JORDREVA

***

Jordrevan är vanlig i vår gräsmatta i Korsheden. Som namnet säger är den en krypande växt och för det mesta inte högre än blommorna återfinns också i normalt kortklippta gräsmattor. Jag har varit lite nyfiken på den för om man smular den mellan fingrarna har den en starkt aromatisk doft. På många ställen hittar man info om växten som sägs ha används sen 1100-talet för läkande och medicinska ändamål, som tex på Alternativmedicin.se sägs följande

Glechoma hederacea

KRANSBLOMMIGA VÄXTER

Lamiaceae

Jordreva växer på näringsrika ställen - ängar, skogsdungar och parker - gärna vid foten av träd, i häckar eller där det är litet fuktigt. De upprätta grenarna bär hjärt- eller njurformiga blad; på försommaren slår vackra violetta blommor ut i bladvecken.

Jordrevan har varit känd som läkeört alltsedan medeltiden. Hildegard av Bingen rekommenderade den mot sjukdomar i bronkerna och som sårmedel, användningsområden som är aktuella än i dag inom folkmedicinen. På 1500-talet användes jordrevan som botemedel mot både utvärtes och invärtes sår samt invärtes mot depression och vansinne, och den har till och med brukats som skydd mot trolldom. Man skulle då binda en krans av örten plockad på valborgsmässokvällen och bunden vid midnatt. Den som sedan bar denna krans på huvudet fick så skarp syn att hon genast kunde se vilka kvinnor som var häxor.

Tack vare växtens höga halt av garvämne har den stoppande verkan vid diarréer. Jordreva ingår också i s.k. schweizerte, ett slags stärkande tonikum som tas vid påfrestningar av alla slag.

Förekomst: Allmän från Skåne till Värmland, Västmanland och Uppland. Sällsynt längre norrut till Jämtland och Lule lappmark. Växer i lundar, på odlad mark, stränder och i vägkanter på mullrikt underlag.

Kännetecken: En 5-15 (-25) cm hög flerårig ört, som kryper längs marken med upp till medellånga, i tvärsnitt fyrkantiga revor. Blad skaftade, motsatta, njurlika till avrundat hjärtlika och grovtandade.

Jag tänker att gammal kunskap om växter ofta har visat sig korrekt också ur modern synpunkt men eftersom det också finns uppgifter om att hästar har dött av för mkt jordreva borde det finnas moderna undersökningar. Slutsatserna av en kroatisk vetenskaplig studie kopierade jag in nedan, ser fortfarande rätt intressant ut....

*

4. Conclusions

Nutritional and bioactive composition of ground ivy differed depending on the natural habitat, but all samples proved to be valuable sources of insoluble dietary fibre, proteins, calcium and potassium. Besides natural habitat, the bioactive content of ground ivy extracts was greatly influenced by the applied extraction technique. Subcritical water extraction resulted in the formation of new antioxidants and requires further research, but in the present study, microwave-assisted extraction resulted in the highest recovery of target phenolic compounds. The obtained results showed that ground ivy is a plant with a diverse and valuable nutritional and bioactive composition, thus representing a great source of natural compounds with the potential to be used in the formulation of functional foods.

*

*

***

VÄGRENEN RISINGE

***

Vardagsblommorna hinner nästan blomma över innan lusten kom tillbaka. Med långtelet på gick jag vår vanliga promenad en extra gång i eftermiddag för att få några bilder. Ni känner säkert igen dom - tjärblomster, skogsstjärna, smörblomma, hundkex, fibblor, vitklöver. Den lilla gula med myran på har jag inget namn på (gulvial kanske?), det har säkert ni. Fjärilen vet jag heller inte namnet på, trots min nyinköpta fältnyckel Dagfjärilar. Kanske är det inte en dagfjäril, det var en liten fjäril och vingarna ser ut som dom var gjorda av tunn björknäver. Inte heller skalbaggarna känner jag. Men trevlig sysselsättning en timme utefter promenadvägen på egen hand efter att ha tillbringat förmiddagen på ögonkliniken vid US, Linköping.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

PÅ DAGEN

***

Det är på dagen två veckor sen jag fyllde 81. Av I fick jag en bukett rosor. I kan ju inte ta så många egna initiativ längre, men äldsta dottern Katarina var hemma och hon och I hade varit och handlat. Vi har varit tillsammans sedan 1960. Jag glädjer mig varje dag vi kan promenera tillsammans och bara vara tillsammans. Innan buketten åkte ut tog jag några bilder.

*

*

***

MIDSOMMARBÄNKEN

***
Några kransar har vi inte bundit i år. I stället har vi gott om blommor runt oss. Som vanligt har jag sparat många fler "öar" än jag tänkt när jag klipper gräset, det finns alldeles för många ängsblommor  för att klippa rent när vi kommer upp. Jag har också låtit dikesrenarna bli bredare och jag trimmar inte på samma sätt runt buskar och bukettaplar som jag tidigare gjort. Allt för att det blir vackrare och för att det blir fler blommor och fler insekter, fjärilar inte minst. 

*

*

***

FEININGER OCH JAG - SVARTVITT KONTRA FÄRG

***

Häromdagen hade Bengt H en intressant blogg där han framförde synpunkten att digitalfoto bildmässigt är svårare än analogfoto. Förstod jag rätt därför man får med allting, alla  detaljer, alla oväsentligheter som oftast inte är fallet vid analogt foto. Digitalfoto är helt enkelt alltför realistiskt, det visar allt som faktiskt finns, oavsett om det tillför något till bilden ur fotografens synvinkel. Den tanken fick mig omedelbart att tänka på Feininger igen. I sin bok Framgångrik färgfotografering (Bonniers Sthlm 1957, orginal Prentice-Hall New York 1954) . I första kapitlet Färg kontra svartvitt trycker Feininger mycket på att skillnaden inte bara är teknisk, där finns en psykologisk skillnad, "Svartvittfotot är huvudsakligen ett abstrakt medium, färgfotot i första hand ett realistiskt". Det tycker jag är uppenbart, naturen är inte svartvit för oss som har färgseende. Själv tycker jag det är en avgörande skillnad. När vi väljer svartvitt har vi redan bestämt oss för att inte avbilda utan skapa något eget. Jag tror att detta också innebär att vi i den svartvita tekniken automatiskt får in ett slags generaliserande, vi avbildar ju inte på ett realistiskt sätt en specifik verklighet, vi använder den som modell till vår bild. Det har konsekvenser också när jag väljer färg. I en färgbild blir det definitivt svårare att frigöra sig från verkligheten även om ambitionen att generalisera, att höja sig "ovanför" verkligheten och visa något mer än den realistiska avbildningen finns. Närvaron av färg påverkar också betraktare till att bedöma bilderna ur realistisk synpunkt, oavsett vad fotografens syfte med bilden är. Därtill kommer, enl Feininger, ökade tekniska svårigheter. "Vidare är fotografen i svartvitt begränsad till två dimensioner -  perspektiv och kontrast - medan han i färg arbetar med tre - perspektiv, kontrast och färg". 

Innan jag avslutar, ett hopp tillbaka till en av Bengts synpunkter, digitalt är mer realistiskt än det analoga, det tar med allt som finns i verkligheten. Det gör det, men samtidigt är det ju så att det mänskliga ögat påverkas av vår hjärna. Ögat ser inte allt i synfältet på samma sätt, intresset för vårt motiv påverkat också vårt seende. Det som är långt ut åt sidorna i synfältet blir mindre skarpt i vår hjärna, tom så att det som vi tycker är mindre intressant blir mindre skarpt i vår hjärna. Därvidlag liknar det analoga  foto mer vår verklighetsuppfattning i hjärnan, alltså mer realistiskt...... 

*

Scillans litenhet och diffusa sprödhet kanske syns bättre utan färgbilden dominerande blått?

*

***