Trafikflygets vinthund
En ovanlig och långväga gäst på Bromma flygdagar i september 1998. Ett Lockheed Contstellation. När jag ser på bilderna börjar tonåringens hjärta klappa i den gamle mannens kropp.
Underbara Lockheed Constellation!
Byggd mellan 1943 och 1958 var den trafikflygets snabba, säkra, och riktigt lyxiga maskin. Den första med tryckkabin. Med sin tredelade stjärtfena, sin delfinformade flygkropp för lågt luftmotstånd och förstklassiga aerodynamiska egenskaper, var den en slags trafikflygets vinthund. Lägger man sedan till de fyra 18-cylindriga Wright R 3350 Duplex-Cyklones motorerna, har man ett trafikflygplan som närmar sig flygförmågan hos ett jaktplan från andra världskriget. Det visade man i luften den här soliga septemberdagen på Bromma flygfält - hisnande och nästan obegripligt.
Underbara Lockheed Constelation!
Den långväga besökaren är den militära varianten av den sista modellen; Lockheed Super Constellation.
Notera dom kraftfulla motorgondolerna, liksom de jaktplansformade vingarna
Uppvisningen i luften var spektakulär, men inte meningsfull att försöka fånga i stillbild. Man störtdök mot flygfältet, gjorde en halvlooping åtföljd av en rad rollmanövrar. Hade jag inte sett det med egna ögon, skulle jag inte ha trott att det var möjligt att göra med ett trafikflygplan. Det sägs att Lockheed Constellation kan göra en hellooping, men att faran för metallutmattning i den åldrande kvarvarande flygplansparken har lett fram till ett förbud för den sortens manövrar.
Med passagerare ombord kan man inte göra manövrar som ens närmar sig det som jag bevittnade. Planet besitter alltså ett enormt overkill när det gäller styrka och manövrering. Man kan fråga sig varför? Ett svar är att yrkesmän i gamla tider ville göra bra ifrån sig - och det fick kosta. Ett annat svar är att här förfogar man över teknik och kraft att möta svåra omständigheter som mycket dåligt väder och liknande. Den här maskinen tar man inte på sängen.
På 1940-talet och på 1950-talet var det så att stora delar av allmänheten tvekade att överhuvudtaget sätta sig i ett flygplan. De stora amerikanska bolagen som Pan Am, tryckte hårt i sin marknadsföring på att; ...med Lockheed Constellation flyger man mycket komfortabelt och absolut säkert.
Skriver om
Innehållskategorier
Arkiv
- Februari 2026
- Januari 2026
- December 2025
- November 2025
- Oktober 2025
- September 2025
- Augusti 2025
- Juni 2025
- Maj 2025
- April 2025
- Mars 2025
- Februari 2025
- Januari 2025
- December 2024
- November 2024
- Oktober 2024
- September 2024
- Augusti 2024
- Maj 2024
- April 2024
- Mars 2024
- Februari 2024
- Januari 2024
- December 2023
- November 2023
- Oktober 2023
- September 2023
- Augusti 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- Januari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
PP Synnerligen fina bilder, inte minst bilderna 1 och 5 som visar dom eleganta linjerna hos flygplanet.
Tack Björn - även jag har alltid varit svag för denna maskin.
Man fick sällan se den. Av någon anledning köpte dom europeiska bolagen inte detta flygplan i någon högre omfattning. Det var tvärt om i USA.
Det är en formfulländad kraftsamling av sin tid. Bilderna av kroppen lyser.
Man undrar hur många passagerare den tog i reguljär trafik..
Ha det väl
Bob
Tack Bob!
Jo, jag tyckte det när jag plockade fram negen ur arkivet och skannade, att det lyser - det bli snyggt i svartvitt med blanka flygplan mot en solbelyst molnhimmel.
För sin tid var den ju en stor maskin, men passagerarantalet är väl bara en bråkdel av dagens flygplan. Hur många den tog? Vet faktiskt inte - man måste nog kontakta flygnördarna... :-)
Många flygplan är vackra!
Då får man undanta Concorde (vackraste flygplan jag sett) och en de flesta moderna stridsflygplan - som faktiskt är vackra om man glömmer vad de är till för...
/Tomas
Jag tänkte mest på J29 Tunnan. Den tycker jag inte är vacker =)
Nej - J 29 är inte vacker! Men häpnadsväckande kompetent och med stor manövreringsförmåga. Det visad den i Kongo - till de utländska flygexperternas förbluffade miner.
Nja, jag tycker nog inte Tunnan var helt utan skönhet. Den hade t ex en mycket ren aerodynamik, trots sin knubbighet, och slog faktiskt två hastighets-rekord, 1945 &-55, på 50 resp 100-milasträcka.
Det är tillåtet att ha en annan åsikt =) Det finns f ö mycket värre exempel.
Superb bilddokumentation och texten är lika bra. Den skulle kunna bli en liten publikation för flygplansentusiaster.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Tack för dom vänliga orden Erik.
Jo´vars - flygplansfolket är nog lätta att entusiasmera... :-)
Bilentusiasterna likaså :-)
//ERIK//
Mvh Wolfgang
Tack för bildberömmet Wolfgang! Visst är det en häftig maskin.
Som jag var inne på i svaret till Björn så sålde den bra till de stora amerikanska bolagen. Jag tror att Pan Am som var störst i världen vid den här tiden, körde uteslutande Constellation under många år. Här i Europa sålde den nästan inte alls.
