Det vemodigt förflutna...

Nog är det är fantasieggande med gamla förfallna hus som har stått öde länge? Man blir genast full av frågor. Varför står huset så här, vem och vilka bodde här, hur var deras livsöde?

Vi är i Bromma strax utanför Stockholm vid Lillsjöns södra strand, och året är 1984. Här började man vid förra sekelskiftet att bygga en exklusiv trädgårdsstad på mark avstyckad från Lillsjönäs herrgård.

Villan i bilderna hette Torsborg och var ett praktbygge med en byggkvalitet i grunden som skulle ha kunnat motivera en väl så kostsam renovering. Istället rev man 1985 - och byggde smäck istället.

Det var välsituerat folk som bodde här under en expansiv tid med stora ekonomiska möjligheter - rå kapitalism, skulle en del säga. Om väggarna på Torsborg hade kunnat tala, hade dom nog haft ett och annat att säga.

Människorna som bebodde denna palatsliknande villa har inte lämnat några tillgängliga spår efter sig - dom är borta i tidens malström. Kanske står deras namn i någon lunta i något glömt och gömt arkiv.

Inglasad veranda med fin utsikt över Lillsjön. Vackra spegeldörrar. Ett svagt återsken av den burget sobra miljö som en gång har varit rådande. Här har säkert mången affärstransaktion avhandlats till kaffet och cognacen.

                                   ________________________________

Jag cyklade mycket under den här tiden, och från cykelsadeln är man hela tiden i god kontakt med förändringarna i landskapet.

Här i vårens vackra tid tar en epok slut.

En villa i tre plan, byggd för tre tjänstemannafamiljer, skall rivas. Den har stått öde och förfallit ett tag - allt sedan det närbelägna Svartviks stora industriområde, en sista rest av Stockholms andra industriring, lades ned till förmån för byggandet av det nuvarande Minneberg. Nu skall den här tomten tas i anspråk för ny infrastruktur - tvärbanan skall fram. 

Säkert hade man det fint och trevligt på den här platsen. Fruktträd och flaggstång på tomten. Trivseln dröjer sig kvar trots förfallet, speciellt när våren manifesterar sig så vackert.

På mellanvåningens veranda hittade jag den här bilden, märkvärdigt hel och oförstörd bland bråte och skräp på golvet. Tre prydliga och glada medelålders kvinnor och en liten pojke, sittande i tidstypiska trädgårdsmöbler från det tidiga 1900-talet. Man blir nyfiken på vilka dom var? Hur såg deras liv ut när dom bodde här?

Men borta är dom...

                       _______________________________

                        Kameran var laddad med Kodachrome 64

ronny vervaart 2026-03-20 08:25

Allt är förgängligt. Men en fin historia och bilder.

Besvara

Svar från syntax 2026-03-20 08:32

Tack för det Ronny!
Allt kött är hö... :-)

Svara

mojje 2026-03-20 09:01

Ödehusens lockelse. Fint inlägg detta och fint skrivet detta gillade jag.

Besvara

Svar från syntax 2026-03-20 09:21

Jag tänkte just det... Tack för den kommentaren Morgan.

Svara

Halina Strandskatan 2026-03-20 09:34

Gripande historia och väldigt vackra bilder... Fantasieggande inlägg, som en början på en roman...
Hälsningar Halina

Besvara

Svar från syntax 2026-03-20 09:59

Tack för den fina kommentaren Halina!
Kul när man får sådan respons för pysslet med bloggen.

Svara

N Thomas Meldert 2026-03-20 10:37

Tidens tand drabbar allt som människor har skapat vare sig det är antikt eller byggt nyligen. Med dina fina dokumentära bilder har du i alla fall bevarat det åt eftervärldens historiker. Vad det nu ska tjäna till.

Besvara

Svar från syntax 2026-03-20 11:00

Ja - det kan man ju fråga sig. Jag ser mitt stora bildarkiv mest som en glädje för mig själv. Sedan kan det ju i bästa fall via bloggen roa en och annan ytterligare.
Tack för uppskattningen Thomas.

Svara

Margareta Cortés 2026-03-20 10:41

Det här berörde mig verkligen. Varje gång jag läser om hus som Torsborg känner jag samma vemod. Det är något särskilt med dessa platser där tiden liksom stannat upp — där man anar livsöden men aldrig riktigt får veta vilka de var.

Att se hur ett sådant praktbygge fått förfalla och till slut rivas känns sorgligt, just för att man förstår vilken historia som gått förlorad. Samtidigt är det fint att dina bilder och ord bevarar åtminstone en skärva av det som en gång var. Fotot du hittade på verandan gör det hela ännu mer levande — som en liten hälsning från människor som nu är borta ur alla arkiv men ändå får en stunds närvaro här igen.

Besvara

Svar från syntax 2026-03-20 10:56

Tack för din både poetiska och insiktsfulla kommentar Margareta!
Uppskattas högeligen.

Svara

Wolfgang 2026-03-20 11:13

Ja, det är spännande att fotografera dessa motiv med ett stänk av vemod. Bra bilder!
Mvh Wolfgang

Besvara

Svar från syntax 2026-03-20 11:32

För den fotointresserade är ju fotograferingen en naturlig konsekvens - det riktigt spännande är att ta sig in och uppleva dessa hus. Inne på Torsborg var det som om väggarna glodde på mig...
Tack för kommentar och bilduppskattning Wolfgang!

Svara