Första maj, första maj, varje sliten kavaj...

I dagens debatt är det många som menar att första maj är en relik från en svunnen tid? Då kan det ju vara lite kul med bilder från just en svunnen tid, nämligen från första maj 1992 - för 34 år sedan. Det var ett samhälle som var rätt likt vårt, men ändå så olikt. Det finns massor av subtila skillnader - och sedan skillnader som är allt annat än subtila.

Jag har dagen till ära suttit och tittat på dom här bilderna. Och ja - vad säger man? Var och en får tolka efter eget tycke.

Var det bättre förr? 

Mja - det tänker jag inte ge mig  in på, eftersom partipolitiska resonemang inte hör hemma på en fotosida. Här får vi nöja oss med vad bilderna berättar - och det är ju en bit på vägen. 

I övrigt tycker jag att det är fart och fläkt i bild. Hemligheten är perspektivet - man skjuter från knästående.

Avsked från Hasselvik

Alla vackra sagor har en början och ett slut.

Hasselvik har varit familjens sommarparadis i över 100 år. Nu i fjärde generation finns det ingen som kan ta över och jag måste ta konsekvenserna. Av åldersskäl klarar jag inte längre logistiken. 

Ett landställe på tre hektar med två boningshus och diverse andra byggnationer. Ett landställe med 400 meter egen strand och med en vacker gammelskog, men en skog där det med regelbundenhet kommer ner hundraåriga träd - det går inte att förena med en farbror som hunnit bli gammal på riktigt...

Året 2019 efter den förfärliga stormen "Alfrida" som höll orkan i vindbyarna på Åland, gick jag ensam i de stormfällda delarna av skogen på Hasselvik med motorsågen i hand, och röjde undan elva vresiga exemplar av hundra till hundrafemtioårsträd som hade fallit över stigarna. Jag var då 75 år gammal - och täljde mig samtidigt ett rykte i den närbelägna byn. I dag skulle jag nog inte klara av att såga upp ett enda sådant monster till träd. Det är bara att inse realiteter.

                                                              *

En stor påse pengar på banken - men bara en liten påse sommarglädje framöver.

Äppelträden blommar på min ungdoms Hasselvik. Det är så här jag vill komma ihåg saken. För mig går minnets valör mycket åt det svartvita hållet.