Redaktör'n

Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

Fujifilm X-Pro1 kan vara gatufotografernas drömkamera

I fredags bjöd norska och svenska Fujifilm in till förhandsvisning av nya X-Pro1 på Arlanda för journalister och handlare. På plats fanns också tre japanska höjdare: chefen för produktplanering, chefen för utvecklingen av X-Pro1 samt pr-chefen. Även den europeiska pr-chefen (från Tyskland) var där.

Fujifilm X100 blev snabbt populär som nostalgikamera med retro-look, men framförallt som en bra kamera för gatufoto. X100 har varit ett teknik- och marknadstest inför lanseringen av X-Pro1. Under nio månader 2011 tillverkades och såldes 100.000 exemplar av X100. X-Pro1 ska tillverkas i 200.000 exemplar per år.

Läs nyhetsartikeln om X-Pro1 här

X-Pro1 ersätter inte X100. Med ett objektiv blir X-Pro1 omkring dubbelt så dyr som X100. Det verkade på japanerna som att X100 kommer att få en ersättare i framtiden, men de ville inte säga säkert. De var däremot tydliga med att den nya X-bajonetten kommer i fler kameror. Med tanke på det bland annat kommer en telezoom så är det inte alls säkert att nästa kamera med X-bajonett kommer att ha optisk sökare och liknande form som X-Pro1. Det kan mycket väl vara en kompaktare kamera lik Sony Nex-7.

För att öka skärpan har Fujifilm tagit bort lågpass-filtret som vanligtvis sitter framför sensorn. Filtret är till för att minska risken för färgskiftningar i olika mönster (moaré), men suddar ut bilden en aning. Genom att ha ett en mer slumpmässig upprepning av röda, gröna och blå pixlar påstår Fujifilm att risken för moaré försvunnit. De säger också att såväl detaljupplösning som skärpeintryck ska förbättras med deras färgfilter.

Frågan är hur Adobe CameraRaw och andra fristående program för råkonvertering kommer att kunna hantera färginterpoleringen. Japanerna rekommenderade sitt eget program och sa sig inte samarbeta med Adobe. De var inte heller inne på att licensiera tekniken till andra kameratillverkare.

Efter en och en halv timmes frågestund var det dags för lunch. Då sa en yrkesfotohandlare till mig "Inget av det som sagts spelar roll för om jag kan sälja kameran eller inte. Det är hur den känns i handen och hur sökaren är som spelar roll för proffskunderna."

Efter lunchen var det dags för testfotografering. Yrkesfotohandlaren tog kameran i handen och sedan till ögat: "Den här går att sälja som andrakamera".

Jag har själv varit nyfiken på kameran eftersom jag håller på med gatufoto. Idag använder jag Canon Eos 5D Mark II och Leica M6. I somras testade jag även Fujifilm X100 som jag tyckte fungerade bra för gatufoto. Jag har tvekat inför att köpa en Leica M9. Dels för att den är dyr och dels för att jag tvekar om den är bäst för gatufoto.

Fujifilm X-Pro1 är ungefär lika stor som Leica M9 men väger 150 gram mindre. X-Pro1 känns inte för lätt och har en rejälare känsla än X100.

Den som gillar Leica för den taktila känslans skull kommer kanske fnysa åt Fujifilm X-Pro1. Det är särskilt den manuella fokuseringen som är helt annorlunda. Leica har en utsökt mekanisk fokusering. Carl Zeiss och Voigtländer ligger inte långt efter. I X-Pro1 finns ingen känsla alls. Fokuseringsringen har ingen mekanisk koppling till linserna (precis som på X100). Det gör konstruktionen billigare. Objektiven kostar runt 6.000 kronor styck.

X100 fick kritik för att det krävdes ett himla vridande vid manuell fokusering. En uppgradering av mjukvaran rättade delvis till detta. Med X-Pro1 är det en helt annan utväxling och det går snabbt att vrida sig över avståndsskalan (som visas tydligt i sökaren).

