Se utan att synas på kungligt uppdrag

I förra veckan fotograferade jag en hel dag på Slottet tillsammans med en kollega. Vi smög runt i våra mörka kostymer och försökte komma nära utan att störa.

Jag har några fasta kunder som jag jobbar åt. En av dem är Scouterna. De anordnar varje år en ledarskapsutbildning och ett seminarium för näringslivet om ungt ledarskap tillsammans med kungens stiftelse för ungt ledarskap.

100 ungdomar från olika ungdomsorganisationer har undet ett år gått en ledarskapsutbildning där de har en mentor från näringslivet. Min dag började med att fotografera en frukost för deltagarna och deras mentorer. Jag åt frukost med Malmös starke man Percy Nilsson som saknade sin adept.

Här sitter Bonniers vd Bengt Braun med sin adept.

Därefter följde en ceremoni på i det kungliga biblioteket på Slottet där alla ungdomarna fick diplom och en pin ur kungens hand. Jag skulle ta en bild av varje deltagare så det gällde att vara på bettet ett hundra gånger på rad. Jag fick säga till hovets egen fotograf att hålla sig undan. Förra året trängdes han med min kollega och försvårade fotograferingen. Visserligen är jag van att trängas med andra fotografer, men det känns ju onödigt att ställa till en scen två meter från kungen.

Incidenter händer ändå. För några år sedan skulle kungen posera framför mig och efter en bild var det stopp. Minneskortet fullt. Kungen lovade att vänta medan jag raderade några bilder.

Det kungliga biblioteket har träinredning och gröna gardiner. Hur man än gör blir det färgstick.

Så här kul är det att få träffa HMK.

Att vi är två fotografer gör att vi kan jobba på olika sätt. Jonas går nära med sin Leica M9 med 28/2 och 50/2 och Canon Eos 1D Mark III med 16-35/2,8. Han filmar också med en Pansonivc GH1 med Leica M-objektiv på. Jag jobbar med tajtare utsnitt och längre brännvidder, bland annat 300/2,8.

Det är bra för trycksakerna som ska publiceras att det finns bilder med mycket miljö blandat med tajtare utsnitt där ansiktsuttryck är mer centralt. Som fotografer missar vi färre bilder om vi har var sin stil och inte ska blanda.

På eftermiddagen var det dags för seminarium för cirka 200-300 dignitärer från näringsliv, militär, polis och annan offentlig sektor. Jag och Jonas skulle ta bilder av talarna, debatten kring borden och vid minglet i salongerna.

Även om jag inte är den smidigaste elefanten i glasbutiken så har jag utvecklat en teknik för att fotografera diskret men effektivt på seminarier, mingel och bröllop. Hovet tillät bara pressen att närvara en kort stund på en bestämd plats. De fick absolut inte röra sig i lokalen. Lars Pehrsson från Svenskan var hur diskret och smidig som helst, men grejen är att arrangörerna inte kan veta det i förväg. Sen kan vissa fotografer ha en annan journalistisk agenda och jaga sin story.

Under seminarier använde jag och Jonas Eye-fi-minneskort i våra kameror. Jag sparade råfiler på ett CF-kort i min 1D Mark IV och på Eye-fi-kortet lagrade jag 8 megapixel stora jpeg-bilder. De bästa bilderna markerade jag genom att trycka på låsknappen och då skickades de via det trådlösa nätverket till direkt till en ftp-server. Bildena som lades i en mapp på servern hamnade automatiskt i ett bildspel på webben. Scouternas pressfolk plockade också pressbilder från den mappen på servern.

Modigt att ta mikrofonen när ordet är fritt.

Mingel vid kaffet.

Som yrkesfotograf är man många gånger bara en hantverkare. Det är kundens bildbehov som styr och man får anpassa arbetssätt efter det. Med tiden har jag fått en hel del uppdrag som matchar det jag är bäst på som fotograf. Uppdragen blir väldigt stimulerande när ens hantverksskicklighet behövs. En annan belöning är om uppdraget kan ge bilder som själv värdesätter. Jag försöker beredd på situationer som passar mitt smak för överraskande ögonblicksbilder.

Övning inför vad som komma skall?

Här är en kul bild från ett tidigare år:

- - -

Dagen efter gjorde jag ett fotouppdrag för Ericsson. Bilderna ska inte publiceras förrän i oktober så jag kan inte visa dem här. Där använde jag Pocket Wizards nya TTL-blixtsändare som jag har inne för test. Håll utkick efter det testet.

Denna bild är tagen inför nästa nummer av Fotosidan Magasin med hjälp av TTL-sändarna och två Canon-blixtar och en silverreflektor på min pappas köksbord.

Skärpning! Kameran måste med!

Idag fick jag ännu en påminnelse om att jag måste skärpa mig att ta med kameran, även på lunchen.

Jag sitter ner efter lunchen och trots att jag tittar på skärmen så fladdrar en massa otagna bilder förbi på näthinnan. Fotosidans redaktion ligger i Gamla stan där det är gott om folk, särskilt turister. Det uppstår ständigt kul situationer värda att fånga.

Idag gick jag ett ärende på banken efter lunchen och på tillbakavägen såg jag hur åtta tusen laxar och havsöringar sprutades ut i Mälaren från en lastbil. Det såg rätt kul ut. Jag hivade upp min mobil och tog några bilder och filmade en snutt som jag MMS:ade till min fisketokige svåger. Men jag hade så gärna haft en systemkamera för att få bättre bilder.

Tyvärr hade jag inte kunnat MMS:a någon film från kamera (varför gör man inte så att kamera och smartphone kan fungera ihop?). Men sådana filmer kan jag ju fortsätta ta med mobilen som ändå alltid är med.

Bertil Ericson på Scnpix går nära laxarna med sin 14-24:a

Åter i Gamla stan mötte jag en grupp ryska turister som skyddade sig mot regnet iförda vikingahjälmar och plastöverdrags-regnkläder. Också värt några knäpp. Men det sket sig.

Igår när jag gick hem från jobbet via Fotokungen på Södermalm hängde jag på mig min kamera men upptäckte sedan att jag inte hade med något minneskort. Trösten var att den inbokade fotograferingen under dagen blivit uppskjuten till idag. Inte kul att åka på fotouppdrag utan minneskort...

På Fotokungen hämtade jag upp 15 rullar som de framkallat. Så efter dagishämtning och matlagning var det dags att klippa filmer under Boolibompa. Men först var jag tvungen att gå in i förrådet och leta upp mitt gamla ljusbord (Det kom jag över för några år sedan när en tidningen som jag jobbade på köptes upp och det analoga las ner i samband med flytten).

- - -

I förra veckan gjorde jag två fotouppdrag, ett på Slottet i Stockholm och ett på Ericsson i Kista. De får jag berätta om i nästa blogginlägg. Helgen var för full med Siste april-firande, bildfixande, bokföring och deklaration för att det skulle hinnas med att blogga.

Påskäventyr med Nikon D5100

Jag har hunnit fotografera en del med nya Nikon D5100 under påsken då jag besökte familjen i Skåne. Kameran fick hänga med på utflykter och fiskeäventyr.

När jag testar kameror brukar jag först fotografera med kamerorna innan jag fingranskar dem. Då får jag känsla för om någonting inte fungera som det ska. Hittar jag något som inte känns rätt analyserar jag det och letar efter vad som är fel.

Jag har haft barn omkring mig hela tiden i påsk så det har ändå inte funnits tid att ta bilder av tegelväggar eller fingranska menyerna.

D5100:an har fungerar fint för familjefotografering. Jag har retat mig lite på att det är för lätt att råka ändra fokuspunkt, men det finns kanske någon inställning för det. När jag använt det tunga 28-300 VR har jag också saknat ett batterigrepp, men med 35/1,8 fungerar kamerans grepp fint.

Som avancerad användare har och också ibland saknat att D5100 inte är en D7000 med vridbar skärm. Det säger egentligen mer om hur praktiskt det är med en vridbar skäm än att det skulle vara något fel på kameran. Det behövs en kamera mellan D3100 och D7000 och det är precis vad D5100 är, både i pris och i funktion.

Den inbyggda blixten ger oftast rätt exponering där skärpan ligger.

Jag har också lekt med videofunktionen. Det är väldigt tacksamt att testa med barn som aldrig står still. Autofokusen är radikalt mycket bättre än hos D5000 som var plågsamt slö på att hitta skärpan när skärmen används som sökare (live view). D5100 hittar oftast skärpan snabbt och korrekt. För vardagsfilmning fungerar kameran utmärkt, precis som det är tänkt.

Sydsvenskan-utställning och iskallt på Österlen

Jag brukar åka till Skåne under påsken för att möta våren. En tur till släkten på Österlen är obligatoriskt, men där mötte kylan oss.

Första stoppen österut, via härliga småvägar, var Sövde Musteri där Sydsvenskans fotografer ställer ut bilder tagna i Sövde. Kul för trakten och säkert en uppskattad personalaktivitet på redaktionen.

Närmare kusten mötte dimman oss och temperaturen sjönk från 18 till 9 grader. Det blev ingen längre promenad i Simrishamn eftersom sonen frös.

Vi for norrut mot Rörum där jag tillbringat min barndoms somrar. Min systers svärföräldrar tog emot. Fotointresset delas av de flesta i släkten så min kameraväska dissikerades. Nya Nikon D5100 gick obemärkt förbi. Däremot intresserade sig både svågern och hans far för Nikons superzoom 28-300 VR. Den trivdes bättre på deras D700 än på D5100, men så är det ju också tänkt. 18-200 VR är motsvarande glugg för D5100 och andra modeller med DX-sensor.

28-300:an är överraskande rejält byggd. Jag gissade att den skulle kosta minst tolv tusen (jag vet att Canons kostar 26.000), men det visade sig att den låg på åtta tusen. Nu har jag inte fingranskat den optiska kvaliteten, men objektivet känns attraktivt.

Svågern känner av bokehn hos 28-300:an

När dimmar lättat blev det fotboll i trädgården. Sonen ska snart börja träna i Brommapojkarna och kan knappt bärga sig tills träningen kommer igång. Vi spelade i en och en halv timme. Jag tog korta pauser då jag lätt kamera få jobba.

Med Nikon D5100 i solen

Idag har jag varit ute med sonen i solen hela dagen. Det har varit svårare än vanligt att fotografera eftersom jag sprungit bakom sonen som övningscyklat. Men emellanåt har det blivit bilder med Nikon D5100 och superzoomen AF-S 28-300 VR.

Med temperaturen över 20 grader så lockade havet. Vi åkte till Lomma och Bjärred.

SVT:s Sydnytt filmade när barn och vuxna målade med krita på kajen i Lomma.

Sonen ville prova att gå i vattnet.