Skanna & Bildbehandla

Att skanna och bildbehandla välexponerade Kodachrome 25 dia är faktiskt ett rent nöje.

Det handlar inte bara om att rutinerna numera går smidigt för mig, utan även om att det är ett avancerat sätt att umgås med de egna bilderna. Bilder som man har under bildbehandling har man under lupp, och man får en fin inblick i vad det är man egentligen har fotograferat. Man tittar verkligen på sina egna bilder.

Det associativa värdet är högt, och på så vis är det rena tidsmaskinen. Det är lätt att fastna i en försvunnen värld som plötsligt ligger öppen. Många gånger består den associativa triggern bara av att det ligger lite prylar framme på ett bord - och så väcks sedan länge glömda minnen till nytt liv. 

Sedan kommer så raden av tekniska avgöranden man har att ta ställning till, om hur man bäst skall gå tillväga för att göra "Landet längesedan" rättvisa i bild.

Den digitala hanteringen är numera problemfri - men sådana saker kommer ju inte gratis. Allt efter det att kunskaperna har ökat, har ju även kraven ökat. Jag finner ibland att jag inte längre är nöjd med tidigare skanningar - när jag har upptäckt att det går att göra saken bättre.

Jag började lära mig bildskanning och bildbehandling runt året 2010, och är nu inne på min tredje skanningsomgång av delar av mitt diaarkiv. En kompis till mig är i samma sits - men efter tre genomskanningar, slängde han originalen, för att inte frestas till en fjärde omgång...

Så drastisk vågar jag inte vara. En stor fördel med att ha fysiska original, är ju att man alltid kan gå tillbaka till dem. En fysisk bild kraschar inte - och hur gammalt ett Kodachrome dia kan bli, det vet ingen.

I år har jag nyskannat 1984 års bilder. Årgången består av drygt 1000 Kodachrome dia - och det kan man ju inte slänga i famnen på läsaren. Några rutor kan ju ändå vara kul, eftersom jag vet att det finns många därute som gillar Kodachrome. 

  

Midvinter i januari 1984.

                                                          Livskamraten.

Vårt gamla koloniområde. Här kan man än i dag titta på Anna Lindhagens typstuga för den svenska kolonirörelsen.

Hemma hos oss - musöron på björken. 

Jag hör dig nog...

Sommar och röda Ålandsklippor.

Att sitta kväll...

                      Kameran var Contax RTS II, och filmen var Kodachrome 25

    

Kreativa lösningar?

Jag har nött mycket sulor längs kajerna i Stockholm under åren. Det betyder att jag har fått se en hel del både roliga och underliga saker. Här från Strandvägskajen 1984 - och den ädla konsten att bygga ett däckshus av staplade plankor.

Jag kommer ihåg att jag stod mållös en lång stund...