Annons
Artiklar > Krönika: Backa för bövelen!

Krönika

Krönika: Backa för bövelen!

Det är något som fascinerar mig med människor som betraktar konst. Att tillsammans med besökare vara i utställningsrummet är inget annat än en antropologisk fältstudie.

En specifik metod för att göra kulturantropologiska studier kallas ”deltagande observation”, och det är precis vad vi har att göra med här. Metoden innebär att man som observatör befinner sig i rummet med den observerade gruppen och samlar in intryck och känslor inför beteendet i en specifik situation och tolkar dessa. I det här fallet, där jag till exempel lyssnar på besökare som kommenterar bilder på en utställning, handlar det om att jag tar till mig det som sägs om bilderna och vad betraktarna gör i rummet.

I den mån jag deltar i diskussionen påverkar jag deras beteende, så jag brukar försöka undvika det. Jag får allt som oftast hålla tillbaka egna reflektioner och kommentarer, inte minst om jag själv är konstnären och tycker att betraktarna feltolkar mitt verk. Man ska inte lägga sig i.

Det som blir uppenbart när jag studerar dem är att det finns många olika sätt att se på bilder. En del – vi kan kalla dem Anknytningsbetraktare –  vill gärna kommunicera att de känner igen det som är på bilden. Kanske platsen, händelsen eller objektet. De vill berätta egna historier eller befästa sina upplevelser, delge att de minsann också varit där och sett det som konstnären tagit fasta på. Andra säger ingenting, de kanske hummar tyst, rynkar pannan och tittar i tur och ordning på alla bilder i rummet utan att avslöja sina tankar. Några tar en snabb, pliktskyldig lov runt i rummet och avlägsnar sig snarast.

Besökare beter sig förstås på olika sätt på olika utställningar, beroende på intresse och kunskap, utställningens kvalitet eller yttre faktorer som stress, hunger eller eventuell nödighet.

Några vill diskutera, antingen med konstnären själv eller någon annan som befinner sig i rummet. Andra är mest upptagna av sina mobiltelefoner och att ta selfies för att deras närvaro på galleriet istället ska säga något om dem själva. Erfarna kulturkonsumenter går långsamt och tyst runt och tycks främst ha en inre dialog.

Vana besökare förstår det här med avståndet. En tumregel är att en bilds optimala betraktningsavstånd är ungefär dubbla diagonalen. Det vill säga att en bild på 70 x 100 cm sällan gagnas av att man tittar på den på närmare avstånd än dryga två meter. Det är utifrån detta vi som bildskapare beräknar upplösning och skärpning av bilder, för att de ska upplevas så bra som möjligt på en lagom distans. Storleken i sin tur kan bero på hur upplagan är gjord, men för platsspecifika verk tar man också hänsyn till lokalen och relationen till andra verk.

Jag svårt att hålla mig för skratt när jag (...) stöter på den besökartyp jag brukar kalla Absurda detaljstuderaren.

Därför har jag svårt att hålla mig för skratt när jag under mina kulturantropologiska fältstudier stöter på den besökartyp jag brukar kalla Absurda detaljstuderaren. Hen går raskt och resolut ända fram till väggen, monterar läsglasögonen på näsan (ja, vi talar främst om individer på femtio plus) och placerar sig så nära att ögonbrynen upphetsat smeker bildens yta. Det enda som hindrar ansiktet från att komma närmare är den kamera hen oftast – och helt obegripligt – bär mitt fram på magen som någon typ av medalj.

Sedan utstöts diverse små ljud och kommentarer om skärpa, korn, detaljer och brusnivåer, antingen i positiva eller negativa ordalag. Jag kväver en impuls att berätta att hen är ute i ogjort väder och att det på alla sätt vore mer intressant att backa fyra steg och ta in bilden i sin kontext. Kanske läsa lite om projektet först för att förstå konstnärens ingång.

Men det kan jag förstås inte göra, upplevelsen tillhör betraktaren och har jag som upphovsman satt upp bilderna på väggen är de så att säga flygfärdiga och får klara sig själv.

Det märkliga är att det här nagelfarandet händer nästan alla bilder, utom en specifik kategori: närbilderna.

En närbild i sin mest koncentrerade form är makrobilden, och fastän den endast i undantagsfall är annat än dokumentärt redovisande, vetenskaplig eller ytlig dekoration så är det något med den som gör att de Absurt detaljstuderande måste ta några steg bakåt. Närbilden är i sig så abstrakt och koncentrerad att den nästan är omöjlig att omsätta på något annat sätt än på avstånd.

Trots mina relativt låga tankar om närbildernas plats i konsten är det alltså kanske de som är utställningsrummets riktiga hjältar.

Lågmält tvingar de sina betraktare att backa och ta in helheten.

TEXT: SARA ARNALD



Av Magnus Fröderberg
Publicerad 2019-09-16. Läst av 4388 personer.
Blogg, Portfolio, Rabatt på Fotosidan Magasin och försäkring, alla Premium-artiklar, obegränsad uppladdning

Plusmedlemskap kostar 220 kr per år

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.



Logga in för att kommentera

2019-09-16 10:41   ankarback
Ha, ha, det var en kul betraktelse. Har faktiskt tänkt på samma sak när jag besökt utställningar. Speciellt på fotomässan i Älvsjö är det ofta gubbar 50+ med en kamera och stort teleobjektiv på magen som "pixelpeepar" bilderna. Ser rätt kul ut. Sen kan man ju fundera på varför dom går runt med ett stort tele runt halsen på en mässa? Ska dom fota gråsparvarna uppe i taket? :)
Christer Törnkvist   2019-09-16 20:00
Hahaha... Det värsta är att det inte är något skämt. Varför har man tele när man går på mässa eller utställning?
2019-09-16 11:51   Benganbus
Roligt och träffande skrivet! Skärpa = att titta nära på bilden, har nog ökat med det digitala, men det fanns även tidigare, ofta bland män med riktiga = tyska kameror! ;) Dom va nog mer tekniker än fotografer! Och fotade såklart med det gyllene snittet! ;)
2019-09-16 12:27   PMD
Närbilder behöver man inte gå nära för det har ju fotografen redan gjort. :-)
2019-09-16 13:09   Marcus Johansson
Härligt och kul med någon som tycker till och uttrycker detta!! //icepic
2019-09-16 13:10   alfin
Betraktningsavstånd för en riktig fotograf är längden på näsan och har ingenting med ålder att göra så länge synen korrigeras till 1,0.
2019-09-16 16:00   pic-tor
Ja, man kan ju undra om 50+ are ens har något existensberättigande i dessa dagar. Alltid ska någon tala illa om den gruppen och deras beteende i olika sammanhang. Nu vet de inte heller hur man beter sig på en fotoutställning och fotografen/utställaren får en rolig stund. Ja, t o m uppslag för en krönika. Varför hakar du på trenden att ställa olika grupper av människor mot varandra? Jag går ofta fram och kollar på bilder på nära håll när jag är på utställningar. Jag är intresserad av papperet bilden är utskriven på. Jag skriver ut själv och gillar fina utskrifter på fint papper. Tyvärr får man ofta se bilder utskrivna på billigt papper som inte har på ett galleri att göra. Mycket trist krönika.Tyvärr.
gatosi   2019-09-16 18:04
Man ser ju sällan folk 50 minus på fotoutställningar överhuvudtaget.
2019-09-16 18:12   Abe Normal
Håller inte alls med! När jag var yngre bodde jag nästan på konstmuseer, jag hade alltid två avstånd eller tom tre. Nu är ju måleri mycket mer flerbottnad än foto. Men jag gillar även att betrakta foto på nära håll.
2019-09-16 18:23   Tobias Olsson
Visst är det så att vi gör olika. Kanske särskilt när vi investerar pengar och ledig tid för åta oss att översätta en upphovsmans berättande till upplevelser för oss själva. Det handlar om att omvandla ett abstrakt konstverk till en begriplig verklighet. Ibland är det lätt, som när fotografen tycks bekräfta den världsbild vi själva har angående motivet och fotohantverket. Ibland är det svårt, då kan vi välja att aktivt anstränga oss att ändra vår världsuppfattning, eller, enklare; att helt enkelt avfärda utställningen som skräp.
Som superläraren Anne-Marie Körling skriver: "Då man får sina generaliseringar (sitt kunnande) utsatt för nya perspektiv så gungar det under fötterna och plötsligt känner man sig mycket okunnig. Att tro att lärande är harmoniskt är lika fel som att tro att lärandet är lustfylld."

Vi, eller åtminstone jag, är numera mest van att se bild på skärm. Det känns exotiskt med utskrifter. Som att upphovsmannen verkligen är seriös med sitt budskap. Då väcks min nyfikenhet att se bilden för allt som den är. Jag är beredd att göra mer för att förstå fotografen. Jag tittar på avstånd. Jag tittar nära. Ibland gör jag då mentala kommentarer om skärpa, korn, detaljer och brusnivåer. Andra gånger hittar jag nya infallsvinklar eller detaljer, som hos Gregory Crewdsons bilder. Även Lennart Nilssons närbilder studerar jag nära för att förstå mer, som att leta efter just sina egna favoritstjärnor i ett atrofotografi.
Tydligen är det konstigt. Det är okej för mig att du tycker det. Jag tycker att det är konstigt att du går på en fotografs utställning för att studera hur jag beter mig - jag hoppas du tycker det är okej.
Nästa gång kan vi diskutera det vettlösa i att jag blundar på uställningar för att göra interna kopplingar och förståelser till konsten jag studerat, eller att jag minsann låter fingret röra vid kornet och svärtan när jag köpt en fotobok. Eller så accepteras det att vi gör olika. Och njuter av att en monotom upplevelse av tomma rum med bilder på väggarna kan berikas av de många beteenden besökarna gör för att skapa egen förståelse av rummets berättelser.
2019-09-16 19:59   Dubbelolle
Härligt att du berättar hur man ska bete sig för att passa in i kulturelitens finsalonger, riktigt trist läsning faktiskt! LO
Rikard Strand   2019-09-16 22:35
Man ska se svårmodig ut och hålla avståndet
hakfre   2019-09-19 18:17
Vad härligt då, att det var så trist.
2019-09-16 21:08   mats lindfors
Den här krönikan var väl kanske inte den smartaste att skriva eller att publicera? Många besökare i gallerier och konsthallar är redan lite nervösa och obekväma av sin vistelse där, har jag förstått. Och den här krönikan kan göra det mer skrämmande för dom att i fortsättningen ta del fotoutställningar och kultur.
2019-09-17 09:54   Anders Wester
Som 50-plussare kan jag bara hålla med. Har sett detta otaliga gånger och de som tycker artikeln är trist känner nog igen sig skulle jag tro!

Har diskuterat detta otaliga gånger även på gallerier där till och med fotografen i vissa fall gått fram och frågat om de vill låna ett förstoringsglas! :-)

Och ja, har själv haft utställningar där man begrundat bilderna och jag låter dem hållas, vill man göra det så visst.

Absolut roligast är att gå på fotofestivaler för där får man se mycket roligt!!
2019-09-17 10:00   janc
Vi får väl hoppas att var och en av besökarna hittade det sin fick henne eller honom att lägga tid & pengar på besöket. Må det sedan vara bildernas budskap, tekniken eller de övriga besökarna.
2019-09-17 12:43   taz_k
Dryg och elitisk krönika där författaren VET hur en bild ska betraktas.
2019-09-17 12:44   azek99
En underhållande krönika, tack! Intressant att se hur olika kommentarerna speglar en slags "kränktmätare" eller "brist-på-självdistansometer". Är snart 50 så det fyller på med utställningspeepare tillika absurd detaljstuderare, haha. Jag bryr mig inte hur andra upplever mig när jag njuter av en utställning, det är ingen som vet att det är rödvin i min Svartvinbärs Mer heller...
Allt gott!
2019-09-17 13:52   markh
Sorgligt att det finns fortfarande folk som inte tål mångfald, och skrattar åt de som har andra intressen än dem själva.
2019-09-17 14:45   valleyman
Är väl samma personer som blev kränkta av artikeln :)
2019-09-18 02:55   MattiasL
Det är ändå intressant det där med utställningsbeteenden. Jag får betalt för att se utställningar och skriva om dem. Kan tänka mig att jag ser smått vansinnig ut, men undrar om jag har något mönster. Tror det blir ett snabbt överblickande svep. Sen fram och tillbaks i djupled. Kolla penseldrag eller filmkorn på nära håll. Tillbaks till helheten. Blir nästan alltid mest berörd av bilder i liten storlek, där man måste stå med näsan i bilderna. Jag tycker man känner den närmaste samhörigheten med konstnären på nära håll, och det funkar ju bättre med små bilder. Jag blev rätt golvad av Graciela Iturbide för ett tag sen, och det var nog få bilder som var över 8x10 tum.
Nils Bergqvist   2019-09-20 09:49
Men på Hasselblad center var hennes bilder ganska stora. Få under 40x50 vad jag kommer ihåg, inte ens fotogravyrerna.
MattiasL   2019-09-21 06:10
Det här var på Museum of Fine Art i Boston. Inga jätterum heller. I Göteborg såg jag inte.
2019-09-20 09:52   Nils Bergqvist
Dels är det lite generaliserande och provokativt, troligen med avsikt. Dels beskriver det även en realitet som inte är ovanlig, ens bland yngre. Fast det mest konstiga beteendet med utställningsbetraktare, är när man sveper hela utställningen på några få minuter och inte ger sig tid att försöka studera en enda bild mer än ett par sekunder. Inte alls ovanligt heller.
2019-09-20 21:16   janc
Det finns åtskilligt i världen att uppröras över - jag har dock svårt att se hur andra människors sätt att uppleva utställningar kan höra dit. Annat än då det begränsar min möjlighet att uppleva det utställda på det sätt som fungerar bäst för mig...
2019-09-21 10:00   markh
Exakt vad du säga Jan. Och det sorgliga är att det är tydligen 'konstig' beteende att antingen titta för noga, eller inte tillräckligt noga. Varför inte bara njuta av att det finns olika typer av människor i världen, och kanske till och med pratar med dem, och lära sig något om njutning i detaljerna, eller njutning av att ha en helthelts syn ?
2019-09-24 21:22   Tiny Turtle
"En närbild i sin mest koncentrerade form är makrobilden, och fastän den endast i undantagsfall är annat än dokumentärt redovisande, vetenskaplig eller ytlig dekoration."

