Gatufotografer, känner ni oro över att bli rånade?

[Nikonfotaren]

Jag känner absolut ingen oro med min d500 och 50-100 hängande på mig. Men jag hade en tanke kring att fota lite nattkort i Stockholm, men skulle då absolut vilja ha någon med mig som känner till"stan" och dess områden.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag känner flera fotografer som blivit rånade på sina kameror i Barcelona. Att bli av med kameran är i sig ingen stor sak, men kränkningen kan sätta stora spår.

Jag brukar röra mig ute och fotografera på de större gatorna på dagitid när det är många som är ute och rör på sig. Jag antar att det minskar risken.

Hittills har många personrån handlat om unga som rånar andra unga på jackor och mobiler. Att råna någon på en kamera som de inte själva har nytta av kräver att de måste sälja den och utsätter sig för en upptäcktsrisk. Detta minskar antagligen attraktionen att råna folk på kameror en aning.

Jag har alltid utgått från att jag någon gång kommer att bli rånad och misshandlad. Naturligtvis vill jag undvika detta om jag kan, men det underlättar för mig att vara inställd på att det nog kommer att hända någongång.

Jag drällde omkring på många ställen i Barcelona själv med min kanera alla tider på dygnet då jag var där och mig hände det inget. Däremot slarvade de bort mitt bagage på flyget som de lyckades få fram först till samma dag jag skulle åka hem från en databaskonferens jag var på. Konstigt nog har sånt bara hänt mig tre ggr under de ca 50 år jag rest. Två av de gångerna har inträffat i Spanien! Den andra Gången i Kenya.

Att det inte var en tillfällighet kan jag intyga. Visst åkte jag i Barcelona-fallet via Madrid, vilket kanske förklarade problemet men för varje plan som kom in så växte kön till desken man anmälde bagageförluster. Folk var väldigt upprörda och skällde på kvinnan som skulle ta hand om klagomålen och hon slog ifrån sig och skrek: Skyll inte på mig, jag är från Cuba!

Jag har aldrig gillat Spanien för det har alltid varit strul när jag varit där, så jag åker hellre någon annanstans. Det har varit mer kaotiskt på flygplatserna där än i de flesta U-länder jag varit i Afrika, Syd Amerika och Asien och av länder som Kenya och Tanzania har även Sverige massor att lära när det gäller gränskontrollen. Där har man åtminstone sedan 15 år tillbaka skannat ena handens samtliga fingeravtryck vid nybesök på alla som kommer via flygplatserna och har råkoll. Vid återbesök räckte det med tummen så kom man upp på skärmarna.

En av mina bästa kompisar som varit hög polis berättade om ett fall i Sverige där en åklagare kontaktade dem om en kille de hade finkat och som åklagaren ville att de skulle släppa av något skäl. Polisen hade dock gjort en bakgrundskoll och kompisen frågade då vilken av alla de olika 7-8 identiteter killen hade som hon tyckte de skulle släppa! Det kan inte vara lätt att vara polis i kungariket alla dagar.

 

[MatsAx]

Knallade omkring i Barcelona tre-fyra dagar med kameraväska för några år sedan och blev upplyst av en Barcelonobo när jag satt på en bänk och bytte objektiv att det där var farligt att gå omkring med. Att ta upp kameran bara för att knäppa och sedan stoppa ner den igen har nog en preventiv effekt.
Den yngste grabben läste spanska en termin i Barcelona och blev rånad på sin mobil första veckan, men han blev förbannad och sprang efter dem och med en bra spansk vokabulär inkluderat upplysningar om att deras kriminella aktiviteter gjorde hela staden en skada fick han tillbaka telefonen! Tur kanske...

 

[Jonah Lake]

Jag försöker vara bestämd och går ofta fram till de som verkar "farligast", försöker starta en konversation och säger några snälla ord om deras look och går oftast därifrån med ett porträtt. Detta har fungerat i Bangkok, Prag, Göteborg etc utan problem, rest med kamera i 20 år utan att bli av med något.
Verkar man rädd, misstänksam och ovälkommen så skall man nog inte vara på de platser eller tider på dygnet. Sådant läser tjuvar av fort.