Fujifilm har använt en kombination av konstrastavkännande och fasdetekterade i vissa kompakter men ville inte svara på varför X-Pro1 bara har kontrastavkännande. Jag gissar att det beror på att de köpt in Sonys 16 megapixelsensor som inte är anpassad för detta. Trots detta upplevde jag att autofokusen var blixtsnabb om det fanns något ställa in skärpan på. Just nu håller jag att testa Canon G1 X som inte har lika snabb autofokus.

Jag provade också motivföljande autofokus. Det brukar vara svårt för den här typen av kameror. Det fungerade inte lika bra som en vanlig spegelreflexkamera, men kameran lyckades ändå hålla en hyfsad serietagning trots alla mätningar som systemet måste göra.

Med låst autofokus eller manuell fokus klarar X-Pro1 att ta sex bilder per sekund. Det sackar efter ett dussintal bilder. Men vid gatufoto tar man inte heller lika långa serier som vid sportfoto.

Serietagningen på X100 är nästan helt oanvändbar eftersom det inte går att följa motivet i sökaren. Oavsett om man använder optisk eller elektronisk sökare i X-Pro1 går det att följa motivet i sökaren. Använder man elektronisk sökare blir det svart när man väl avslutat serien. Med optisk sökare går kontakten med motivet aldrig förlorad.

Jag tog några bilder på ISO 400 som verkligen känns knivskarpa. Jag tog även bilder på ISO 6.400. De uppvisar en viss utsmetningseffekt. Vill man slippa det får man använda råformat (som med de flesta kamror idag).


Full upplösning här

Diskret kamera och slutare
En viktig faktor för en gatufotograf är hur diskret en kamera är. X-Pro1 säljs i svart och är väldigt tyst. När jag tittat på olika klipp på nätet om kameran har det smällt något hemskt om kameran, men det beror på att folk stoppat mikrofonen för nära kameran.

När jag pratade med Björn Israelsson på Fujifilm på cirka en meters håll gick det knappt att höra kamera när det var några som pratade några meter bort. I gatumiljö kommer inte kameran att höras alls. Slutarjudet är inte skärskilt högt men har en lite vassare karaktär än Leica M9.

Hanteringen känns genomtänkt. Tidstatten är stor och försedd med ett lås. Det finns en bra utformad ratt för exponerings kompensation för höger tumme. Knapparna är stora och väl separerade. Menysystemet är omgjort från X100. Nu går det exempelvis att gå från ett ISO-tal till auto-ISO utan att byta meny.

Japanerna antecknade flitigt ner våra frågor och synpunkter. De uppmanade oss hela tiden att tycka till om olika saker och ställde även frågor. Jag fick frågan om vilka objektiv en gatufotograf vill ha och de undrade om kameran hade de funktioner som en gatu- eller reportagefotograf kan tänkas vilja ha. Jag svarade att jag saknade möjligheten att begränsa auto-ISO så att man inte behöver gå till den största bländaren innan kameran höjer ISO. Jag skulle vilka kunna säga att bländare 2,8 eller 4 ska vara största bländare för auto-ISO.

Fler objektiv på gång
Framgången för ett kamerasystem beror på fler faktorer än hur bra kamera. En säljare från Mattssons Foto i Lund påpekade det riktiga i att rätt objektiv måste finnas och efterlyste ett 23 mm-objektiv (motsvarande 35 mm i småbildsformatet). Ett 23 mm f/2 kommer under 2013, men säljaren från Lund hade velat ha det före 14 mm-vidvinkeln som kommer under 2012.

Här handlar det antagligen om tillgodose olika typer av kunder. Vissa vill ha ett så brett program som möjligt medan andra vill ha en motsvarighet till Leicas klassiska Summicron 35:a. Jag tillhör de senare och kommer att vänta tills 23 mm f/2 finns.

Fujifilm har naturligtvis noterat trenden med kompakta "pannkaksobjektiv". Därför kommer ett 28 mm f/2,8. Det kommer också tre zoomar med ljusstyrka 4 och inbyggd bildstabilisering.

Priset är också högst relevant. Som ett alternativ till Leica M9 är Fujifilm X-Pro1 rena fyndet. Kameran och de tre första objektiven kostar 35 tusen, knappt hälften mot ett kamerahus från Leica. Hur kvaliteten på objektiven är återstår att se. Leica objektiv är otroligt bra, men samtidigt är Fujifilm inga nybörjare heller. De har gjort objektiven åt Hasselblad i många år. Och det är enklare att göra objektiv för en mindre sensor.

X-Pro1 hamnar lite högre i pris än Sony Nex-7. Men troligen kommer det ett kompaktare och billigare kamerahus utan optisk sökare som matchar Sony.

Trots att Fujifilm gärna pratar om X-Pro1 som en professionell kamera verkar inte proffsen vara någon större målgrupp. Kameran är inte vädertätad. Å andra sidan är det få proffs som använder Leica M9 heller (som inte heller är tätad). Jag känner bara till två proffs i Sverige som har Leica M9 som huvudkamera, en fotograf på DN i Malmö och Scouternas fotograf.

Mitt första intryck ...
... är väldigt positivt. Fujifilm X-Pro1 känns inte alls kommersiellt flirtig utan väldigt seriös. Ergonomin är bra och sensorn verkar utmärkt. De har tagit fram vettiga objektiv. Fujifilm X-Pro1 är inte ett dugg slimmad utan ligger istället bra i handen. (Det kommer även ett extra grepp.) Fujifilm, som det proffsmärke de varit, verkar ha satsat på att göra en seriös och effektiv bildmaskin.

Jag tror att X-Pro1 kommer att bli väldigt vanlig bland seriösa gatufotografer som först och främst är ute efter bra bilder. Det är skillnad på att ha kameror för att använda dem eller för att visa upp dem.

Naturligtvis är inte X-Pro1 bara en kamera för gatufoto. Även om den inte är kompakt som en Sony Nex-7 så är den tillräckligt kompakt för att locka som semesterkamera eller att ha med när systemkameran känns för stor.

Postat 2012-02-26 19:01 | Permalink | Kommentarer (36) | Kommentera

Dial, före Diana, Lomo och Holga

När jag vaknade och såg att solen sken tänkte jag direkt: "Canon Dial!". Min gamla halvformatskamera trivs bra i solsken, eller åtminstone på sommarhalvåret då det är lite ljusare ute.

Jag har inte använt kameran på fler år. Men efter att jag återupptagit mitt analoga fotograferande igen kom även lusten att använda Dialen igen. Det har dock känts lite mycket att ha med den tillsammans med Leica-prylarna. Tanken är ju att hålla nere utrustningsvolymen när jag fotograferar analogt, annars blir det inte ett alternativt till mitt vanliga digitala fotograferande.

Idag åkte Dialen ner ena fickan och testkameran för stunden, en Samsung NX200, ner i andra fickan när jag gav mig ut på långpromenad hemmavid.

Jag hade helt glömt vilken film som satt i kameran. Jag gissade på Fuji Press 400 eller Kodak T400 CN. Det visade sig att batterierna var slut till exponeringsmätaren, men en solig dag är det enkelt att räkna ut exponeringen. Jag brukar köra 1/250s bl. 11 vid ISO 400.

Väl hemma tog jag ur filmrullen och det visade sig vara en svartvit Kodak T400 CN. Jag har ingen aning om vad som finns i början på rullen eller om det ens kommer att gå att skanna bilderna. Det får också bli en överraskning.

Eftersom jag ännu inte kan visa några Dial-bilder från dagens promenad kommer här lite gamla bilder som jag tagit med kameran. Jag fick den gratis av en kompis till min pappa som hade köpt den i början på 70-talet eftersom alla skulle ha sådana kameror då. Eller rättare sagt, alla i Sverige.

I resten av världen sålde den märkliga fjäderdrivna halvformataren inte alls. Men i Sverige hade fotografen Walter Hirsch utmanat det rådande skarpa bildidealet med frigjorda bilder bilder på nakna och halvnakna vänner som dansade på midsommarafton. Bilderna var filmiska med sin levande rörlighet. Det gick att ta flera bilder i snabb serie tack vare att en fjäder drar fram filmen. Kopierar man flera negativrutor tillsammans så ser det ur som en remsa ut en smalfilm. Och med 72 bilder på en rulle var det bara att ösa på med bilder.

Debatten om Walter Hirsch bilder rasade. En del tyckte inte om att hans bilder saknade ordentlig skärpa och var slarvigt komponerade. Andra tyckte att bilderna kom som en frisk fläkt och därför blev det en stor trend att skaffa Dial för att ta annorlunda bilder. Ungefär som Diana-, Lomo- och Holga-trender som kom senare.


Klasskamrater på Skurups folkhögskola 1998/99.


En släktning i Örebro, den fd DN- och Expressen-fotografen Rolf Carlsson.


Föga kreativ redaktionsmiljö på tidningen Redo, år 2001.


Min chef 1999-2000.

Bild från 2004 då jag slutade fotograferade fotografera analogt.

Postat 2012-01-29 17:46 | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

Höstlek med Nikon V1 och Sony A77

Jag har inte bloggat på några veckor. Det beror på att jag fotograferat analogt och på att jag inte kunnat publicera uppdragsbilder, men framförallt på att jag är inne i en häktiskt arbetsfas just nu. Vi på Fotosidans redaktion gör tre tidningar inför Fotomässan i Stockholm.

Det blir ett vanligt nummer av Fotosidan Magasin och ett prylinriktat specialnummer som faktiskt inte känns särskilt pryligt. Dessutom har vi tagit över produktionen av tidningen Proffsfoto.

När jag får några timmar fritid över så lägger det på produktionen av en 200-sidig fotobok om det stora världsscoutlägret med 40.000 deltagare som hölls i Skåne i somras. Läs mer om mitt fotoprojekt på lägret här. Minnesboken ska också bli klar nu i oktober så att den kan tryckas och landa i brevlådor i 150 olika länder före jul.

Som vanligt är det en prylar som ska testas. Just nu fotograferar jag med Sony A77, Nikon V1 och Sony Nex-5N. Både Sony A77 och Nikon V1 är helt nya kamerakonstruktioner som kräver extra mycket arbete att sätta sig in i. Särskilt som det inte finns någon färdig bruksanvisning till Nikon V1 och Sony A77.

För att testa den snabba Sony A77 så åkte jag på en SM-tävling i Trial nyligen. Eftersom jag bara har det nya 16-50/2,8-objektivet att tillgå var jag tvungen att välja en sport där jag kunde komma nära.

Nikon V1 har jag bara en vecka på mig att testa. Jag har hunnit testa de viktigaste funktionerna. Min son har fått agera testmodell. Han tyckte det var roligt att få kasta löv i luften när jag skulle testa att fotografera med 30 bilder per sekund. Han har också fått springa lite så att jag kunnat testa den följande autofokusen.

I våra tester ingår också att ta egna produktbilder i miljö vilket är en riktigt rolig utmaning. Jag matchade den kantiga V1 med en kantig blomkruka på min balkong. För att inte göra det för enkelt valde jag att även ta bilden på Sony A77 på min minimala balkong. Det största problemen var att få plats med paraplyet till blixten och sätta skärpan när kameran vajade i vinden.

Jag har också tagit ut kamerorna på en snabb "shootout" för att studera bildkvaliteten. Men de bilderna får du först se i tidningen. ;)

Vi ses väl på Fotomässan? Eller?

Postat 2011-10-13 16:14 | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Jippi - jobbhelg!

Har man världens roligast jobb så spelar det ingen roll att man får jobba på helgen. Både i lördags och söndags fick jag göra korta fotojobb åt mina största uppdragsgivare med kort varsel.

Min son fick hänga med på både jobben, men det verkade inte han heller ha något emot. På det första uppdraget skulle jag fotografera tre personer som medverkar i en informationsfilm som min uppdragsgivare Reumatikerförbundet håller på att spela in. Sonen mutades med glass av förbundets informatör och lekte med fordralen till mina Lastolite-skärmar.

När Yfo sålde ut för några år sedan köpte jag ett gäng Lastolite-skärmar billigt, bland annat en stor vit diffusionsskärm. Min tanke var att använda den skärmen för att fotografera porträtt (främst bröllop) där modellen skuggas av skärmen. Då får man ett snyggt softbox-liknande ljus. Dessutom kan man få man en ljus och skir bakgrund som kan passa till bröllop eftersom man exponerar efter ljuset under skärmen.

Jag har inte haft tillfälle att testa den här tekniken tidigare, men i lördags tyckte jag det var en bra lösning eftersom solljuset var stenhårt. Jag tycker att ljuset på modellerna blev snyggt, men jag hade hellre haft en jämnare bakgrund. Men så är ofta livet som yrkesfotograf, man får underordna sig yttre förutsättningar. I det här fallet hade vi bara några minuters lucka att fotografera mellan lunch och filmning. Och att hitta en hyfsat tom plats i Humlegården var inte heller lätt.

Söndagens uppdrag besvärade inte sonen denna gång heller. Vi tog reklambilder åt en butikskedja i trädgården hos en kompis samtidigt som sonen hoppade studsmatta och lekte med min kompis barn. Den här gången spände jag upp diffusionsskärmen i reglarna på altantaket och slog min blixt igenom.

Postat 2011-06-14 19:09 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Dagens recept - Nikon D5100 á la moi

Nya Nikon D5100 fick följa med på den årliga påskresan till Skåne. När jag fikade hemma hos min pappa tänkte jag "det här köksbordet kan man ha nytta av".

Jag hade nämligen inte bara med mig D5100 utan även Pocket Wizards nya TTL-sändare som jag ska testa. Jag är inget fan av stora välutrustade studios utan ser det som en sport att få till bra bilder under mer fältmässiga förhållanden.  Att plåta ingångsbilden till ett test är en sådan utmaning,

Tanken med ingångsbilderna till testerna i Fotosidan Magasin är att de ska ha stora tomma ytor där vi kan lägga in text. För att inte bilderna ska bli för enformiga ska vi variera miljön. Jag hade tänkt att använda min pappas samling av gatstenar, men nu blev det köksbordet istället.

Så här såg senaste numrets ingångsbilder ut. De togs båda i rummet där Fotosidans redaktion sitter.

En helt ren bakgrund kräver extra mycket av själva produkten och ljuset. Det räcker inte bara med att avbilda av kamera, den måste se spännande ut också. Därför vred och vände jag på kameran till jag tyckte att jag hittade en uppställning som visade det jag ville ha visat och samtidigt inte såg så vanlig ut.

Att bildbehandla på en bärbar dator är vanskligt, så räkna in med att detta är slutversionen.

Ingredienserna till dagens bild är:

1 vit vägg
1 vitt bord
1 Nikon D5100 med 35/2,8G 
2 Canon 580EX-blixtar
1 Canon Eos 5D Mark II
1 Canon EF 100/2,8 IS macro
2 Pocket Wizard TTL5
1 Pocket Wizard mini TT1
1 Pocket Wizard AC3
1 Silverfärgad reflexskärm 

Och man kan ju lika väl plåta av sin Leica med Canonglugg när man ändå håller på vid matbordet, det har jag sett att andra gör. ;)

Postat 2011-04-22 00:44 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 3 ... 4 Nästa 
  • Intresse - Action / Äventyr
  • Intresse - Gatufoto
  • Intresse - Sport / Motorsport