Det är ju bra att det fotograferas mycket och att alla kan vara med. Kvalitèn är naturligtvis skiftande men ändå tycker jag att det finns massor av duktiga fotografer. Utrustningen som de flesta har är oftast mycket bra så chansen att lyckas är god. Lite negativt är självklart flödet av bilder. Man ser en bild i stunden för att sen inte se den mer. Det som förvånar mig mycket är när fotografer med utrustning för 150 - 200 tusen inte vet vad dom fotograferat. Man är på jakt efter " bilden " men vet inget om objektet och vad det är man fotat.
Minns när jag för några år sedan kom på tretåiga med att hacka ut sitt bo. Boet var bara en cm i diameter som dom precis påbörjat. Följde dom sedan tills ungarna hoppade, jag kände att det här ville jag inte missa och var på plats i stort sett varje dag. Tror inte många av dagens fotografer lägger ner den tiden utan man skyndar till nästa objekt.
Undrar också många gånger om människor förstår bilden. Första gången jag tänkte på det var nog orrtuppen som parar sig med tjäderhönan på omslaget till Vuoden Luontokuva. 87. Förstår folk hur unik den är eller är det en bild som alla andra.
Av mina egna bilder som jag är mycket nöjd med förutom kvaliten så är det den med en ruvande järphöna. Framför henne står en större hackspett och käkar upp äggskalen från järpungarna. En bild som jag troligtvis är ensam om och hur stor är chansen att få se detta. Men inte många har " sett " den.
Nu blev det mycket skrivande. Det var inte några dåliga föredragshållare du skrapat ihop. Det är väldigt länge sedan jag var på något bildvisningar och känner att jag måste ta mig i kragen. Det är bra med internet och man ser massor av bilder men visst är det skönt att ta fram en bok i hyllan och i lugn betrakta bilderna.
Sten