Mvh. Johan
@xftales
@sufstreet

Visa bilaga pixlr_20210802131752578.jpg

 

[matnyttige]

Har aldrig känt så i Sverige men skulle jag gå ut vid Nordstan i Göteborg en sen kväll då det nästan bara är "papperslösa" ute så skulle jag nog bli rädd för att ta fram kameran.

Kände mig hotad en gång när jag var i Amsterdam. Höll på att fota vid kanalerna när plötsligt det dök upp en aggressiv man och började skrika. Jag svarade att jag inte kan holländska och då skrek han på engelska att jag hade tagit kort på honom (vilket jag var ytters tveksam till). Hans polare stod och väntade vid ett hörn. Blev misstänkt med en gång så jag virade kameraremmen runt armen och höll stativet hårt i andra handen. Han kom fram fram och ville se bevis på att jag inte fotograferat honom. Visade honom bilderna samtidigt som jag var beredd på att knocka honom med stativet (med en rejäl kulled). Han insåg nog att det var ingen idé (att rycka kameran från handen) och gick därifrån.
Har även varit rädd i Sau Paulo där det fanns gott om ungdomsgäng och som man fick höra av vänliga folk som varnade mig och bad mig dölja kameran. Blev inte så många stadsbilder där.

 

[Tims]

Nej, inte alls. Härjar mest i Stockholms centrala delar om dagar/kvällar, och ut till naturreservaten för det något ljusskygga klientelet att ta sig känns inte så troligt.
Jag skall aldrig säga aldrig förstås, men jag har aldrig reflekterat över detta.

 

[shortvalleyman]

Det är våra politiker som har skapat den samhällsutveckling som vi ser i Sverige idag. Vår frihet för den vanliga medborgaren har blivit begränsad. Det är en tråkig utveckling och tidigare har jag aldrig haft några betänkligheter kring att bära med mig en kamera. Inte ens när jag bodde i Bergsjön i Göteborg för många år sedan. Idag när jag besöker Göteborg brukar jag ta med mig mitt äldsta (10 år) kamerahus och en billig optik. Förutom risken att bli rånad löper man även risken att "någon" har synpunkter på att man fotograferar. Man kan inte längre fritt få utöva sitt intresse.

 

[gladers]

Jag känner ingen oro för egen del. Vi bor och lever i ett tryggt samhälle, trots rubrikerna om den ökande brottsligheten. Den otrygghet många beskriver berättar mer om individen som upplever otrygghet eller inte upplever otrygghet än hur stor den faktiska risken är att utsättas för brott.

 

[fotobollfoto]

Det är våra politiker som har skapat den samhällsutveckling som vi ser i Sverige idag. Vår frihet för den vanliga medborgaren har blivit begränsad. Det är en tråkig utveckling och tidigare har jag aldrig haft några betänkligheter kring att bära med mig en kamera. Inte ens när jag bodde i Bergsjön i Göteborg för många år sedan. Idag när jag besöker Göteborg brukar jag ta med mig mitt äldsta (10 år) kamerahus och en billig optik. Förutom risken att bli rånad löper man även risken att "någon" har synpunkter på att man fotograferar. Man kan inte längre fritt få utöva sitt intresse.

Alla har rätt att känna som de vill. Rent statistiskt har våldet blivit vanligare och råare.
Det finns politiska poänger att vinna på att ständigt påpeka hur illa det har blivit i Sverige. Man lyfter fram en idyll från en tid när alla knatade omkring i kläder med knätofsar.
Ebba B brukar berätta hur illa det är i hennes hemstad. Samma stad där jag inte känner någon oro att gå ut, oavsett tid på dygnet.
Politikernas berättelser får rubriker som vi läser i tidningarna. Läser man vissa amerikanska tidningar kan man få för sig att vi lever i en krigszon här hemma i Sverige.

I den stad jag lever möter jag mest trevliga och hänsynsfulla människor.

 

[VargenW]

Jag går mycket på stan i Göteborg med kamera pga ett fotoprojekt som jag håller på med. Jag går särskilt mycket kring Järntorget och Långgatorna som ofta utmålats som riskzoner.
Jag har aldrig sett något hända och jag har aldrig varit rädd. Visst händer det saker, det finns ett gäng unga killar som åker runt på elsparkcykel (oftast) och sliter halskedjor av folk och det är allvarligt.
Men samtidigt har den här typen av brottslighet blåsts upp av media och av de som älskar "hårdare tag". Väskryckande mopedkillar var det förr. Det var inte bra heller.
Den enda säkerhetsåtgärd jag vidtar är att jag har kameraremmen lindad ganska hårt kring handleden. Och förstås att jag ser till att inte vara 19 år och mucka gräl klockan två på natten mellan fredag och lördag utanför krogen.
Och visst, jag kan råka illa ut, den kan alla göra. Men normal försiktighet räcker, man ska inte drabbas av den uppblåsta paniken.

