I spionernas värld

Intressant läsning. Pandros, Kimo 20.7.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 201/364.

De dygn när sonen är med på stugan tillbringar vi stora delar av dygnet med något så exklusivt som högläsning. Och det är sonen som läser, jag lyssnar. Som att slå två flugor i en smäll, dvs. att vi inte behöver läsa samma bok två gånger ...

Denna gång gällde det svenska spioner; synnerligen intressant läsning - bland annat om jakten på Stig Wennerström och Stig Bergling.

På kvällen satt vi ute på gården vid brasan och läste/lyssnade till 00.30, sen fortsatte vi inomhus ...

https://sv.wikipedia.org/wiki/Olof_Fr%C3%A5nstedt

Olof Frånstedt växte upp i Hackås i Jämtland. Efter studentexamen och värnpliktstjänstgöring i Uppsala blev han polis och var bland annat fjärdingsman i Sveg och stadsfiskal i Luleå, innan han från 1961 rekryterades av Georg Thulin för att började arbeta på Säkerhetspolisen (Säpo) i Stockholm. Han efterträdde 1967 Otto Danielsson som chef för den operativa delen och var bland annat ansvarig för kontraspionage. Han hade denna position till 1978, och var sedan länspolischef i Göteborgs och Bohus län 1978–82. Han har därefter varit säkerhetschef på Securitas 1982–84 och från 1984 till 2008 verksam i Malaysia, där han hade ett säkerhetsföretag.

Säkerhetspolisen och åklagarmyndigheten för säkerhetsmål anmälde 2013 Olof Frånstedt till Justitiekanslern för att i första delen av sina memoarer Spionjägaren omnämnt Anders Thunborg och Pierre Schori som personer som på 1960-talet lämnat uppgifter till underrättelseorganisationen IB. I anmälan hävdades, att Olof Frånstedt var bunden av tystnadsplikt och att lämnandet av sådana uppgifter skulle kunna försvåra Säpos framtida arbete med rekrytering av källor och samarbete med utländska säkerhets- och underrättelsekällor.

Justitiekanslern lämnade anmälan utan åtgärd, med hänvisning till att anledning saknades att tro, att Olof Frånstedt hade kommit över dessa uppgifter redan under sin tid inom Säpo. Därmed kunde han inte antas ha begått något brott mot tystnadsplikten.

I klorofyllen

Utanför stugknuten. Pandrosbacken, Kimo. 19.7.2015. Foto: Håkan Eklund.  Nr 200/365.

Igen en lat och ledig dag på stugan. Vaknade till sjungande rosenfink. Hade besök av en törnskata, på flyttning söderut. Solig dag, men ingen sommarvärme.

Missväxt

Björnflokan blommar. Pandros, Kimo. 18.7.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 199/364.

På morgonen svängde vinden mot S. Äntligen. Efter dagar av kall nordlig vind kändes det skönt med lite mer värme. Solig och fin förmiddag, sen började det regna.

Har lagt märke till hur eländigt det ser ut på åkrarna i odlingslandskapet; det blir en urusel spannmålsskörd i höst ... I forna tider skulle det signalera missväxt och nödår.

Det har ju bara regnat och varit kallt, och då växer det ju inte. Vi är mitt i juli och "växtarna" är 20 cm, dessutom gula (= för mycket vatten).

Vita nätter

Vid midnatt. Pandros, Kimo 17.7.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 198/365.

Hämtade sonen från tåget. Sen in till ett antikvariat i Jakobstad för att hitta intressant litteratur. Vi blev inte besvikna.

Hittade bl.a. en av president Paasikivis publicerade dagböcker och president Kekkonens "kvarnbrev" (när han kommenterade olika människors görande och låtande, bl.a. hutade åt chefredaktörer och politiker).

Sen satt vi vid brasan till midnatt och läste/diskuterade. Ännu kl. 24 var det tillräckligt ljust för att läsa ute. En morkulla höll oss sällskap, patrullerande över gårdstunet med jämna mellanrum.

Österbottnisk sommar när den är som bäst.

Första lediga

Ofrivilligt bad. Pandros, Kimo 16.7.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 197/364.

Första dagen utan måsten. Inga tider att hålla, inga människor att möta. Att bara vara. Kändes nästan overkligt. Har i månader hållit på som en skottspole, med en massa engagemang - som krävt närvaro och engagemang.

Nu kunde jag i timmar sitta i solen ute på tunet. Läste, tittade på hur flugsnapparna (s-v) utnyttjade käppar som jag satt ut, för att kunna kolla in insekter - och fånga dem.

Hade en nattfjäril i diskbaljan (bilden ovan), men den hade inte drunknat och torkade så småningom upp och flög iväg.