Ah. Där ser man. Jag som fotograferar och konsumerar nästan uteslutande småkrypsmakro och inte gör det dokumentärt, redovisande eller vetenskapligt har alltså tagit tusentals bilder som bara är "ytlig dekoration" enligt fotoproffset. Vilken tur att denna redde ut vad som är "konst" och vad som är billigt krafs åt mig - nu blev jag jätteglad! Jag måste helt klart börja om och fotografera mer konstnärligt, typ https://www.facebook.com/170713722967648/photos/a.185827888122898/185834481455572/?type=3&theater
2019-09-24 22:22   senwosret
Jag tycker hon har helt rätt. Så ser det ut, och låt bli att söka er en kränkthet hela tiden, kolla in bilderna i stället. På det sätt ni vill, utan att bry er om andras sätt. Hon har ju bara sett hur det ser ut. Inget att reta upp sej för om man inte vill det.
Patrik Paulsson
Göteborg

Merläsning

Gå med i exklusiv grupp och få inbjudningar

Flera leverantörer vill att vi skapar officiella grupper för deras märken för att kunna skapa aktiviteter för medlemmarna. Nikon är först ut. Gå med i den nya officiella Nikon-gruppen så kan du sen gå på frukostseminarie nästa fredag med Alex Dawson på Scandinavian Photo (Sthlm). Begränsat antal platser. Läs mer...

Olympus OM-D E-M5 Mark III med 6,5 stegs stabilisering

E-M5 Mark III har krympt och ändå fått plats med Olympus nyaste teknik. Det innebär 20-megapixels sensor, snabbare processor, effektivare stabilisering, 4k-video, Bluetooth och mycket mer. Läs mer... 25

Shimoda Action X - ny äventyrssäck från Shimoda

Amerikanska Shimoda Design släpper en ny serie actionryggsäckar i tre storlekar. Läs mer... 3

Facebook ingen kanal att satsa på för att nå ut

Igår släpptes den stora rapporten Svenskarna och internet och där bekräftas att Facebook inte är en kanal att satsa på. Men det finns andra som är bättre för dig som fotograf. Läs mer... 34

ZEISS Photography Award 2020 öppet

Worldphoto.org har flera tävlingar och nu öppnar de för bidrag till temat Seeing Beyond – Discoveries där man kan lämna in 5-10 bilder. Läs mer...

Pilot flög drönare på Arlanda – riskerar böter och skadestånd

En 42-årig flygkapten från Spanien misstänks för vårdslöshet i flygtrafik och brott mot skyddslagen efter att han skickat upp sin privata kameradrönare i luften på Arlanda. Läs mer... 25

Vi provar Nikon Z50 och de nya DX-objektiven

Plus Vi fick chansen att kika på nya Z50 samt objektiven Z DX 16-50 mm f/3,5-6,3 VR och Z DX 50-250 mm f/4,5-6,3 VR. Vi klämde också på batterigreppet MB-N10 till Z6/Z7. Läs mer... 15

Nikon Z50, spegelfri APS-C-modell

Nikon presenterar sin första spegelfria APS-C-kamera, den lätta och kompakta Z50. Till den kommer dessutom två lätta objektiv: en pannkaksnormal och en telezoom. Läs mer... 8

Nikon Z 58 mm f/0,95 S Noct, uppdaterad lanseringsplan och batterigrepp till Z6/Z7

Nikon introducerar monsterobjektivet Z 58 mm f/0,95 S Noct, en kompromisslös pjäs på två kilo och en ännu tyngre prislapp. Men de visar även upp en uppdaterad lanseringsplan för Z-objektiv och ett batterigrepp till Z6/Z7. Läs mer... 23

Poddradio: Senaste prylarna

Magnus och Martin snackar sig igenom alla nya kameror och objektiv som lanserats sedan det senaste poddavsnittet i slutet av våren. Det visade sig vara en ansenlig mängd. Läs mer... 4