Afrikanska strövtåg - en uppdatering

Gambia i Afrika på 1960-talet - före turistströmmen, det har ju alltid sitt intresse. Jag har därför uppdaterat en gammal bloggpost med flertalet nya bilder och en del ny text.

Färger från Anno Dazumal är ju även det lite kul. Här är det gamla Kodachrome II. Det är en film från "landet längesedan", en film som inte så många av i dag har fotograferat med.

_________________________________________

Att komma till Gambias huvudstad Bathurst under 1960-talet var som att stiga in i en annan värld. Väl installerad på det anrika Atlantic Hotel vid den milsvida sandstranden, och med utsikt över havet, befann jag mig i en miljö som var mera Brittisk än i England. Strikt klädkod till middagen, och lätt arroganta men artiga kypare. Här hade tiden stått stilla.

Det sägs ju om det Brittiska Imperiet, att där gick solen aldrig ner. I Bathurst och på Atlantic Hotel levde imperiet kvar.

Hotellets sällskapsrum - i väntan på Somerset Maugham och Agatha Christie

Här vandrar jag på 1960-talets afrikanska strand. Hårt packad sand och fraset av Atlantens vågor - ensamhet och frid

På Black Star (den beryktade bar jag presenterar här nedanför) träffade jag förste styrman på detta fartyg - eller "First Officer" som man säger i England.

Då jag har lite sjömansbakgrund, fann vi varandra direkt. Han låg i ständig utsjöfart, och såg aldrig England. Det var följaktligen lite samma sak där som på Atlantic Hotell - han var mera engelsk än man var i England. Att sitta i hans vackert träboaserade hytt vid whiskyglaset och höra honom berätta, var som att uppleva Evert Taubes sjömansvärld

Den ökända klubben Black Star i Bathurst. Ett etablissemang som utländska besökare varnades från att frekventera.

Då jag inte hörsammade detta, fick jag som belöning lära känna ställets ägare och områdets maffiaboss Mr Mocamo. Vi kom så bra överens att jag fick följa med på hans feodala rundor till byarna närmast kring staden.

    "Welcome to Mocamo ballet" - bejublad grabbig underhållning på Black Star:

                                 Mocamo med fyra av hans (kända) söner

Det här var ju före den stora turistströmmen i Gambia. Vi - gänget i baren på Atlantic Hotel, hyrde egna vägvisare och tog oss fram till intressanta ställen. Här närmar vi oss James Island, ett slavfort på en liten ö mitt i Gambiafloden. Förtätad stämning och ruskiga vibbar

Gambiafloden är i sin mynningsdel ut mot Atlanten stor som ett innanhav. Här är jag mitt på floden - men från respektive strand, ser man knappt andra sidan

Ett upplag jordnötter. Det var 50 grader varmt, och i kombination med den tunga doften så kändes det -  just tungt

                   Inne i djungeln.  Ser fridfullt ut, men här kan det dölja sig lite av varje...

Kallas Elefantträd - av uppenbar anledning. Trädets enorma storlek förminskar gamarna

Möjlig vistelselokal för den svarta mamban

Stränderna sträckte sig milsvida och folktomma. Längs vattenbrynet var den fina sanden så tätpackad att det gick att cykla

I en avlägsen lite mer burgen by där vi hade aviserat vårt besök i förväg, hade hövdingen och hans familj (till vår genans) klätt upp sig storståtligt. Vackra resliga människor. Den lilla flickan i mitten med blåmönstrad klänning började sedan gråta tyst - hon hade aldrig sett vita människor tidigare

55 år gamla bilder. 

När jag tittade igenom materialet för att avgöra vad som ytterligare kunde tänkas vara lämpligt för visning, så slog det mig hur mycket av innehållet i pojkböckerna från min barndom om Afrika som faktiskt finns med i mina egna bilder. Böcker i stil med: "Äventyr i mörkaste Afrika" och liknande. Det är en värld som nog inte finns kvar i dag - men på 1960-talet kunde man ännu uppleva den.

Ett litet tips till andra Afrikaflanörer:

Vid gingroggen med Lawrence Brower, överjägmästaren i Gambia - just på den plats man ser i första bilden, sällskapsrummet på Atlantic Hotel, lärde han mig hur man överlever bett av svarta Mamban och andra ormar:

Till att börja med glömmer man allt vad läkare (som aldrig har varit i hetluften) påstår. Sedan tillämpar man följande:
I regel blir man biten i underbenet. Man böjer sig ner snabbt (under de första tio sekunderna), fattar med tummarna på båda sidor om bettstället och pressar bestämt. Har man lite tur, och har varit snabb, kommer 80% av giftet ut.
Sedan tar man sitt skärp och snör hårt strax under knät och håller det i fem minuter. Därefter skiftar man snabbt skärpet till jumskläge, och håller även där i fem minuter.