Det är väldigt mycket personrån just nu här i Göteborg. Mitt på dagen lika mycket som på natten läser man att folk blir rånade. Jag har aldrig ens reflekterat över det tidigare men nu har ändå tankarna kommit, vågar man snart inte gå runt med en kamera på stan?

Har en liten Fuji X100V runt handleden. Inte direkt den största kameran att gå runt med men ändå, den syns.

 

[shortvalleyman]

Alla har rätt att känna som de vill. Rent statistiskt har våldet blivit vanligare och råare.
Det finns politiska poänger att vinna på att ständigt påpeka hur illa det har blivit i Sverige. Man lyfter fram en idyll från en tid när alla knatade omkring i kläder med knätofsar.
Ebba B brukar berätta hur illa det är i hennes hemstad. Samma stad där jag inte känner någon oro att gå ut, oavsett tid på dygnet.
Politikernas berättelser får rubriker som vi läser i tidningarna. Läser man vissa amerikanska tidningar kan man få för sig att vi lever i en krigszon här hemma i Sverige.

I den stad jag lever möter jag mest trevliga och hänsynsfulla människor.

Att känna sig otrygg i dagens Sverige är naturligtvis något subjektivt. Jag har hunnit bli såpass gammal att jag på ett tydligt sätt sett samhället förändras. Att många idag upplever otrygghet är ingenting man ska acceptera och någonting som måste åtgärdas. Det ökande våldet är ingenting som kan normaliseras bara för att tiderna förändras. Jag har rest en del och har bla vid ett flertal tillfällen besökt Perth i Australien i nutid. Med en stor kamera i en axelrem! En stad som är betydligt större än Göteborg och där har jag aldrig känt mig otrygg. Däremot känner jag många i min omgivning som både blivit utsatta för rån och våld i Göteborg.

 

[Cygni]

Antal rån 2020 i Sverige 8 810 (BRÅ), motsvarande i England och Wales 90 000 (Statista.com). Så gör det inte till en sanning att vi BEHÖVER känna oro i Sverige men inte i Storbritannien.

Själv känner jag ingen oro när jag går runt med kameran. Jag har blivit rånad en gång (San José, Costa Rica, 2005) och då på en kamera som såg ut som en mobiltelefon. Jag valde att inte göra motstånd eftersom huvudkameran (DSLR) och hela semesterkassan låg i ryggsäcken...

Om du räknar det per capita så blir det andra siffror. Eller rättare sagt, mer rättvisande siffror.

 

[ztenlund]

Om du räknar det per capita så blir det andra siffror. Eller rättare sagt, mer rättvisande siffror.

Och då är det fortfarande fler i England och Wales.

 

[Johan_G]

Om du räknar det per capita så blir det andra siffror. Eller rättare sagt, mer rättvisande siffror.

Lite annorlunda, i England och Wales (c:a 60 000 000 invånare) sker ~150 rån/100 000 invånare i Sverige ~88 rån/100 000 invånare om Marks siffror stämmer.
Det är rätt stor skillnad.

Personligen traskar jag runt här på väster i Örebro, det har jag gjort i många år utan att någonsin känna någon oro för att bli rånad.

Ta bild på mig, ta bild på mig, får jag ofta höra av de små i Vivalla, Varberga Baronbackarna eller Oxhagen där jag ofta traskar.
När jag tittar upp efter att ha tagit bilden är det inte ovanligt att en förälder står leende och känner igen sig självt, så kom han eller hon också springande för inte mycket mer än 20 år sedan.

 

[fotobollfoto]

Att känna sig otrygg i dagens Sverige är naturligtvis något subjektivt. Jag har hunnit bli såpass gammal att jag på ett tydligt sätt sett samhället förändras. Att många idag upplever otrygghet är ingenting man ska acceptera och någonting som måste åtgärdas. Det ökande våldet är ingenting som kan normaliseras bara för att tiderna förändras. Jag har rest en del och har bla vid ett flertal tillfällen besökt Perth i Australien i nutid. Med en stor kamera i en axelrem! En stad som är betydligt större än Göteborg och där har jag aldrig känt mig otrygg. Däremot känner jag många i min omgivning som både blivit utsatta för rån och våld i Göteborg.

Alla brott ska förebyggas och bekämpas. Helt enig.

Trådens fråga ifall du känner oro att gå på stan med din kamera ser jag inte att du besvarat.

 

[shortvalleyman]

Alla brott ska förebyggas och bekämpas. Helt enig.

Trådens fråga ifall du känner oro att gå på stan med din kamera ser jag inte att du besvarat.

Om du har läst mina inlägg borde det framgå med tydlighet att jag känner oro när jag är ute och går med min kamera i Göteborg. Jag har själv blivit oprovocerat misshandlad av en narkotikapåverkad man på Nils Ericsson Terminalen för några år sedan. Vid det här tillfället hade jag dock ingen kamera med mig. Har man mött våldet någon är det självklart att man känner oro när man synligt bär på något som kriminella kan omsätta i pengar. Med detta inlägg avslutar jag mina kommentarer i denna tråd.

 

[fotobollfoto]

Om du har läst mina inlägg borde det framgå med tydlighet att jag känner oro när jag är ute och går med min kamera i Göteborg. Jag har själv blivit oprovocerat misshandlad av en narkotikapåverkad man på Nils Ericsson Terminalen för några år sedan. Vid det här tillfället hade jag dock ingen kamera med mig. Har man mött våldet någon är det självklart att man känner oro när man synligt bär på något som kriminella kan omsätta i pengar. Med detta inlägg avslutar jag mina kommentarer i denna tråd.

Ja, har man själv mött eller bevittnat våld är det lätt att påverkas för lång tid framåt. Det är min tes också. Och det har jag själv råkat ut för i min barndom.

Jag är också rätt säker på att de som var på Drottninggatan när dåren i lastbil forsade fram fortfarande är mycket försiktiga om de går på Drottninggatan igen, medan vi vanliga som bara tog till oss händelsen via media klampar Drottninggatan fram som om ingenting har hänt, nu några år senare.

 

[MattiasL]

Jag känner inte särskilt stor oro, även när jag jobbar i väldigt utsatta områden. Man kan aldrig veta när det ska hända, men jag har liksom Magnus förberett mig på att det någon gång kan hända. Jag löser det på resor genom att inte ha jättedyr utrustning, och även genom att ha en enkel reservkamera gömd i bilen eller på hotellrummet. Ibland kan det också vara läge att hålla kameran nedpackad och ha telefonen eller en kompaktkamera i handen.

Som en anekdot var jag en gång för korkad för att bli rånad. En man kom ifatt mig när jag väntade vid ett övergångsställe i Kapstaden. "Jag vill inte använda min kniv mot dig", sa han. "Okej, det låter bra", sa jag och fattade först senare vad han pratade om.

 

[gladers]

Alla har rätt till sina känslor, men statistik är det knepigt att uttolka fakta och Ebba B är en av dem som jag inte skulle lita på alls i den disciplinen - som en av flera. Det här med upplevd otrygghet är knepigt att tolka. Generellt och historiskt har det hittills varit så att de äldre upplever otryggheten tydligast, men samtidigt statistiskt har minst anledning att befar bli utsatt för brott. För de yngre råder exakt motsatt ordning. Debatten idag är alldeles för polariserad, fakta skyms av tokiga åsikter.

 

[Tims]

Alla har rätt till sina känslor, men statistik är det knepigt att uttolka fakta och Ebba B är en av dem som jag inte skulle lita på alls i den disciplinen - som en av flera. Det här med upplevd otrygghet är knepigt att tolka. Generellt och historiskt har det hittills varit så att de äldre upplever otryggheten tydligast, men samtidigt statistiskt har minst anledning att befar bli utsatt för brott. För de yngre råder exakt motsatt ordning. Debatten idag är alldeles för polariserad, fakta skyms av tokiga åsikter.

Enig. Har jag blivit utsatt för brott själv är det naturligt jag är mer rädd.