapan 400, Rodinal. Skannat gammalt negativ.

Efter första dagen till fjälls inreddes ett rum i Björnberggården till mörkrum, där jag framkallade min första film. Följande dag ut igen och på kvällen första gången egna mörkrumskopior, kändes magiskt. Dygnen gick fort, nog blev det väl någån timmes sömn men rätt så sparsamt av den varan. På söndagmorgon startade vi tillbaka hemåt många upplevelser rikare och flera av oss bitna av fjällflugan.

Agfapan 400, Rodinal. Skannad gammal papperskopia.

Bloggaren som 14-åring första gången på fjälltur utstyrd med Adidas vindjacka, Levis jeans, Nokia gummistövlar och lånad Praktica, men bra gick det! Bilden är tagen av någondera av mina kompisar Thomas eller Mikael. Det var redan gamla i gamet, Thomas hade en Canon Ftb (kvar ännu idag) och Micke en Nikon FE2 som kändes nästan utopistiska för en snorvalp i mopedåldern. Men redan året därpå var jag tillbaka med en Olympus OM-10 som införskaffats med egna pengar! Lite harmar det att jag inte minns modellen på Praktican. Jag skulle ha lust att skaffa en likadan bara för att som minne av den här resan.

Trevlig fortsättning på påsken.

Postat 2021-04-04 15:42 | Läst 348 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Kinofilm i en 6x6 Holga

I förra inlägget skrev jag några rader om plastkameran Holga och dess brister och begränsningar som kan svängas till nya möjligheter.

Om vill ta det här till ytterligare en nivå, så kan man peta in en kinofilm i en 6x6 Holga. Det lyckas t.ex med hjälp av två ca 1,5 cm / sida bitar från en disksvamp som fixerar filmkasetten mitt i på höjden. Och sedan ett par gummisnoddar runt upptagningsspolen så att filmen hålls åtminstone ungefär rakt.

När man fått in filmen i kameran blir man tvungen att tejpa för det röda fönstret på bakstycket annars blir det mer ljusläckage än normalt, kinofilmen saknar ju som alla vet skyddspapper. Det blir alltså att mata fram filmen på känsla. Frammatningsratten knäpper ganska så tätt när man skruvar fram filmen. Jag började med 25 knäppar och minskade så småningom efterhand som upptagningsspolen blev tjockare (mera film). Det här visade sig funka bra för jag hade inga överlappande rutor på filmen.

Varför skall man då hålla på med sånt här...? Som det konstaterades i mitt tidigare inlägg så lämpar sig Holgan till en viss typ av bilder / motiv. På det här sättet får man en sorts "panoramakänsla" i bilderna. Dessutom blir hela filmplanet inklusive ytorna i kanterna runt perforeringen exponerade. Till exempel den här "spökskogen" tycker jag gör sig bra på det här sättet.

Och så en bild på andra ledet (med tanke på Erik i Roskilde om du råkar läsa det här ;)

Båda bilderna:

Holga 120GN, Fomapan 400, HC110 1:63 12 min vid 20°C.

Postat 2021-03-22 15:15 | Läst 309 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 Nästa