Gör så om oturen är framme sa Larry - så kan vi säkert dricka fler groggar tillsammans.

Jag har använt första delen av metoden på ett huggormsbett strax ovanför fotknölen. Jag var snabbt nere och klämde prompt - och det kom genast ut en klar droppe. Verkningarna av bettet blev knappast ens som ett getingstick.

Finlands dag

Det här är min favoritbild av Gustaf Mannerheim.

Kanske är det den enkla finska landsbygdsmiljön som slår an - tillsammans med den man som har mer att göra med Finlands självständighet än någon annan. Mot slutet av sitt händelserika liv tilldelades han av presidenten och regeringen titeln;  Marskalk av Finland. Ute bland folk kallas han för "Marski".

I dag den 6 december på Finlands självständighetsdag hyllar jag landet där jag föddes - och Marski förstås.

Goda råd är inte dyra

Visst kan man konvertera digitala färgbilder till svartvitt - men det blir inte riktigt samma sak som bilder tagna med svartvit film. I bildbehandlingsprogamet är det även väldigt svårt att få till det så att det verkligen liknar resultatet från svartvit film.

Alltså - vi säger då att vi har svartvit film i kameran, det har ju många unga av i dag. Då kommer nästa problem:  Hur får man det svartvita resultatet att likna svartvita pappersbilder från det traditionella mörkrummet - efter skanning och vid visning på skärm?

Det går inte riktigt, men en användbar metod är att tillföra en lämplig toning av den svartvita bilden. Den saken har diskuterats här på FS. Silverrika varmtonspapper var på sin tid mycket gångbara inom fulltonsfotografin. Det ger valör och djup åt till exempel porträttbilder. Därför kommer jag gärna med ett tips för att åstadkomma snarliknande digitala bilder för visning på skärm - och det på ett så enkelt sätt att det är omedelbart och lätt tillämpbart för alla:

Man lägger bilden i Sepia (kräver bara ett klick med musen). Därefter slår man av färgmättnaden (Saturation) så att det nästan är svartvitt igen - ett snäpp ifrån ungefär. Sedan lägger man färgtonen (Hue) ett par snäpp åt det kallare hållet (för att få bort det uppenbart rödbruna). Då har man ett lätt varmtonat resultat i stil med nedanstående:

Här har vi alltså att göra med en nästan kornfri fulltonsfotografi. Stort tonomfång, eller dynamiskt omfång som man säger numera. Sådana bilder passar mycket bra att lägga i en lätt varmton - det underlättar återgivningen av former och strukturer. Studera håret i bilderna ovan. Det uppvisar en god tredimensionalitet, bra struktur och lyster. Det gillar varje kvinna när hon skall bli avbildad.

Så fick jag också plåta många snygga tjejer på den gamla tiden. Bakgårdsromantikerna med sin sotiga Tri-X, gjorde sig icke besvär - tjejerna lärde sig snabbt... :-)

Väster & Öster

Hustrun poserande bland blommor och blad en sommar för länge sedan, lite om stormaktstiden och den österbottniska slätten - och slutligen en jättestor ödegård som väcker funderingar...

                                                                           *

                                                    Sverige under stormaktstiden

                                                                              *

En gång i tiden var Östersjön och Bottniska viken ett svenskt innanhav. Finland var svenskt, och det var inte frågan om provinser som dom baltiska staterna, utan det handlade om svenska landskap med samma representation på Sveriges riksdag som alla andra svenska landskap. Stockholm låg nästan mitt i riket.

På den tiden var det så att väster om Bottenviken låg Västerbotten, och öster om Bottenviken låg Österbotten. Det gör dom fortfarande, men man tänker inte på att namnen faktiskt är en följd av att de båda landskapen låg i samma land - i Sverige.

                                                                               *

Min hustru Vuokko (Sippa) var från Österbotten, och här är vi på besök i hennes barndoms landskap - den österbottniska slätten, i juli 1981:

Här hittade man ännu den vackra blåklinten rikligt vid ängsrenarna. Numera är den trots allt snack om biologisk mångfald bortbesprutad i det moderna jordbruket.

Slättlandskapet var bestrött av små karaktäristiska ängslador. En indikator på att slätten tills helt nyligen har brukats på ett mycket ålderdomligt sätt. Vid denna tid var dom redan fallfärdiga hela gänget...

Vi förstod att vi vandrade i en försvinnande tidsålder

Sippa och jag promenerade hela dagen. Slätten verkade oändlig, vägarna vindlande och långa. Under den vackra högsommardagens välvda rymd gav den österbottniska slätten lite samma slags upplevelse som man får ute på havet

                                                                               

Framemot eftermiddagen när solen började dala, kom vi in mot en björkomgärdad stor förfallen byggnad som en gång hade varit gulmålad:                                                                 

__________________________________________________________

Ödehus brukar man förknippa med avlägset liggande ganska små byggnader, men här har vi något helt annat - en österbottnisk storgård på den bördiga slätten som har lämnats vind för våg så länge att den är bortom all räddning.

