Khalad Photography Blog

Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

KANSKE HÄR?

***

*

Förstoras!

*

***

Postat 2016-07-31 22:47 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

VID DAGENS SLUT

***

*

Förstoras!

*

***

Postat 2016-07-30 22:01 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

DET GICK LIKSOM INTE ATT LÅTA BLI....

***

Ja, ursäkta, men det gick inte att låta bli, inte med såna moln. Som ni förstår blev det udden idag igen!

*

*

*

Trevlig helg, kanske vi ses i Säter i morgon?

***

Postat 2016-07-29 23:57 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

KYRKUDDEN SÖDERBÄRKE I GÅR KVÄLL

***

Åkte in till kyrkudden i Söderbärke i går kväll lagom till solnedgången. Udden sticker ut i norra Barken och ligger fint. Först ett par bilder medan solen fortfarande var uppe, vidvinkelzoomen 16-35

*

*

*

Fick så syn på dom vitkindade gässen som dragit sig in på land. Längst till vänster syns tydligt en unge. Här var det 70-200:an jag hade med

*

Vi gå över daggstänkta berg fallera.....

*

Dom drog sig upp mot gräsmattorna på kyrkogården

*

Själv tog jag ytterligare lite bilder ut mot sjön nu när solen gått ner, vidvinkeln igen

*

Här var 70-200:an på igen

*

***

Postat 2016-07-29 12:41 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

DET VÄLVER MED MIG, SA MAMMA.

***

Just så kunde hon säga ibland, mamma, när hon var äldre.  Mamma var värmländska, född i lilla Sunnemo. Inte för att jag tror det är ett värmländskt uttryck, det är nog bara ett lite ålderdomligt uttryck för att det gungar till ett ögonblick. Inte precis yrsel, men för ett ögonblick var omvärlden inte så stilla som hon  önskade. Och så tog hon tag i något i närheten, en köksbänk tex.

*

Av någon anledning har jag kommit att tänka på det de senaste dagarna. Nä förresten, inte av någon anledning, jag vet precis varför. Häromdagen, i förrgår, råkade jag ut för något som känns skämsigt. Sånt borde jag ha vant mig av vid, alltså att känna mig skämsig. Så här var det. Jag var in till Bärkehallen och handlade. Tog en av dom mindre varuvagnarna, handlade inte speciellt mycket, men ett antal liter mjölk och fil och lite potatis, så vagnen var befogad om än inte fullastad. Efter att ha betalat gick jag ut på trottoaren utanför, och eftersom jag hade bilen på andra sidan drar jag vagnen över trottoarkanten ner på gatan. Dvs, det var vad jag tänkte göra. Trots att jag var medvetet försiktig när jag drog vagnen över kanten var jag inte beredd på att framhjulen låste sig perfekt och totalt och jag hade redan tagit steget ut i gatan och flyttat balansen över vagnen. Det gick inte att parera, jag stöp som en fura framåt, över vagnen som jag drog omkull i fallet och i gatan. 

*

Det gick bättre än man kunnat tro. Ingenting brutet, slog inte i huvudet alls men vänster hand och handled är ömma, liksom skrapat ben. Och diskbråcket fick sig en törn till, ryggen har gjort sig extra märkbar ett par dar. Men jag kunde plocka upp mina utspillda varor, lasta in i bilen och åka tillbaka, tacksam för att inget var brutet, glasögon och tänder hela och så där.

*

Men så är det det där med skämset. Jag är inte särskilt fumlig av mig, inte än. Går både lätt och (ganska) långt. Och jag hade ju redan flyttat över tyngdpunkten....Men ändå växer vetskapen allt starkare i mig , Det där hade inte hänt för 20 år sen. Ärligt talat, det hade inte hänt för 5 år sen. Benstyrkan hade räckt för att parera den flyttade tyngdpunkten......Och självklart vet jag att det inte är det minsta skämsigt att bli gammal. Det är bara det - fullt ut tycks jag ännu inte accepterat att själv bli gammal. Jag som så gärna vill tro att jag lärt mig acceptera det som kommer. Inte allt tydligen, inte än....

*

***

Postat 2016-07-27 22:09 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera
1 2 3 ... 13 Nästa