Med leriga skor

Norsk BioFotokupp?

Står tidskriften "Naturfotografen" snart i ruiner? Bilden visar övergivna ryska kasärner i Estland, spår av en halvsekellång ockupation. Foto: Håkan Eklund. 

Norska BioFoto står inför en märklig kris. I sig en kopia av det smutsiga spel som man inom affärsvärlden är duktiga på, dvs. att ett företag manipulerar till sig ett annat.

BioFoto är en förening för naturfotografer med sex lokalavdelningar i Norge, en i Sverige och en liten nybildad i Finland (som jag varit med om att bilda och just nu är ordförande för). Föreningen har ca 1100 medlemmar, de flesta är norrmän, men den svenska lokalföreningen är idag rätt stor (230 medl.) och har (bl.a. via FS) växt till sig snabbt under senare år.

Det började med ett mejl till lokalavdelningarna den 5.7.2009 (när semestrarna lagom hade börjat, och ingen läser mejl …) där styrelsen vill få in svar (före den 1.8) på ett färdigttuggat förslag. Förslaget (som stöds av BioFotos styrelse!?!) går ut på att Biofotos medlemstidskrift ”Naturfotografen”, som i detta nu ägs och ges ut av föreningen, skall upphöra att existera som en självständig tidskrift.

I stället skall ett företag som heter Visuell Natur (där några inflytelserika Biofotomedlemmar som lever på fotografering är med) börja ge ut en helt ny tidskrift som heter ”Natur & Foto” och i den skall ingå 10 sidor med ”medlemsrelaterat Biofotomaterial”. Den nya kommersiella tidskriften skall själv välja redaktör, redaktion och medarbetare. BioFoto får ha en representant med. I klartext betyder det att de vill fokusera sitt material till professionella naturfotografer som vill och behöver medial exponering för att kunna leva på sitt fotograferande. Vilken företagare vill väl inte ha ”gratis reklam” för sin verksamhet? Om tidskriften når försäljningsframgång, kanske det också blir över pengar för honorar för medarbetande fotografer och skribenter. Det BioFoto-relaterade materialet skall tillställas "Natur & Foto" gratis.

I sig är det väl inget fel med det att starta upp en kommersiell tidskrift, vi lever ju i ett fritt samhälle, men att ett nybildat (?) mediaföretag samtidigt försöker lura till sig en rivstart via en annan existerande tidskrift med ett stort nätverk av aktivt fotograferande medlemmar känns absurt. Att dessutom föreningens styrelse (en del är kopplade till Visuell Natur… = tyder på "kupp inifrån") mer eller mindra bakom ryggen på föreningens övriga medlemmar varit med om att göra upp ett detaljerat förhandsavtal mellan BioFoto och Visuell Natur är illa! Som skall godkännas inom juli månad, när de flesta medlemmar är på semester och inte kan nås!!

Om BioFotos lokalavdelningar går med på detta, begår de nog ett stort misstag!

Om en väletablerad och växande förening frivilligt ger bort självständigheten för en egen tidskrift, där man själv har en mediakanal för sina bilder, begår man ett mycket stort misstag! Det är som om ett litet land frivilligt låter sig ockuperas av ett annat, där man ger bort sin egen frihet. Har inte historien lärt oss vad sådant leder till …

Det som tidskriften Naturfotografen istället borde göra är att välja in nytt folk att förnya tidskriften, att låta medlemmarnas bilder och texter, både av proffs och amatörer, ta över innehållet, och tona ned  detta med mötesbilder och sådant (som man kan ha på nätet). Det som behövs är alltså en ny layout och ett aningen nytt grepp som skulle medföra att tidskriften också kunde säljas över disk. Det är den värd.

Den bästa modellen för detta hittas faktiskt i Finland. I Finland finns en stor nationell naturfotoförening med 2400 medlemmar (snabbt växande) och en egen proffsig tidskrift, som ägs av föreningen. Föreningen har organiserat tidskrifts (och bok-)utgivningen till ett eget förlag, jobbar med de bästa layoutproffs och gör strålande affärer. Tidskriften ”Luontokuva” (som också säljs över disk) är den bästa naturfotoföreningstidskrift i Norden, fylld med medlemmars material, av både proffs o amatörer (www.luontokuva.org/lehti). Något motsvarande finns inte i Norge eller Sverige, underligt nog. Hela föreningen Suomen luonnonvalokuvaajat, som betyder "Finlands naturfotografer" med finska som föreningsspråk, är en framgångsmodell med en rikskänd tävling, ”Årets naturbild”, som exponeras i alla medier - och mynnar ut i en stor "festival" på Finlandiahuset i centrala Helsingfors (som t.o.m brukar ha presidenten med i publiken).

Detta förenings- och tidskriftskoncept kunde gott och väl fungera som en modell för det mål som nu norska BioFoto myglande vill åstadkomma. BioFotos styrelse tycks ge det intrycket att det är problematiskt att blanda ihop professionella naturfotografer med glada amatörer - och dessutom få ekonomin att gå ihop; så är det icke!

Men norrmännen känner knappast igen det finska förenings-/tidskriftskonceptet eftersom allt material är på finska. Föreningen hittas på hemsidan www.luontokuva.org, tidskriften på www.luontokuva.org/lehti
BioFoto skulle ha mycket att lära av det mycket välfungerande finska naturfotokonceptet, där proffs och amatörer samsas och samarbetar på ett mycket fruktbart sätt. Alla som ger ut böcker och jobbar som proffs får sitt utrymme, liksom alla duktig amatörer. Och allt är mycket proffsigt organiserat och ”paketerat” trots att hela kommersen drivs av en nationell naturfotoförening!

Om BioFotos medlemmer verkligen låter ett kommersiellt bolag ”sluka upp” deras egen tidskrift med medlemsregister och allt, gör de ett mycket oklokt val! Det blir intressant att se om dessa gutter ute i lokalavdelningana har den ryggrad och den självbevarelsedrift som man trott att norrmän har? Eller om de snälla som lamm ger bort sitt inflytande och låter kommersialismen sluka upp dem med hull och hår?

Trots att de flesta av oss aktiva finlandssvenska naturfotografer är medlemmar i den stora finska föreningen (har endast individuella medlemmar, inte lokalavdelningar), tyckte vi att det skulle vara kul att bilda en lokalförening kopplad till BioFoto, där vi kan verka på svenska med kontakter till svenska och norska likasinnade.

Men den (media)maktkamp som nu pågår i Norge tycker vi i BioFoto Finland är illavarslande. Kanske det i förlängningen leder till att svenska biofotingar gör sig helt självständiga? Till det skulle det nog finnas underlag! Att det inte finns en nationellt omfattande naturfotoförening i Sverige är i mina ögon ganska märkligt! Det finns en massa "klickar" med olika rangens naturfotografsammanslutningar, men inte en stor och stark där alla ryms med.

Dela: