Underbart är kort...
Ibland är livet alldeles fantastiskt - men man får se upp, det kan vända på ögonblicket...
I gamla tider gick jag ofta strandpromenaden mellan Ålsten och Alvik här i Bromma. Mitt på sträckan, vid Solvik, finns det ett café och ett strandbad - men även bänkar för trötta vandrare att sitta på.
Här är det en vacker morgon på senhösten 1981 när jag sitter just där en stund, innan jag fortsätter min promenad.
En sommarvilla från det sena 1800-talet - på sin egen ö, och med en liten paviljong vid stranden. Vid den tiden låg den långt, långt från staden.
Solen stiger, och den varma tonen avtar.
Vid strandpromenaden nära Solviksbadet, låg det ett litet sommartorp som innehades av två gamla damer. Dom hade det så fint - med blomrabatter, tyllgardiner i fönstret, och perfekt ordning på den lilla tomten. Där satt dom och såg allmänt mysiga ut på sin veranda.
Då jag gärna pratar med folk var jag strax i samspråk - och rätt som det var när jag gick förbi en dag, så blev jag uppbjuden till deras fina lilla veranda för att dricka kaffe och äta hembakade kakor. Kan kontakten bli bättre, finare, eller trevligare, mellan tidigare för varandra helt okända människor?
Så en vår kom det inga gamla damer. Stugan stod tom och tillbommad hela sommaren. Nästa år bröt sig objudna gäster in - den uppbrutna fönsterluckan syns i bild.
Dom vandaliserade grundligt i stugan, snuskade ner överallt - dom gav sig till och med på staketet.
Tur för svinpälsarna att jag inte kunde få tag på dem - det hade gått dem mycket illa! Och tur att de gamla damerna troligen slapp se eländet.









Sorgligt hur vissa inte kan låta bli att förstöra.
Men hur som hest, fint berättat och i även berättande bilder.
Tack för det Margareta.
Den strandpromenaden är fin - men numera lite för lång för mina gamla ben... :-(
Tack för den kommentaren Wolfgang.
Välskriven text och fina bilder.
Din rapport börjar med en mycket positiv upplevelse, men slutar sedan med en berättelse om vandalisme, vilket får mit "p.. i kog", som vi säger på danska (eller åtminstone många av oss).
Det är ett underbart porträtt av en professionellt utseende fotograf.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Tack för din kommentar Erik
Tyvärr är det ju så här i livet. Idyllen är fin, men den spricker lätt.
Vad det gäller fotografen, så var jag ännu en relativt ung man - och tyckte att jag såg tuff ut... :-)
Så är det Morgan.
Det är länge sedan - men jag kände mig utvald när dom bjöd in mig till sin lilla fina veranda.
Tack för din kommentar.
Vilken Walter? Det finns ju faktiskt några att välja på. Dragspelskungen tillhörde väl knappast buset som ställde till i stugan?
Tack för din kommentar Torbjörn.
Har du inte hört hans komposition "Afton på Solvik"?
Aha!! Dimmorna lättar...
Tack för berömmet Stefan.
Jag som var där kan ju relatera till bilderna - men det är ju särskilt roligt om dom i sig har hållit kvar något av den strålande morgonstämningen.
Hälsningar, Bjarne
Tack Bjarne.
Jo det är häpnadsväckande vad buset kan ställa till. Jag blev mycket illa berörd.
Ha det gott/Stig
Kul att du gillade bilderna Stig, och tack för din kommentar.
Jo - förfall har ju tendensen att accelerera när A-laget är i farten.