När jag besökte den första gången under det sena 1970-talet pryddes den ännu av de antikvariska myndigheternas skyddsplakett på farstun. Vid det här besöket året 1981 är den skylten borta. 

Jag fascinerades storligen av saken. Gården är knuttimrad med utstickande knutar i många sektioner och bör vara byggd under den första halvan av 1800-talet - de första sektionerna kan till och med vara äldre än så. Senare när man har brädfordrat fasaden, har man klätt in de utstickande knutarna.

Här har det varit liv och rörelse - denna gård har engagerat många människor. Dryga storbönder har styrt och domderat. Generation efter generation har levt sina liv här. Stora pengar och vidsträckta marker har funnits till hands. Säkert har det flera gånger hänt att en ung och lycklig brud efter kyrkvigseln har körts in mellan björkarna här på gårdsplan - glad och tillfreds för att hon har gift sig så fördelaktigt till en stor och rik gård.

Jag kunde naturligtvis inte avhålla mig från att ta mig in. Många och vackra rum - men det hade läckt kraftigt från taket så länge att det verkade uppenbart att de ruttnande takstolarna snart skulle ge efter. Stora och irreversibla vattenskador på övervåningen.

Trots den soliga dagen kändes det lite dämpat. Jag gick från rum till rum och studerade mönstren på flagnande tapeter och försökte bilda mig en uppfattning om gårdens planlösning, men kände mig okomfortabelt iakttagen. Det är naturligtvis inbillning att väggar skulle kunna ruva på minnen - men fasen vet?

Så kan man gå och fundera...

___________________________________________________________

 

                                                                                         

                                                                                           

                                                                               *

                            Solnedgången släpar sig över slätten och bättrar på solbrännan

                                                                                       *

                                  Tekniska data?    Zeissobjektiv och Kodachrome 25

Sommaren i svartvitt - med budgetfilm

Så här i höstmörkret är det kul att ta fram sommarbilderna - och att göra ett avsteg från bloggens inriktning med att visa lite nytagna bilder.

Hela sommaren fotograferade jag med svartvitt. I mångt och mycket var det en följd av att det är så svårt att få tag på färgfilm nu när kidsen rakar rent på filmhyllorna.  Sedan var det ju även jättekul att använda sina gamla dosor och spiraler och återuppleva glädjen med att framkalla sin film själv. Mycket hobbyanknutet!

Bilderna är tagna med den billiga filmen Fomapan 100, och resultatet är bra - men det kommer inte upp till vad exempelvis Ilford FP 4+ eller Agfa APX 100 presterar. Lite en illustration till att man sällan kan köpa Rolls Royce till Volkswagenpris - men som sagt, resultatet är hyggligt tycker jag.

_____________________________________

En kontemplationsstund på Stockstugans veranda. Kvällssolen sticker in i en glipa i molnen, och naturen håller andan

I närheten finns det en fin sandstrand. Det är inte horornas holme, utan hästarnas. Här var det en livaktig pensionatsverksamhet på 1930 och 1940-talen, och det man ser i bild är pensionatets lilla ångbåtsväntsal

En stol man bara måste sätta sig i...

Kastelholms Slott. Ett av våra viktiga medeltida fästen. Här satt Gustav Vasa och dundrade och skrek under sitt finska krig. Ryssen var mycket aktuell redan då

Den lätt förhöjda halten av koldioxid i atmosfären gör att det växer bättre i största allmänhet. Det jag har märkt på Hasselvik är att Ormbunke och Älgört verkar vara stora vinnare i det racet

Fikaplatsen vid Hasselviks badberg.

Under den första delen av sommaren som var så lagom varm och solig i Skärgårdshavet, var det perfekt att sitta här. Jag tog en simtur mest varje dag - inte så vanligt för den här badkrukan

Ett åskväder seglar upp. Mot slutet av sommaren var det mycket muller - men måttliga regnmängder. I Skärgårdshavet lyste allt extremväder med sin frånvaro. Vi hade en klassisk svensk normalsommar

Slutligen i augusti slog jag gräset på plan. Sedan sprang jag runt och sparkade och trampade så att gräsfröna föll ut. Ibland är det ju bra att ingen bevittnar vad man har för sig...

Ett rådjursporträtt efter egen smak. Rådjuren planterades in på Vårdö på 1960-talet. Det innebar katastrof för vanligt folk. Fästingplågan ökade dramatiskt

************************************************

*********************

Det är klart att det var en historisk kamera som fick följa med. En Olympus OM-1N från 1980-talet med fyra av dom utmärkta Zuiko-objektiven: