Redaktör'n

Jag minns hellre fotbolls-EM 1992

1992 spelades fotbolls-EM i Sverige. Jag tog bussen in till Malmö för att fotografera alla fans. På Stortorget fanns stora öltält. Och poliser som skulle hålla ordning.

Danmark skulle möta Frankrike på Malmö Stadion och jag fotograferade fansen före matchen. När matchen väl började var filmen slut och jag satte mig utanför stadion för att vänta på bussen. Ut från biljettkontoret kom en kvinna med en biljett. Jag minns inget av själva matchen utan var helt fascinerad av livet på läktarna. Ena kortsidan var helt röd av danskar i röda tröjor och med tända bengaliska eldar.

Det är den enda fotbollsmatch jag sett live som åskådare. Det har blivit några som fotograf.

2006 gick det blev det folkfest på Sergels torg när jag Sverige slog Paraguay. Jag jobbade som fotograf på tidningen Sändaren då och fotograferade när folk såg matchen på storbilds-TV i en kyrka.

Efter att ha gjort klart bilderna på redaktionen gick jag ner till Sergels torg för att se om det var något liv på gatorna. Vid fontänen firade några hundra personer.

Mitt i skaran av glada svenskar fanns kulturministern Leif Pagrotsky. Han lät sig villigt fotograferas tillsammans med andra glada. När jag kom hem skickade jag in några bilder på Paggan till Aftonbladet. De köpte den här bilden och publicerade den flera gånger.

Kort därefter mejlade bildchefen på Aftonbladet och bad mig komma upp på ett möte. De ville ha mig som frilansare och jag sa givetvis ja. Det blev några jobb under sommaren och sedan ville de att jag skulle börja jobba hela dagspass, Jag fick tyvärr tacka nej eftersom jag fått jobb som chefredaktör på Kamera & Bild.

Dela:

Därför älskar pressfotografer bildspel

Tänk dig att vara ute på ett reportage en hel dag. Du har tagit massor av bra bilder, men max tre hamnar i tidningen. Då är det en himla tur att det finns bildspel på nätet.

Bildjournalister är berättare. Att få större utrymme att berätta är inte bara ett sätt att få användning för fler av sina bilder. Bildspel låter fotografen berätta mer nyanserat och ingående. Att jobba med kvalitet ger mycket tillbaka och gör jobbet roligare.

Tidningscheferna har inget emot den här utvecklingen. Förutom att fotograferna blir mer nöjda så genererar även bildspel mer trafik på webben. Läsarna stannar kvar längre på tidningens webbplats vilket ökar exponeringen av annonserna. Då kan annonssäljarna ta mer betalt.

Bill Frakes på Sports Illustrated älskar bildpsel. Han var tidig med att använda rörliga bilder blandat med stillbilder. Jag har träffat honom flera gånger och han har berättat att bildspelen gjort stor succé eftersom de inte blir inaktuella så fort. En nyhetsartikel lever i en-två dagar medan ett bildspel från en tävling kan ha många tittare under lång tid.

När fler tidningschefer får upp ögonen för det här kanske fler fotografer kan skickas ut för att i första hand göra bildspel. Det skulle gynna bildjournalistiken. Bildspel är inte bara en bra affär,  det är också en stark journalistisk berättarform som alla kan ta till sig.

Bill Frakes förändrade livet för K-G Z Fougstedt på Södermanlands Nyheter. Det var nästan som en frälsning. Nu fick Z:a utlopp för sin kreativitet och jobbet blev kul igen. Här kan du se ett bildspel han gjort om undervattensrugby.

Att göra bildspel har nu fått egen klass i Årets bild-tävlingen och är naturligtvis ett obligatoriskt moment på bildjournalistutbildningen.

Robin Haldert går på Nordens Fotoskola. Här är ett bildspel från hans examensprojekt:

Vilhelm Stokstad går på samma skola men i en klass under. Han gör ett projekt om Tibet och dem som flytt landet.

Sydsvenskans fotografer har många bildspel samlade här: Sydsvenskanbild.se

Jörgen Johansson (frilans för Kristianstadsbladet m fl.) har precis börjat med bildspel, med bavur. Se här.

Har du något favoritbildspel?

Dela:

En pressestet fotobloggar

Foto: Z/SN

På Södermanlands Nyheter i Nyköping jobbar Z – KG Z Fougstedt. Han blev på 90-talet känd som en mästare på att hantera TTL-blixtar. Det är han fortfarande och det är en del av hans estetiskt drivna bildspråk. Jag vet faktiskt ingen pressfotograf som så ofta lyckas ta så snygga bilder.

Särskilt sportbilder ligger Z varmt om hjärtat. Första gången jag träffade på Z var under en VM-match i Amerikansk fotboll där Z bevakade det tyska landslaget för en tysk bildbyrå.

Det gäller att hitta rätt vinkel...

För knappt ett år sedan hade jag förmånen att få följa Z en dag på jobbet. Vi åkte bland annat ut till en motionsanläggning för att ta en fristående sportbild. På några minuter satte Z  och skitsnygg skidbild med motljus, skidmotionär och korsande skidspår med ett 200/2 på sin Nikon D3. "Det är värt att släpa med den gluggen även om jag har en 70-200:a"

Reportaget finns i Kamera & Bild 1/2011.

Här kan du följa Z:as fotoblogg.

Dela:

30 fotografer dokumenterade läger med 40.000 scouter

Undertecknad in action. Foto: Kim Rask/Scouterna

När fotoväskan väl torkat och jag laddat in 900 bilder i bildbanken kan jag konstatera att vara fotograf på World Scout Jamboree är något av det roligaste jag gjort. Och det kommer bli ännu roligare när boken är klar.

Världsscoutlägret i Rinkaby utanför Kristianstads avslutades i lördagskväll med en hejdundrande avslutningsshow med artister som Kate Ryan och 80-talsgruppen Europe. En överladdad konung gjorde ”raketen” som vanligt innan det var dags att sätta punkt för lägret med 15 minuters fyrverkerishow.

Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Avslutningsfyrverkeri. Foto: Jakob Svensson/Scouterna

Men bara för att lägret är slut är inte mitt jobb över. Tillsammans med scouterna Jesper Landby och Jakob Svensson på reklambyrån Nollkoll är vi en liten grupp som gör en 200-sidig minnesbok om lägret. Boken ingår i ett minnespaket som bland annat även innehåller en DVD med en dokumentär som görs av ett filmteam.

Jag och Jesper Landby fotar och filmar i det blå. Foto: Kim Rask/Scouterna

Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Alla fotografer hyser nog en dröm att få göra en fotobok. Det är ju ett sätt att lämna något bestående efter sig. Det har inte varit svårt att motivera sig att släpa runt på mer än 10 kilo fotoutrustning över ett område där det tar mer än 20 minuter att gå från den ena änden till den andra.

Minnesbokens redaktion. Kim Rask, Jonas Elmqvist, Jesper Landby och Jakob Svensson - och så jag.

Fler dagar har regnet öst ner. Det är inte stoppat de cirka 30 fotograferna som jobbat ideellt på lägret, men väl flera kameror. Skadelistan innehåller bland annat en Nikon D3s, en Nikon D3, en Nikon D300s och två Canon Eos 5D Mark II.

Tack och lov har mina kameror hållit (1D Mark IV och 5D Mark II plus 5D som extra kamera vid stora evenemang). Under avslutningshowen var regnet för intensivt för att jag skulle våga använda något annat 1D Mark IV med 70-200/2,8 IS II. Min kollegas 5D Mark II la av på grund av för mycket fukt i kamerahuset så jag gjorde nog rätt.
Tyvärr glömde jag att ta med regnskyddet till min fotoryggsäck, en Think Tank Shapeshifter. Ryggan var perfekt utom på en punkt, den blev fuktig i regnet. Jag som är van vid Lowepros ryggsäckar tänkte inte på att det extra regnskyddet kan behövas. Därför fick jag plocka ut all utrustning så fort jag kom under tak för att inte fukten skulle leta sig in i prylarna.

Konsert med 48.000 scouter i publiken. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Stora shower, kungabesök eller fika med statsministrar är det inte det viktigaste att fånga på ett stort scoutläger utan den vanliga scoutverksamheten. De bilderna vill scoutrörelsen ha in i sin bildbank och kunna använda för sin informationsverksamhet.

Hajk för utländska scouter på Finjasjön. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Alla fotografer på lägret har matat in sina fixade bilder i Scouternas bildarkiv på nätet. Jag har laddat upp nästan 900 bilder. Jag och Scouternas anställda fotograf Jonas Elmqvist tycks ha producerat flest bilder. Men jag är också rätt trigger-happy. Att Jonas hållt samma tempo med sin Leica M9 och tre objektiv mellan 18 och 50 mm producerat lika många bilder är imponerande.
Jonas Elmqvist och Anders Hansson DN i Malmö är de enda yrkesfotograferna jag känner till i Sverige som har Leica M9 som huvudkamera. Även Anders dök upp på lägret. Han körde bara med en Leica M9 med 24/28 och en Fujifilm X100. Det räcker långt och definitivt till ett reportage i DN.

Jag och flera andra fotografer hade enormt mycket utrustning med oss. Jag brukar köra zoomar på dagen och ljusstarka fasta gluggar på kvällen. Men eftersom området var så stort orkade jag inte gå till Mediacentret och byta utrustning. Därför hade jag hela tiden en 35/1,4 i ryggsäcken. Det var bara till de stora ceremonierna som jag plockade med 300/2,8 och ett tredje kamerahus. Innan lägret hade jag tänkt att gå runt och ta porträtt på största bländaren med 85/1,2 och gråfilter under soliga dagar. Det orkade jag inte. Det fanns hela tiden ögonblicksbilder att ta

Trots att scouter är pålitliga kändes det tryggt att förvara prylarna i en enorm låst fotoväska från B&W. Jag fick låna den av Molanders som normalt använder väskan för nattförvaring under fotomässor. I väskan stoppade jag Lowepros största ryggsäck Pro Trekker 600 AW för att ha ordning på alla mina småprylar. B&W-väskan rymde även mitt 300/2,8 och fem andra objektiv, ett kamerahus, stativ, pall, ritbräda och en hög mac-datorer utan att bli full.

Jag har hittills ratat hårda fotoväskor i plast. Men nu inser jag värdet av att ha en hyfsat inbrottssäker fotoväskan som både kan förseglas med hänglås och låsas fast vid ett bord eller liknande. När jag fotograferade på Peace&Love-festivalen förra året fick istället jag bära runt på 300:at och de andra fasta gluggarna hela dagarna.

Att bildbehandla närmare 100 bilder om dagen tar naturligtvis lite tid. Men att skriva in bildtexter med personnamn för varje bild tar dubbelt så lång tid även om man har ett effektivt arbetsflöde. Alla utom jag körde med Adobe Lightroom. Jag har svårt för det programmet och använde istället Photo Mechanic för urval och inmatning av bildtexter. Sen öppnade jag råfilerna i Camera Raw.

Nu efter lägret börjar arbetet med att slutföra boken. Det ska väljas bland tusentalsbilder och fixas med alla bildtexter som ska översättas till fem språk. Vi ska också gå igenom texterna till de nio reportagen i boken.

Jag ser fram emot december då alla ska få sitt minnespaket i brevlådan i cirka 150 olika länder.

Dragkamp var en av många aktiviter som erbjöds på kvällskvisten. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Fotboll utanför funktionärsmatsalen. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Funktionsnärsbarn. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna


Kul om kvällen. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Det svenska caféet var ett av många på lägret. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

"If it isn't fun, it isn't scouting" sa grundaren Lord Baden-Powell. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Det regnade i början och slutet... Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

... med de flesta dagarna brände solen. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Skånes nyaste stad. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Dela:

Hett och svett på cruising i Västerås

Power Big Meet är den största bilträffen i Norden och en gottepåse för fotografer. Rena blandgodiset - det finns motiv för alla slags fotografer.

Förra året besökte jag huvudevenemanget ute på ett flygfält strax utanför Västerås. FS-medlemmen Nils-Erik Larson var där i år. Liksom Björn Björnson.

Jag siktade istället på den berömda kvällscruisingen i år. Jag försökte hitta information på nätet om hur det gick till, men internet verkar inte riktigt nått fram till raggarna. På vlt.se kunde jag i alla fall läsa att det skulle hållas drive-in-bröllop klockan 19.

Trycket från de väntande 44 bröllopsparen var så stort att de drog igång redan innan 19. Jag hann till andra omgången. Tre par vigdes parallellt i varje omgång.

Jag pratade med några av prästerna och de berättade att vissa varit tveksamma till drive-in-bröllop när de drog igång för fyra år sedan. Tänk om de gifter som en kul grej? Nu visar statistiken att paren som gifter sig på Power Big Meet har varit tillsammans betydligt längre än genomsnittsparen. Succén beror alltså inte på att det är en kul grej utan på att kyrkan kommit till raggarnas egen miljö.

Under tiden pågick den fria cruisingen ganska stillsamt på gatan intill. Först när solen gått ner började det bli tätt med raggarbilar och stämningen kom på topp.

Efter bröllopet är det cruising. I framsätet av denna bil satt den New York-baserade fotografen Linus Sundahl Djerf som varit aktiv en hel del på Fotosidan. Han träffade paret förra året och fotograferade dem. När han hörde att de skulle gifta sig var han naturligtvis tvungen att komma tillbaka till Sverige.

Vissa fotografer är mest intresserade av bilarna. För mig är det personerna vad som händer som är intressant. Jag började mig att ställa mig där jag fick lite motljus innan solen gick ner för att få fram sommarkänslan.

Jag gick så nära jag kunde för att man ska komma in i det som händer och känna stämningen.

En del hade kört från Skåne bara för att titta på bilarna.

Publiken var väldigt blandad i början på kvällen.

När solen gått ner åkte blixten av och de ljusstarka objektiven på, en 24/1,4 och en 85/1,2. Det svåraste är inte tekniken utan att få varierade bilder som visar stämningen utan att folk poserar på alla bilder.

Samling vid pumpen.

Vid midnatt kände jag att jag bara upprepade mig och orken började tryta. Nästa år kanske jag tar nattpasset.

Dela: