rautio
Aktiv medlem
Varför hade bild nr 2 varit mer rellevant? vad berättar den? är det något som kan ha någon rellevans i Haitiernas framtid?... Däremot bilden som publicerades berättar en historia om Port au Prince just då vilket förhoppningsvis bidrar till en bättre framtid för befolkningen = orsaken till att många av oss som gör uppdrag i dessa områden gör det vi gör.Det finns fler i denna tråd som nog tycker att bild 2, den med alla fotograferna skulle blivit årets bild istället. Jag tillhör dem. Jag tycker fortfarande efter alla synpunkter att den känns väldigt bisarr. Det handlar inte bara om att de står så tätt utan det är hela scenografin. Det är hyena varning.
Nej jag har aldrig haft ett uppdrag själv att ta bilder under mina resor och trots att jag säkert har några unika bilder från exv. revolutionen i Afghanistan 1978 och från Uganda 1986 som ingen någonsin sett, så har jag aldrig varit intresserad att sälja dem.
Även om jag inte är fotograf till yrket har jag många gånger haft att ta ställning till hur man närmar sig människor för att ta mina bilder. Det är det jag försökt säga och jag vet att jag har rest i områden folk idag aldrig besöker idag eller för den delen kan besöka idag överhuvudtaget.
Det jag har svårt för är många fotografers oreflekterade bufflighet.
Vi har helt tydligt olika utgångslägen i vad foto är. du vill inte sälja bilder som kanske är unika och kanske kommer ha en betydelse i någons liv dn vägen, jag däremot anser att den enda orsaken att ta en bild är för att informera och påverka dom gällande omständigheterna. Fotojournalistik handlar även om att publicera material som inte är trevligt att se på och som kan strida mot någons uppfattning om etik. Och detta för att inte saker och ting ska ske utan att världen vet om det. Det du kallar oreflekterande bufflighet, ifall du syftar på klungan fotografer i bild nr 2, kan även kallas yrkesmässig rutin. Visst, det ser groteskt ut med tanke på omständigheterna, men det handlar bara om en rutin. Jag förstår att du rest mycket, tagit bilder och sett mycket. Men jag kan tänka mej att det trots allt är en annan sak att i dessa omständigheter medvetet gå djupt in i människors vardag och öden för att skildra det i bild. För mej åersonligen är skillnaden som natt och dag då jag reser på semester eller då jag är på jobb.
Jag jobbade själv i Port au Prince i Januari på ett uppdrag. Gjorde bildreportage över kolera och ghetton. Jag satt i flera dagar på koleracenter och plåtade ibland döende människor ibland på halv meters avstånd (fast glugg tvingar ibland till detta) medan patienten kved i smärta och gjorde på sej etc. etc. Ifall någon dokumenterat detta skulle det här i mångas ögon se för jävla groteskt ut. Men vet du vad, på plats är det inte det. Patrienterna själv var fullt ok med det jag gjorde för att de ville att folk i världen fick vet vad som drabbat dem. Alltid är det ju inte så att folk vill bli plåtade... men det är sedan ännu en till diskussion för kanske en annan tråd var gränsen där går. Men pointen jag vill komma till är väl att det är för jävla patetiskt ifall inte ens fotografer förstår budskapet utan hänger sej på hur bilden tagits då det inte handlar om nåt utöver det normala i genren.
Puckon finns det alltid och buffliga fotografer, ingen tvekan om saken, men i detta fall (bild nr2) handlade det nog inte om det.