En förtrollad afton i Grangärdebygden (2)
Som jag skrev redan i förra bloggen - Grangärdebygden är ett av södra Dalarnas vackraste områden. Egentligen var jag bara ute och rekade lite, men det blev fyra timmar. Från Korsheden genom Ludvika som ligger vid Väsmans södra strand, österut om sjön via Brunnsvik till Grangärde, kanske 2 mil från Ludvika. Samhället är omgivet av sjöar nästan runt om - Väsman i söder, Bysjön i väster och Björken resp Saxen i öster. Jag kom upp lagom när solen började dala på allvar och var kvar tills det nästan var mörkt. Här kommer ett gäng bilder, alla med himmel och vatten som tema. Själva samhället får bli en annan gång.
Det här med himmel och vatten må vara vanligt och jag påstår inte att mina bilder skiljer sig från mängden. Vad jag vet är att rymden, ljuset, speglingarna, molnen fyller mig med mer frihetskänsla och mer andakt än ngn kyrka nånsin kan göra. Jag är inte religiös (snarare tvärtom) men har inget emot andlighet. Mestadels av tiden stod jag bara och tog in, njöt, kände friden.
Första bilderna är från bron över sundet mln Väsman och Björken, här norrut mot Björken
Vill ni få ngt av känslan där FÖRSTORA (klicka i 2 steg)
Liksom nästa
Och man måste ju inte rikta blicken mot horisonten hela tiden
Så fortsatte jag via näset mln Bysjön och Björken och där går vägen bara några meter från Bysjön på vänster sida. Den här bilden är mer rakt mot den nedgående solen som dock höll sig bakom molnen, men det förändrar kontraster och färger
Extra tydligt här där solen just är på väg att bryta fram i luckan mln molnen
Jag behöver så bara vrida kameran bort från solen för att färgerna på nytt ändrar sig och blir kallare
Och ytterligare en kameravridning senare
liksom här
Så fortsatte jag runt Bysjön över till andra sidan. Solen har nu gått ner, det börjar mörkna (ISO 1600) och tvärsöver sjön ligger nu Grangärde med kyrkan
Medan jag själv står vid en liten båtplats och här hör jag storspovens typiska drillande en bit bort
Så åker jag till sist vidare, men kan inte låta bli att stanna ytterligare en gång när vägen passerar Bysjöns sydända för att ta ett par bilder rakt norrut
Så sätter jag mig nöjd i bilen och tar mig tillbaka till Korsheden.
Suss gott!
Jag har inget att skylla på, men med några undantag är inte min avsikt att medvetet söka största möjliga dramatik.
Det är mer att när jag sitter och redigerar bilderna och försöker hålla en låg "ton" känns dom ofta menlösa. Kan det vara så enkelt att mina motiv helt enkelt inte "håller" för en mer lågmäld "ton"?
Hälsningar Lena