Redaktör'n

Kopplar av med action

Det har blivit lite mycket jobbande på sistone. Vi på Fotosidan jobbar med fyra tidningar just nu varav tre produceras helt parallellt. Och sen ska nyhetsbevakningen på webben skötas. Den senaste dagarna har det verkligen varit orkan på sajten.

Lördagen var kaotisk med tidningar som ringde och fullt upp med att hänga med i alla svängarna på nätet. Men mitt i Terjegate tog jag en ledig söndag. David och Christer skötte modererandet på forumet så jag kunde ägna mig åt, nä inte lugnare, men något annat.

Genom gruppen 100 sporter på Fotosidan hade jag fått tips på att det hölls EM för svävare i Flottsbro söder om Stockholm.

Jag gillar udda sporter där man kan röra sig fritt och hitta sina egna bildlösningar. På fotboll och hockey får man stå där man står. Då blir det bara en fråga om att fånga ögonblicket och väldigt lite kreativa bildlösningar.

Problemet med båtsport är att avstånden är stora. Så jag tog tack och lov mitt 500/4 som jag dessutom använde med telekonverter på vissa bilder. Först när svävarna kom upp på land var mitt 300/2,8 lagom. (Med en kamera med mindre sensor hade det naturligtvis funkat med kortare brännvidder.)

Det gick visserligen att fotografera med 70-200 om man stod ute på en av de två bryggorna, men då fick man bara när de körde förbi och inte med så mycket av vad som hände på banan i övrigt.

Just nu jobbar jag med att hitta de rätta vinklarna, bakgrunderna och slutartiderna som ger mest känsla. Under loppet tog jag antingen med 1/2000s för att frysa vattensprutet eller med 1/125 sekund för att få snygga panoreringar efter lite experimenterande. Rätt slutartid för panorering får man ofta experimentera fram.

Jag hann inte fixa några bilder på söndagskvällen efterom Terjegate fortsatte. Ikväll har jag tagit en jobbpaus och kopplar av med att fixa mina svävarbilder. Jag har lättare att koppla av när jag fixar bilder i datorn än om jag sätter mig framför tv:n.

Dela:

Proffsfoto testar Canons nya extrema objektiv

Som nybliven chefredaktör för Proffsfoto har jag precis börjat testa fotoprylar tillsammans med de tekniska redaktörerna Martin Agfors och Anders Jernbom. Först ut är Canon nya fisheye-zoom och superteleobjektiven 300/2,8 och 400/2,8.

Pentax har länge haft fisheyezoomar för såväl småbildsformat som APS-C. Canon tänker lite annorlunda. Zoomen ger möjlighet att ge 180 graders diagonal bildvinkel med alla deras tre sensorstorlekar.

På en kamera med småbildssensor (som Canon Eos 5D Mark II) ger Canon EF 8-15/4L USM såväl rundtecknande 180 gradig bildvinkel vid 8 mm eller täcker hela sensorn med 180 graders horisontell bildvinkel vid 15 mm.

Objektivet är också kul på en APS-C-kamera som Eos 7D. Då fungerar objektivet som en fulltecknande fisheye-zoom om man låser omfånget till 10-15 mm. Detta kommer säkert locka actionfotografer som inte alltid kan komma så nära att de fyller ut bilden med 180 graders bildvinkel, men ändå vill ha den dramatik som ett fisheye-objektiv ger. De kommer också att gilla att objektivet är vädertätat.

Jag funderar lite över vad man behöver rundtecknande fisheye till (8mm med småbildssensor). Att astrofotografer vill ha det för att fånga hela himlavalvet förstår jag, men i övrigt? Kommer du på fler nyttiga användningsområden för rundtecknande fisheye så skriv en kommentar nedan!

Att det är spexigt med fisheye är klart. Men ska man lägga 15.000 kronor på ett objektiv kanske man vill göra mer med objektivet än att leka? Min erfarenhet är att ett fisköga är en stark krydda som kan vara super för vissa bilder, men kryddan ska användas ytterst sparsamt. För vissa motiv är fisheye så perfekt att man inte tänker på att ett sådant objektiv använts.

Jag har utmanat mig själv med att försöka ta bilder med fisheye-zoomen som är så ospexiga som möjligt, där man inte direkt tänker på att de är tagna med ett fisköga.

I går hämtade jag de första fungerande exemplaren av Canons nya supertelen 300/2,8 och 400/2,8 i Sverige. Särskilt 400:an är intressant, inte för att det är ett extremt teleobjektiv, utan för att Canon bantat vikten mot föregångaren med 1,5 kilo! Märks det på bild- och mekanisk kvalitet?

Även 300:an är bantad, men bara med 150 gram. Jag har själv den föregånde versionen och även den är tillräckligt lätt för att fungera fint handhållen. Jag uppskattar ännu mer att Canon skrotat det usla stativfästet och att IS:en blivit riktigt effektiv. Det finns ett flertal andra små och smarta förbättringar, exempelvis att det finns låsfästen. Det gillar fotografer när de måste gå på toaletten under stora sportevenemang.

På söndag ska jag testa 400:at under en allsvensk fotbollsmatch. Vi kommer även testa de nya telekonvertrarna mot de gamla och jämföra autofokushastighet. Mer om det senare.

Dela:

Hur tänkte ni nu Panasonic?

Idag presenterades nya Panasonic GF3 som jag har haft möjlighet att prova under några timmar förra veckan. Efter jag provat kameran fick jag en CD med bilder och teknisk info så att jag i lugn och ro skulle kunna förbereda dagens nyhetsartikel.

När jag kollade på produktbilderna i Bridge syntes exifdata i en flik. Det visade sig att visade sig att en del av bilderna var tagna med den 6 år gamla 12-megapixelkameran Canon Eos 5D. Ingen dålig kamera i och för sig. Jag har själv en sliten som backup. Men Panasonic har ju sin GH2 med en 16 megapixel-sensor. Hade inte fotografen kunnat använda den?

Produktbilderna från kameratillverkarna brukar vara väldigt välgjorda, och det är också de rena produktbilderna på GF3. Men utomhusbilderna med modell är faktiskt lite slarvigt tagna med ett upplättningsljus som ger en hård markerad skugga.

Så Panasonic, hur tänkte ni?

Dela:

Jag gillar Canons och Nikons remmar

Under 20 år har jag letat efter den perfekta kameraväskan och kameraremmen. Jag kommer nog aldrig bli nöjd. Dessa remmar är de bästa jag hittat hittills.

Nyligen köpte jag en Leica M6 som det satt en originalrem på. Remmen är oskön för nacken och när jag två gånger upptäckt att remmen hakat av sig så var måttet rågat. Jag grävde mig in i mitt kameraskafferi och hittade påsen med remmar. Jag var lite sugen att sätta på en Canon F-1N-rem som är grå och inte så bred. Canon T90-remmen är samma sorts rem, men snyggare med mörkare grå toner. Tyvärr har min T90-rem försvunnit.

Canon F1-remmen kändes lite för ljus så jag tog fram en helsvart Nikon-rem som jag köpte på Kameradoktorn för några år sedan. Den är väl tänkt att sitta på en FM2:a eller liknande men passar fint till Leica M6 också. Remmen är kort och smal, men fransar sig tyvärr. Den sitter bättre kvar på min axel än originalremmen, men kunde ändå ha bättre friktion. Å andra sidan är den väldigt skön för nacken.

Till mina canonkameror vill ha en bredare rem som sitter som limmad på axel. Jag brukar bära en kamera på vardera axel.  Canons originalremmar är bra med sin breda gummiyta. Efter ett tag blir gummit mjukare och fäster bättre tills det slits sönder. Tyvärr är canonremmarna alltför iögonfallande.

När jag köpte mitt 300/2,8 IS följde det med en utmärkt rem. Jag skaffade en till och satte på min Eos 1D Mark IV och förutom Canon-loggorna är väldigt bra och diskret. Remmen andas kvalitet och sitter bra på axeln.

Nyligen beställde jag fler för att fästa på min 500/4 och min 5D Mark II. För att få i remmen i öglorna på Mark II:an krävdes hjälp av tången på min Letherman. Jag upptäckte att de nya remmarna inte är identiska med de gamla. Istället för en slags filtmatta som friktionsyta sitter det nu gummi. Det känns inte lika lyxigt, men är fäster antagligen bättre när gummit mjuknat efter lite användning.

Remmen heter Canon Lens Wide Strap och jag borde ha beställt fler. Min 200:a får nöja sig med en rejäl, men indiskret, nikonrem.

Dela:

Sol på Söder med Anders Petersen

Ledig, sol och nyinköpt Leica M6. Då kan man inte sitta hemma. Istället åkte jag in till Södermalm och fick mig till livs foto i en mängd olika former.

Min maxade fotodag började med en tur till Johanneshov för att lösa ut ett riktigt fotofynd, men den historian tänker jag spara till nästa blogginlägg.

Eftersom min nya M6:a laddas med engångsminnen med begränsad ljuskänslighet så valde jag att gå solsidan från Skanstull till Slussen och vidare till Galleri Kontrast. Jag börjar få ont om 400-film i frysen, men det ligger kvar några rullar 100-film från min pre-digitala yrkestid. Så jag höll mig i solen. Dessutom värmde solen en stund mellan vindbyarna.

På Galleri Kontrast var det vernissage för polske Tomasz Gudzowaty som fotograferar mycket sport. Då är det inte stora supertelen som gäller utan Leica M, Speed Graphic med polaroidbackstycken och liknande som gäller. På utställningen visades såväl enorma förstoringar som de små 9x12 och 6x9 polaroiderna. Du måste bara kolla in hans hemsida.

Där mötte jag också DN-fotografen Jonas Lindkvist som har sport som specialitet. Han berättade att Tomasz var en av hans förebilder. Tyvärr var Tomasz inte där själv, berättade hans researcher(!). Anledningen är att fotografen ska bli pappa vilken dag som helst.

Jag mötte också min vän från Enskede Fotoklubb Svante Warping. Han gör fina poetiska bilder med allehanda analoga kameror och varje jul får jag svartvita julkort som han gjort i mörkrummet – tack! Vi fortsatte längs Hornsgatan till Galleri Konstochfolk där Johan Rheborg ställer ut gatufoto.

Utsällningen kändes lite ojämn, men de bästa bilderna var verkligen riktigt bra. Och dessutom hade Johan haft vett att göra några av dem riktigt stora.

Nyligen intervjuades jag av min kollega Jessica Silversaga och hon undrade hur många gånger jag ställt ut. "Inga" sa jag till hennes förvåning. När jag såg Johans utställningen fick jag återigen tanken att jag kanske borde ta och gå igenom mina bilder och se om jag kan få ihop en utställning. Helst skulle jag vilja ha hjälp av någon som kan fungera som curator. Jag är övertygad om att det blir bättre då.

Svante och jag fortsatte vidare förbi Gert på den excentriska fotobutiken Svenska kort. Jag klämde på en Canon F-1 med motor och blev nostalgist. Där köpte jag också en present till pappa och gick vidare till Stockholm Fotoantikvariat.

Jag har en särskild svaghet för fotoböcker och att gå in på antikvariatet kunde bara sluta på ett sätt, trots att min fotoboksbudget redan är övertrasserad. Efter ett långt besök kom jag därifrån kom jag ut med Anders Petersens bok "Rågång till kärleken" som jag saknat länge. Svante köpte inte nått men visade en massa fina böcker som han redan hade, eller som han till och med varit med och gjort.

Därefter fortsatte jag mitt gatufotograferande genom Södermalm. Jag tog flera bilder som jag är väldigt sugen på att skanna snarast möjligt. På måndag får jag ta och springa upp till Fotokungen och lämna in rullarna. Tyvärr hade de stängt idag. Jag såg expediten fotografera på Hornsgatan istället. Det var väl sunt.

Eftersom jag inte har några bilder från dagen får det bli lite analoga bilder från arkivet.

Den här bilden kanske passar den här helgen. Den nyvalde ordföranden för Socialdemokraterna Göran Persson håller tal på första maj i Folkets Park i Malmö 1996. Kodak Ektapress 400 (usel film).

Och den här kanske passar inför fotbollssäsongen. Här har jag plåtat AIK:s Martin Kayongo-Mutumba 2002. Då var han yngst i laget, nu är han veteran. (Plåtat på Fuji Press 400 - min standardfilm under många år tillsammans med 800-versionen.)

– – –

FS-bloggaren Bengt Björkbom hävdar att det är något speciellt med att gå runt med en Leica M-kamera på magen. Och visst är det där. Idag var det många som kollade på min mage och jag blev även stoppad av en man som berättade att han gått Christer Strömholms fotoskola och att han var sugen på en Fujifilm X100 - "fattigmans-M9".

Visst är det något speciellt med en Leica på magen? Eller är det pappas pilotglasögon från tiden som FN-officer som gör honom cool? ;) (Lübeck 1990) Eller ska man addera några Nikon F3:or och en Minolta 9000 för att se bra ut? (undertecknad 1989 hos min släktning som var DN-fotograf under fyra decennier).

Bengt säger också att bilderna blir bättre för att de tas med en Leica. I mitt förra blogginlägg skrev jag att jag hoppas att M6:an skulle kunna ge annorlunda bilder för att den har en mätsökare och laddas med film som man inte kan spruta iväg likt digitala filer i min Canon Eos 1D Mark IV. Men att det just är en Leica skulle påverka bilderna har jag svårt att förstå. Men Bengt har lovat att återkomma i ämnet.

Dela: