Redaktör'n

Kriget kom till Öfre Östermalm

Fotoskribenten Göran Segeholm skrev nyligen en text om att vi borde, och oftast kan, lägga mer tid på vårt fotograferande. Den texten ska du läsa!

Just nu lägger jag ner rätt mycket tid på ta egna bilder. Jag ägnar också mitt fotograferade en hel del tankemöda. Det senare har jag svårare för. Jag blir lätt trött och yr när jag försöker reflektera över mitt fotograferande. Men ibland klarnar det.

Idag sträckte sig hjärnaktiviteten till att reagera när det kom en trafikvarning på Radio Stockholm. "Militärövning under dagen på Östermalmsgatan, mellan Sturegatan och Skeppargatan". Jag såg direkt  dramatiska och roliga bilder i min inre syn. Det fick bli snabbmatslunch på Östermalm.

I mitten av bilden ovan ser du en fotograf från SVT:s ABC. Det visades några korta klipp från övningen i kvällens sändning.

Jag åkte till tunnelbanan Stadion och gick mor Östermalmsgatan. Lång bort fick jag se något grönt i en korsning och anade att det var militären. Redan på tunnelbanan hade jag osäkrat mina kameror (en Canon EOS 5D Mark III med 24-105/4L och en EOS-1D X med 70-200/2,8L IS II). När jag möte soldaterna var jag redo att ge moteld med 12 pangbilder i sekunden.

Skämt å sidan, som svensk är det svårt att bli rädd för soldater som uppträder i stadsmiljö. Hur svartmålade de än är. Folks reaktioner förbyttes snabbt från förvåning till leende.

För den som ville gick det att ta tuffa actionbilder ...

... men jag såg mest kontrasterna mellan vanligt folk och militärerna. Stundtals komiska kontraster.

Jag hann plåta i en kvart innan soldaterna försvann in på Östra Real för att äta lunch.

Jag ska villigt erkänna att jag tyckte det var barnsligt kul att springa och jaga militärer med kameran. Sämre lunchpromenad kan man ha.

Dela:

Canon EOS-1D C räddade nyårsbilden

Jag provar ett förserieexemplar av Canons dyraste stillbildskamera under julen: Canon EOS-1D C. Som stillbildskamera är den identisk med EOS-1D X förutom att den har ett hörlursuttag istället för ett pc-uttag för blixt.

Skillnaderna ligger i videodelen. EOS-1D C är den enda stillbildskamera som filmar i 4K, alltså fyra gånger så stor videobild än full-HD.  Här har jag lagt upp en bild tagen från en 4K-film.

Under nyår använde jag bara kameran för stillbilder. Jag glömde blixten hemma och hade bara en zoom med ljusstyrka f/4 med mig. Men vad gör det när kameran ger helt okej bilder vid ISO 51.200 och användbara bilder vid ISO 102.400.

Den här bilden är tagen på fri hand med ISO 102.400 på 1/10 sekund. Det var så mörkt att det knappt gick att skymta barnen, så jag fick uppskatta avståndsinställningen.

Problemet var att se avståndsskalan. Jag fick använda mobilen för att belysa avståndsskalan. Det gick att ta bilder trots att jag egentligen inte såg motivet, men det blev bäst när en raket blixtrade till.

Dela:

På kungligt uppdrag: Vackert när kungen vaknade i morse

De flesta journalister måste ibland använda sin kreativitet för att få till en rubrik som lockar till läsning. I veckan skrev motortidningen Teknikens Värld: Snöskoter väckte kungen i morse. Naturligtvis kan inte tidningen veta vad som händer i den kungliga sängkammaren, men en sådan dragning (som det heter på journalistspråk) kan man nog köpa som läsare. Men att snöskotern dessutom körde i Gamla Stan där inte kungen bott på 30 år blev lite för mycket.

Min rubrik är också hårt dragen för att anspela på Teknikens Världs artikel. Även en hårt dragen artikel måste dock ha viss relevans. Det är sant att jag var på kungligt uppdrag i morse, om än inte direkt på kungen order. Det är också sant att det var en underbar morgon vid Drottningholm där kungen bor. Men om kungen var vaken och såg hur fint det var vet jag såklart inte.

Termometern stod på minus 15 och dimman låg över vattnet när jag körde ut mot Drottningholm i morse. Uppdraget var attt ta ögonblicksbilder under en kurs i Värdebaserat ledarskap som Konungens stiftelse för ungt ledarskap håller. Kungen önskade sig stiftelsen i 60-årspresent och sedan 5 år tillbaka bedrivs utbildning av unga ledare inom ideella organisationer som Scouterna och KFUM/Fryshuset. Utbildningen har stöd av näringslivet där näringslivstoppar agerar mentorer. Det är intressant att se ungdomar från Malmö med besvärlig bakgrund sitta och samtala förtroligt med en toppdirektör.

Den här gången var inga mentorer med utan jag dokumenterade olika övningar under helgen. I fredags fick ungdomarna simulera olika funktionshinder samtidigt som de skulle laga mat. Det tvingade dem till samarbete.

Jag visar bara en anonym bild från kursen eftersom jag vill att uppdragsgivaren ska få gå igenom bilderna först innan jag visar bilder med identifierbara deltagare. (300/2,8 med 1,4x telekonverter).

Dagens andra uppdrag var att fotografera till tidningen Villaägaren. En grupp villaägare i Örby i södra Stockholm protesterar mot kommunens plan på att göra om deras pulkabacke till tomter. Saken är uppe i domstol och första utslaget var till villaägarnas fördel.

Min son följde med, han ville ju ändå åka snowracer idag. Villaägarna hade mobiliserat sina barn så det var knökfullt i backen. Jag valde att fotografera de mest aktiva villägarna när de åkte ner för backen på sina Stiga-kälkar med allt folk i bakgrunden. Det blev kul bilder som skiljer sig mot det vanliga bildreceptet för den tidningen: Indignerad villaägare framför det som upprör dem.

Jag valde röd klädsel för att synas i backen när jag skulle stå på en liten aluminiumstege. Foto: Ossian Fröderberg

Fotoutrustningen packad.

De sista två bilderna ligger på Instagram.
Här kan du se en kul musikvideo som driver med Instagram.

Dela:

Mina gamla reportagebilder återfunna!

2002 var jag på reportageresa i El Salvador. De flesta bilderna har varit på avvägar trots att jag kommer ihåg att jag brände ut dem på dubbla DVD:er. Igår städade jag förrådet inför fotoloppisen den 28 juli i Gnesta. Till min förvåning och glädje låg DVD:erna tillsammans med trådutlösare, objektivlock och framkallningsdosor.

Jag hittade även några skivor med bilder från en reportageresa 2003 och från en tidning som hette Why. Mer om det en annan gång.

För 10 år sedan var jag informationsansvarig för KFUM i Sverige. Då hette det KFUK-KFUM. I jobbet ingick bland annat att vara redaktör tidningen Why. Det var ett kul jobb som tog mig runt på kollon, fritidsgårdar, idrottsklubbar och scoutläger runt om i Sverige.

KFUM (YMCA) och KFUK (YWCA) är världens största ungdomorganisationer med 50 miljoner medlemmar över hela världen. Svenska KFUM arbetar med bistånd till några länder genom de nationella KFUK- och KFUM-organisationerna. Ett av dessa länder har varit El Salvador.

2002 följde jag med när föreningen i Gävle skulle ner på en studieresa och se på vad som görs där nere. Det var rörande och se vilka fantastiska projekt som genomförs. Bland annat jobbade YWCA med att lära flickor sig sina rättigheter, hjälpa dem anmäla övergrepp och få en vettig fritid efter skolan med lek och läxläsning. Flickorna från grannorterna hämtades med minibuss eftersom föräldrarna inte hade råd med att betala 50 öre för en bussbiljett.

En annat projekt var att ge unga flickor en yrkesutbildning så att de kunde försörja sig. Kvinnornas ställning i El Salvador var svag eftersom det gick sex kvinnor per man efter inbördeskriget. Männen bytte ofta kvinnor och då gällde det för kvinnorna att kunna försörja sig.

Några år tidigare hade El Salvador drabbats av jordbävning och svåra jordskred. Tusentals blev utan bostad. Flera hjälporganisationer hjälpte till att bygga nya enkla bostäder. KFUM hjälpte till att få livet i de nya områdena att fungera. Bland annat med meningsfull sysselsättning för barn och ungdomar.

Jag fick se mycket mer än vad som får plats att skriva om här. Men jag lärde mig också att det krävs tid för att ta bra bilder. Vi gjorde många besök som innebar långa samtal med ansvariga och sedan en kort runda runt för att se. Det funkar inte för en fotograf. Jag behöver komma nära, få kontakt och vänta in när det händer saker.

Bilderna är tagna på diafilm. Att plåta allt på ISO 100 är också en utmaning.

Dela:

Skolavslutning då och nu

Idag var min son Ossian med om sin första skoavslutning. Han har gått ett år i nollan och till hösten börjar han ettan.

Jag började ettan 1982 och minns min första skolavslutning. Skolan hade släpat ut en tramporgel och vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i blåsten utanför Backaskolan i Lund. Min mamma spelade in framförandet på en kassettbandspelare, men man hör mest blåsten. Tyvärr hade hon ingen kamera med sig.

Jag provade att filma lite när barnen sjöng ute idag, men det hörs knappt något. Tur att jag kunde ta stillbilder.

Den första skolavslutningen jag själv fotograferade är när jag slutade åttan 1990. Vi som gick i högstadiet fick inte gå ner till den lilla kyrkan i Dalby utan höll till i skolans aula dit kontraktsprosten kom och höll tal. Detta var på den tiden då folk ännu inte var rädda för kyrkan.

Jag kommer särskilt ihåg denna skolavslutning eftersom jag fyllde år och hade fått ett Gitzo enbensstativ i present på morgonen. Det var kanske inte helt nödvändigt till min 135:a, men jag tyckte det kändes proffsigt spänna på det på min Nikon Pro bag.

Dela: