RISINGE TISDAGEN DEN 20.12.2022

***

Vad jag vet, inget speciellt alls den här dagen. Grått och halvmörkt, en av alla mina drygt tvåtusen decemberdagar med kamera tillgänglig. 70 år multiplicerat med 30 borde bli 2100. Visst, december har 31 dagar, så 70 till då. Tänker ofta att det är det vanliga som är svårast att fota. Det speciella sticker alltid ut av sig själv, markerar sig själv. Det gör ju inte vanligheten, gjorde den det vore det inte det vanliga. Ändå har jag märkt att bland mina gamla bilder är det när det vanliga är med som dom blir intressanta. Kanske gäller det bara när det är människor med, inte när det är naturbilder. Dom är fö alltid nästan ointressanta efteråt. Ändå fortsätter jag gärna med naturbilderna. Det har nå´t med känslan att göra. Naturen låter sig inte beskrivas med enbart ord. Ord kan bara beskriva ytan, det direkt synliga, inte känslan som finns därunder. Kanske är det vad jag försöker få in i bilderna. Trots att jag vet att det är lika svårt att förmedla till någon annan även med bild. Men det går för mig själv, när jag ser bilder jag själv tagit kan jag locka fram samma känsla. Åtminstone nästan.

*

*

*

*

***

MINUS SJUTTON

***

Minus sjutton visar termometern utanför köksfönstret. Det är kallt för att vara i Finspång och betydligt kallare än vad mina väderappar säger det är. Som vanligt när det är kallt är det vindstilla. Det betyder att vindkraften står still. Att spotpriserna på el idag har legat på 4,33:- och i morgon ligger på 4,50:- är alltså inte så konstigt eftersom vi sen 2015 har lagt ned fyra kärnkraftreaktorer. 

*

Bilden nedan är från skidområdet Ljungåsen utan för Ludvika. Det är vackert däruppe, det liknar fjällnatur  på ca 450 möh.Gott om skidspår av olika längd.

*

*

***

NOWHERE TO GO, NOTHING TO DO

***

Trots det sparsamma ljuset dom här gråmulna dagarna i slutet av november finns det där, ljuset och skiftningarna. Inget är inställsamt och lättköpt och är jag inte på humör ser allt mest grått och fuktigt ut. Låter jag däremot hjärtat finnas med är det lika vackert som vanligt därute. Ofta känner jag att jag behöver hösten. Den ställer inga krav, den låter mig vara som jag är och ta allt i mitt eget tempo. Under våren går allt så fort, tänk om jag inte hinner med att leva allt jag borde? Och sommaren, som ska ge oss allt vi saknat så länge? Hösten har inget av det där, allt är som det är. Vad var det hon sa, Premleena? All is OK, nowhere to go, nothing to do. Peace is there.

*

Alla bilder är från dagens promenad ute vid S:ta Maria Risinge

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

LANDSKAP

***

You never know

*

*

***

END OF SEASON

***

*

*

***