Anna von Brömssen.

[StefanM]

Tittade på bildspelet som finns på PRB:s site.
Började faktiskt gråta efter det. Jag är inte så "blödig" i vanliga fall men detta berörde mig djupt. Fick mig att tänka på att jag också har barn. 3 stycken av dom. Kanske ska skita i att jobba över ikväll som vanligt och åka hem och kramas istället. Det kan man nog inte göra för ofta.

Stefan

 

[ulltand]

Har du ngn länk?

 

[Calle S]

FILM) (ulltand skrev:
Har du ngn länk?

Länken.

 

[buddy_poor]

Jo det där träffade rakt i hjärtat! Det är inte ofta som tårarna kommer men ibland är det ju skönt att veta att man lever... Har oxå en son och ett andra barn är på väg. Håller verkligen med om att det ibland kan vara nödvändigt att tänka över val och prioriteringar. Vad är det som är viktigt för mig om jag verkligen, verkligen tänker efter?

 

[Gårdis]

Jag fick klump i halsen och var på god väg att börja gråta. Blir ledsen då jag tänker på repotaget. Hemskt.

 

[donka]

ush mår riktigt dåligt, det är när man ser såna bilder som man inser hur jävla bra man egentligen har det..

 

[Fläsk-Tarzan]

När man ser sådana här bilder så bryr man sig inte så mycket om pixlar , cromatisk aberation eller hur bilden är skuren eller ens exponerad!

Kanske skall vi focusera lite mera på bilden i fortsättningen och inte så mycket teknikprat!

När bilder berör har man lyckats!

 

[fotord]

Fruktansvärt stark serie. Den här borde man titta på någon gång då och då för att få perspektiv på livet och måhända omvärdera sina prioriteringar.

 

[Niclasfoto]

Ja där fick man. Stöddigheten rasade.
Minnen,,,

 

[Skalis]

Värderingar...

Har sett bildspelet tre gånger nu och sedan fick jag för mig att skriva en kommentar här jag också. Sen har jag suttit en bra stund för att komma på vad jag egentligen skulle skriva...

En sådan här bildserie får en verkligen att omvärdera en hel del. Små vardagsbekymmer som man hänger upp sig på ter sig helt plötsligt som rena bagateller.
Bilderna på det som troligen är lillasystern på slutet av serien var de som berörde mig mest. Barn kan verkligen visa vad de känner...

Vill slutligen gratulera Anna till förstapriset, men jag är inte ett dugg avundsjuk på att ha varit med.

/Fredrik

 

[.Z.]

Re: Värderingar...

Skalis skrev:

Bilderna på det som troligen är lillasystern på slutet av serien var de som berörde mig mest. Barn kan verkligen visa vad de känner...
/Fredrik

Det berörde mig mest också...

Har erfarenhet av att barn inte visar sorg, eller rättare sagt inte känner sorg på samma sätt som oss vuxna. Vet inte om dom har en lättsammare syn på döden än oss vuxna?

Just därför så berörde bilderna på henne mig mest...

//Larsa

 

[honkan]

Livet é fan inte rättvist!..............

 

[Walle]

Fruktansvärt berörande bildspel! Jag förstår inte hur Anna orkade fotografera på slutet. Jag hade absolut bangat ur!

 

[Niclasfoto]

Visst är det oerhört tråkigt det vi ser, men på samma gång så ser jag ngt lika oerhört vackert, och det är människor.
Människor som lever, människor som konfronteras med vad livet är och består av, människor som blir rikt berikade mitt i all svår sorg.

Ett brustet hjärta av sorg är ett hjärta fyllt av kärlek. Så vackert, så skört. Så värdefullt och fyllt med fred.




Mvh Niclas, som vill belysa det vackra, mitt i allt. (Hoppas innerligt att ingen känner sig illa berörd av det jag nu postat!)

 

[kajs]

...

Tystnaden får tala...helvete! Otroligt bra. Förstår inte hur hon gjort, jag skulle aldrig klara av samma sak tror jag. Som sagt, otroligt.

 

[Piscovery]

Jag såg utställningen "Sebastian" av Anna von Brömssen på Arbetets museum i Norrköping. Jag är mycket berörd av hennes bilder. Tårarna rann nedför kinderna. Bilderna visade Sebbes sista tid här på jorden.

Bilderna har fått mig och stanna upp och tänka efter. Man skall ta vara på den stund som man befinner sig här på jorden.

Jag vill bara säga till alla att passa på att se utställningen på arbetets museum i Norrköping. Utställningen håller på till 7 januari 2007.

 

[ulltand]

Fläsk-Tarzan skrev:
...När man ser sådana här bilder så bryr man sig inte så mycket om pixlar...

Det kanske är så, att ju mer än bild berättar, desto mindre betyder det tekniska.
(shit vad bra jag fick ihop det där!)

 

[Palletheking]

Barn berör och ofta är nog bilder på sjuka barn det som får våra försvar att rämna. Döden är något vi alla har en tendens att vilja distansera oss ifrån. Men sanningen är att det är en del av livet, visserligen en jobbig del, men också utvecklande. Jag tyckte det fanns vackra inslag i det här bildspelet. Naturligtvis kändes det sorgligt att titta på, men också hoppfullt. Anna tycker jag också lyckades spegla anhörigas behov av att få förbereda sig inför döden, hantera sorgen, för att slutligen gå vidare i livet. Bilden på lillasyster vid kistan var stark, man kunde på den bilden också se en annan bild på Sebbe. En livsglad pojke omedveten om framtiden.

 

[KalZoom]

Brukar ha svårt för såndana här projekt, känns ibland som att det mer är ett sätt för kvällstidningar att försöka framstå som lite mer seriösa.

Men inte detta, det här träffar direkt.

Så jävla starkt.

Fy fan.

Vi kan prata om intimitet i bilder som man hittar här på fotosidan, men det här är fan så intimt det kan bli.

Ska man följa någon under stunder som dessa krävs en sådan enorm ingtigritet, fingertoppskänsla och medmänsklighet. För att inte tala om det enorma ansvar man tar på sig.

 

[xandx]

Ja detta var nog det starkaste jag sett, gick rätt in i hjärtat.
Jag tackar för detta, har haft ett projekt liggande rätt länge och jag fick luft under vingarna av detta. Min son är CP skadad och jag har länge velat göra ett reportage om en dag i hans liv men som förälder så blir det svårt att komma loss och verkligen genomföra det. Problemet har varit att hitta en känsla att jobba efter nu vet jag vad jag skall visa nämligen den glädje han ger mig och världen genom att bara finnas. William har varit nära döden flera gånger i sitt 10 åriga liv pga av operationer, epilepsi och eftersom han är ett prematurt barn. Tack Anna och tack Stefan för att du la ut den här.