Att den inte syntes i luftkorridoren till Berlin kan kanske förklaras av att Lockheed Constellation var en utpräglad lyxmaskin för passagerarbruk. Så dyr att det nog inte fraktades gods så mycket med den.
När jag tänker närmare på saken, har jag sett en filmsnutt med en Constellation på inflygning mot Tempelhof under denna tid - så den förekom nog.
Tommy S.
Tack Tommy. Kul att det föll en icke flygplansentusiast på läppen! Den här dagen var det mycket gynnsamma omständigheter att fotografera dessa motiv i svartvitt.
Jag har en fin boksamling om de modellerna och har skrivit några artiklar om Brewster 239 som användes av finska jaktpiloter under fortsättningskriget. Det enda exemplar som existerar i världen hittas på flygmuseet i Tikkakoski utanför Jyväskylä. Det är Lauri Pekuris plan som sköts ner i kriget, men fiskades upp ur en rysk sjö under "kaostiden" i Ryssland.
Kapten Hasse Wind från Ekenäs leder Brewster-statistiken i Finland med 39 nerskjutna ryska plan; själv blev han nerskjuten 1944 i en Messerschmitt bf 109 - a long story.
- hawk
Ha, ha - jag ser att även du är infekterad av detta virus... :-)
Numera är det väl inte ett så aktiv intresse för mig, men i ungdomen var jag rätt biten.
Jag var i mina vanliga tassemarker på Kärsön vid Drotnigholms Slott, när jag hörde mullret från stora cylindervolymer i luften! Sedan dök en ovanlig profil för dessa breddgrader upp på firmamentet. Vem kan motstå en Lokheed Constallation - inte jag!!
Snabbt upp på cykeln, och iväg till Bromma flygfält!
Tack för vänligt omdöme.
Tack för berömmande och trevlig kommentar Morgan!
Det är samma för mig, jag var mera insnöad på flyg i ungdomen än nu. Ändå - pojkar är alltid pojkar!
Tack Stefan!
Det var en intressant tanke - att projekteringen skulle ha börjat som ett bombplan. Verkar fullt rimligt.
Min första flygresa var även den med en DC 3 under mitten av 1950-talet. En jättefin maskin! Jag fick åka ensam från Bromma till Mariehamn på Åland, där mötte mormor. Extremt spännande för en 10-åring - jag fick även besöka cocpit!! total lycka!
Det var faktiskt Fridtjof Viking, ett av SAS första flygplan, som numera är museiflygplan och lystrar till namnet Daisy.
Daisy har jag sett på TV minst en gång, ett berömt flygplan. Jag åkte också själv, kursledaren för engelsk sommarskola tog emot, och min klasskompis blev en kille från Kiruna vars far var pilot i SAS.
Gammal kärlek rostar aldrig!
Daisy gör i regel två sommarutflykter till Finland. Om jag råkar vara ute på Hasselviks gårdsplan, så hör jag det karakteristiska motorljudet, och strax klättrar Daisy upp över vårt berg - silverglänsande och fin. Jag håller på att få spader av nostalgi, för det är samma rutt som den ordinarie under gamla tider.
Lite Daisy:
https://www.youtube.com/watch?v=kUi7oiwEICk
Numera är flyplanet ju baserat i Västerås efter att ha blivit "vräkt" från Bromma.
Ja, och till min stora sorg - jag som bor strax bredvid Bromma flygfält...
Tack för den fin länken! Kul att se Daisy igen. Men - vad löjliga snurrande propellrar ser ut med en digital upptagning! Sådant baktaleri av fina flygplan borde förbjudas... :-)
Fast det är inte ett digitalt problem per se, utan de krökta propellerbladen beror på rullande slutare, vilket förekommer även på "analoga" kameror, eftersom det beror på slutarkonstruktionen (mekanisk eller annan) och hur snabb den är. Inte särskilt digitalt det här, som beror på samma sak, fast en stillbild (och film är ju massor med stillbilder efter varandra...):
https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/6/6f/Bundesarchiv_Bild_183-1991-1209-503%2C_Autorennen_im_Grunewald%2C_Berlin.jpg
Sedan har moderna mekaniska ridåslutare varit snabbare än elektroniska rullande slutare, så problemet har varit större med de senare som av nödvändighet används om man filmar med en "vanlig" digitalkamera. Men det finns digitala kameror som är bättre och sämre på detta, eller som garanterat löser problemet helt som nya Sony A9 III med sin globala slutare. "Vagnshjulseffekten" (att propellrarna inte ser ut att snurra med sin egentliga hastighet, eller ens åt rätt håll) lär man dock inte bli av med just genom att byta slutartyp, eftersom den har andra orsaker, så där får man titta på att justera annat.
Tack för påpekande Martin.
Jag hade inte funderat närmare över saken. Man ser ju liknande redan för över 100 år sedan med ridåslutare som är tvärgående. Snabbgående racerbilars hjul blir snedställt ovala som din länk visar, och som blev så klassiskt att man i andra sammanhang som teckningar ritade sådana hjul för att illustrera farten.
Hälsningar, Bjarne
Tack Bjarne!
Det slog mig genast när jag plockade negativen ur arkivet och skannade dem, hur bra blanka flygplan gör sig mot en solbelyst molnhimmel i svartvitt. Jag hade alltså lite tur.
https://pl.pinterest.com/pin/578290408389643803/
Ja jäklar... En Lockheed Super Constellation! Mycket snygg.
Tack för det Wolfgang!