Sista lediga

Robert. Åbo 25.7.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 206/364.

En märklig sommar. Som om den inte alls varit - både vädermässigt och fritidsmässigt. Mest en massa saker att sköta och fixa och planera.

Förutom lördag, en hel dag i solen på altanen med en massa läsbart (bl.a. om Säpo, del 2 ...) och intressanta diskussioner med sonen Robert som är på väg till ett forskningsinstitut i USA för ett halvår.

På kvällen igen regn.

Presidentens växter

Vägkantsblomma. Åbo 24.7.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 205/364.

Att en sittande president helt sonika ringer upp ett direktsänt naturprogram i radio har gjort folk glada i Finland.

Och att han fick prata fritt och diskutera med naturexperterna i studion, utan att ett enda ord sagts om att han var självaste presidenten, trots att de flesta nog kände igen rösten. Dessutom hade han fått köa på linjen som alla andra.

Det är ju vanligt att folk som ringer in bara presenterar sig med första namnet, det är ju ärendet som är det viktiga i programmet, inte namnen på de som ringer upp.

Här tog president Sauli Niinistö många poäng bland medborgarna. Han och hans litteraturintresserade unga fru är mycket populära i Finland.

http://www.luontoportti.com/suomi/sv/kukkakasvit/palsternacka

"Palsternackan (Pastinaca sativa)är en två-årig rotfrukt och grönsaksväxt som tillhör familjen flockblomstriga växter – Apiaceae (Umbelliferae).

Den var förr en mycket odlad växt i vårt land. Den har etablerat sig hos oss mycket bra och anses numera vara en följeslagare till gammal kultur. Palsternackan växer bland annat vid gamla herresäten och runt prästgårdar.

Av de två underarterna är den obetydligt håriga ssp. sativa den vanligare odlingsrymlingen medan den gråhåriga ssp. sylvestris är vanligare vid omlastnings- och ballastplatser."

Genom regnet

Vägen hemåt, knappa fyra timmar kvar. Riksväg 8. Närpes. 23.7.2015. Foto: Håkan Eklund.
Nr 204/364.

Sista kvällen

Utanför grinden. Pandrosbacken, Kimo. 22.7.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr Nr 203/364.

Sista kvällen på stugan ger nostalgiska vibrationer. Efter elva dygn i ett ljudlandskap som består av tranors trumpetande, sjungande löv- och gransångare, insektfångande sv flugsnappare (andra kullen i en nyuppsatt holk) och råmande nötkreatur från byn - är mycket avstressande.

Ibland passerade små flockar med mindre korsnäbbar. Då och då grönbenor på flyttning söderut och varje natt patrullerande morkullor. Däremellan sysslor som inte finns på någon agenda, när man får göra  saker som man bara känner för att göra, som att till och med att börja måla huset - eller bara vara.

Favoritfjärden

Oravaisfjärden vid midnatt. 21.7.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 202/364.

Strax innan midnatt kom jag norrifrån längs riksåttan, gjorde en lov till fjärden innan jag svängde upp till byvägen förbi Oravais kyrka - och fritidshuset på farfars gamla gårdstun.

Igen nattlig färgprakt över fjärden. Hade inget stativ i bilen, bidde ett snapshot på frihand. Detta är det enda stället med havsutsikt från denna kustväg när man kör mellan Åbo och Uleåborg, en sträcka som tar ca 8 - 9 timmar att köra. I ett platt landskap (gammal sjöbotten) ser man ju inte långt, trots att havet ställvis kan vara rätt nära. Oftast är det skog som skymmer.

Känns avigt att detta landskap heter Österbotten, när vi ligger på den västra kusten, med havsutsikt rakt västerut, mot Sverige. Alltså borde vi heta Västerbotten ... Västerbotten i Sverige ligger ju på den östra kusten.

Men det är ju Sveariket som i tiden gett oss detta namn, från Sverige sett ligger vi ju mot öster. I den gamla östra rikshalvan. På den västra kusten befinner vi oss ändå, och väl är väl det.

Tio minuter innan denna bild togs hade jag fotograferat en berguv som satt på en lyktstolpe intill riksvägen. Länge sen jag senast sett en berguv.