Avsked från Hasselvik
Alla vackra sagor har en början och ett slut.
Hasselvik har varit familjens sommarparadis i över 100 år. Nu i fjärde generation finns det ingen som kan ta över och jag måste ta konsekvenserna. Av åldersskäl klarar jag inte längre logistiken.
Ett landställe på tre hektar med två boningshus och diverse andra byggnationer. Ett landställe med 400 meter egen strand och med en vacker gammelskog, men en skog där det med regelbundenhet kommer ner hundraåriga träd - det går inte att förena med en farbror som hunnit bli gammal på riktigt...
Året 2019 efter den förfärliga stormen "Alfrida" som höll orkan i vindbyarna på Åland, gick jag ensam i de stormfällda delarna av skogen på Hasselvik med motorsågen i hand, och röjde undan elva vresiga exemplar av hundra till hundrafemtioårsträd som hade fallit över stigarna. Jag var då 75 år gammal - och täljde mig samtidigt ett rykte i den närbelägna byn. I dag skulle jag nog inte klara av att såga upp ett enda sådant monster till träd. Det är bara att inse realiteter.
*
En stor påse pengar på banken - men bara en liten påse sommarglädje framöver.
Äppelträden blommar på min ungdoms Hasselvik. Det är så här jag vill komma ihåg saken. För mig går minnets valör mycket åt det svartvita hållet.







Tack för det!
Jo - Jag har dragit mig länge för detta, men man måste slutligen inse livets realiteter.
Jovisst - allt är optimalt. Massor med slantar på banken, och en ny ägare som både kan och vill ta hand om stället.
Det hindrar inte att jag är ledsen... Sådan är människan.
Tack för bildomdömet Wolfgang.
Köparen och jag kommer bra överens, god personkemi - men jag har bett honom om att inte bjuda mig till Hasselvik. Förändringens vindar - hur bra dom än är, skulle förstöra den minnesbild som jag är angelägen om att hålla kvar.
Jag kan relatera till din situation. Först sålde vi vårt sommarhus och några år senare förnyade jag inte mitt körkort och sålde min Volvo Amazon :-(😒
Man måste inse sina begränsningar när de uppstår.
Men vi har båda våra minnen, också i form av fotografier.
Ha en trevlig sommar - trots allt.
Med många vänliga hälsningar från Erik/DK.
Tack för medkänslan Erik.
Det där med körkortet och Amazonen (som jag ju har sett i bild) måste ha varit hårda bud! Ingen kommer undan om man blir riktigt gammal.
Ja, det var en sorglig dag. Den enda trösten var att jag fick mer för Amazonen än jag gav för den 19 år tidigare.Nästan dubbelt upp.
Med vänliga hälsningar, Erik.
Hälsningar Lena
Tack för medkänslan Lena. Visst är det traumatiskt.
Tredje bilden är hustrun och livskamraten Vuokko, när vi var unga.
Hälsningar Sven
Tack Sven - ja, det är jobbigt, men det är livets gång och jag tror mig ha gjort allt optimalt.
Jag hade nog en liten misstanke att ämnet är sådant att bilderna kommer bort. Dess roligare att du både har uppfattat och uppskattat dom. Svartvitt ligger mig varmt om hjärtat.
Annars sitter jag och filar på den famösa historien om hur Contax flyttade till Sovjetunionen. Kommer på fredag.
Vi bävar för den dagen vi inte längre orkar med vårt hus.
Tack Margareta.
Vist är det trist - förbaskat trist. Men eftersom jag vet med mig att jag har gjort allt optimalt, är det bara att acceptera.
Som du säger så har jag bilder. Förmodligen på varje tänkbar detalj... :-)
Ert hus är stort och fint, men ändå en betydligt mindre munsbit. Hoppas att ni pallar många år ännu!