Mjölken som en gång var klass A
I mars 1992 kom ekomjölken.
Oj, 0j - det var den godaste mjölk jag någonsin hade smakat, och det var inte lite skillnad heller mot vanlig standardmjölk.
Standardmjölk var standardmjölk - men den nya ekomjölken, det var mjölk klass A.
När jag slantade upp det märkbart högre priset för ekomjölken, var det kanske inte i första hand ideologiska skäl som drev mig - det var nog mera mina smaklökar som öppnade plånboken... Men säg den glädje som varar.
Det var inte bara jag som hade noterat vad som hade hänt. Ekomjölken sålde i oanade kvantiteter. Hyllorna gapade strax tomma! Producenterna blev tagna på sängen.
Hur få fram mera ekomjölk?
Det gick naturligtvis inte på annat sätt än att man snabbt kunde anknyta fler gårdar genom att ändra regelverket och sänka kraven. Strax kom den dagen när jag kunde konstatera att ekomjölken smakade precis som vanlig standardmjölk.
Då slutade jag köpa ekomjölk.
_______________________________________
Filmen? Kodachrome 25



B)
Ibland är dom det - uppenbarligen. Ändå tror jag att dom skulle lyckas ännu bättre om dom inte i så hög utsträckning behandlade konsumenterna som idioter.
I det här aktuella fallet fick dom inte mina pengar sedan framöver...
Tack för muntert tillrop - håller med.
Tydligen var den ohomogeniserad, som det som kallades gammaldags mjölk tidigare och nu väl heter lantmjölk är. Den har dock naturlig fetthalt, medan dessa två procent enligt uppgift gick ut på att det skulle vara den ungefärliga fetthalten för mjölk där man skummat av grädden för hand.
Jag får erkänna att jag inte har något minne av den här första ekomjölken, däremot den hemska minimjölken som dök upp i ungefär samma veva och som vissa hade hemma. Det här var när fettskräcken var total och man kunde göra reklam på temat hur kvinnor skulle bli smala eller undvika att förvandlas till flodhästar. För det var ju kvinnor med fettskräck som mjölken var särskilt till för. Snygg, smärt och solbränd... Emma Sjöberg (idag Wiklund) var ansiktet (kroppen) i reklamen.
Tack för kommentaren Martin, din gamla kalenderbitare... :-D
Du har helt rätt i allt du skriver. Det var hemska år med fettskräcken. Min mor var ansatt av detta virus - så min far fick aldrig äta sina älsklingsrätter.
Han gick så småningom i 86 års ålder - av helt andra åkommor.
Jag kommer väl ihåg Emma som gav hästen ett ansikte. Hon var både snygg och tuff!
Willys försökte lansera minigrädde under märket Garant. Var kanske 15 år sedan. Samma pris om vanlig grädde och innehöll nåt i still med 10% grädde och 90% mjölk. Det hade redan börjat vända då, så den försvann väldigt snabbt från hyllan. Fettskräck + kom och köp konserverat gröt, allt i ett. Ett vinnande koncept. Trodde de.
Minns inte heller den där första ekomjölken. Har slutat köpa Lantmjölk p.g.a. priserna, tyvärr.
Jag skulle inte heller komma ihåg den här första ekomjölken, om det inte vore för min goda vana att slänga av lite bilder då och då på min vardagliga omgivning.
Så sprang jag på denna ekomjölk i arkivet nu - och tycket att det var kul.
Jag har lite samma erfarenheter. På Hasselvik under 1950-talet hämtade vi vår mjölk från nymjölkade kor i den närbelägna byn. Den smakade - men det gjorde inte det vassa trådhantaget på mjölkkannan i 10-åringens händer under den kilometerlånga hemtransporten.
Tack för din kommentar Stefan.