Ett år med A99:an - februari

Februari var en fin månad med mycket uteaktiviteter. Jag älskat långfärdsskridsko. Och jag åker praktiskt taget alltid ensam men håller mig till sjöar jag känner väl. Jag illnjuter när mörkret börjar falla efter en klar dag och himlen skiftar mellan blått och gult/rött och närheten till isen blir tydligare. Och vackrast är det när det inte är för starka solnedgångsfärger utan en mer och sparsmakad färgskala. Eftersom jag åker ensam är det tyst, sånär som på ljudet av skridskorna som skär isen, och ensamheten blir både påtagligare och vackrare när det mörknar. Bilderna här är från Annsjön ett par mil norr om Finspång

Tom när jag kommit iland är det bara att njuta

Så i mitten av månaden bar det iväg upp till Björnrike för skidor, mest utför. Eftersom två av mina barn med sina resp och fem barnbarn var med får det bli lite barnbilder istället för naturbilder från den veckan. Först kommer kusinerna Vilma (4) och Agnes (7) uppkrupna i TV-soffan

Och här kommer yngsta barnbarnet Lovisa (3) fram ur barnrullbandet första gången på skidor och är VÄLDIGT nyfiken på om mamma verkligen står därframme och väntar

Vilma har ju åkt förr

Yngstingen Elias (3) i andra familjen har åkt så när vi fikar ramlar ögonen nästan ihop

Tillbaka till egna huset i Korsheden passar jag på att föreviga ett av de ytterligt egna få målade alstren

Då åker vi in till Söderbärke för att handla eller jag bara för att fota, här en bild från bron över Barken på kvällstid

och här kommer en med utsikt nordväst i Norra Barken

På hemväg till Finspång någon dag senare får jag ytterligare en kvällshimmel med massor av rymd och ljus.

I slutet av månaden är jag inne i Norrköping till tandhygienisten och Tandläkarhuset huserar i fina lokaler i det fantastiskt vackra industriområdet vid Strömmen så det blir några stadsbilder där

Som avslutning visar jag ytterligare en kvällshimmel med alla dom där färgövergångarna som jag älskar när jag åker skridsko, men här inne i Finspång

..och vid samma tillfälle lite senare på kvällen stiger en absolut fullmogen måne upp över horisonten

Februari blev en jättefin månad!

Decemberkväll och slutfiskat

Så fick vi till sist se - också sent i december finns lite solsken och färg. En sen eftermiddagstur idag upp till Lillskiren gav både njutning för ögat och ro i själen. Bara några kilometer utanför tätorten finns, mitt i Östergötland, något som kan liknas vid lågfjällsnatur.

Den korta promenaden från stället där jag ställer bilen till sjön går över en höjd där en skogsbrand härjade för kanske tio år sen varför ett antal torrakor blandas med tallskogen 

Här finns också ett parti med klipphällar täcka av mossa och i en glänta lyste marken i brunrött

Väl vid sjön har solen gått ner och skogen står redan mörk mot kvällshimlen

Som vanligt finns mest ljus i väster

Det mörknar och dagens sista fiskare gör sig klar för att lämna

Isen håller precis på att lägga sig och jag gissar att mer fiske blir det inte förrän isen bär

Som vanligt njuter jag länge av ensamheten, tystnaden och det växande mörkret  och känner hur själen får ro......

Dags att bege mig hemåt.

Hemmakvarter

Dvs några kvarter är det ju inte eftersom jag sällan går runt några kvarter och dessutom bor där jag bor - i Finspång. Men just nu med ungefär kvarterslängd på promenaderna, säg 300 m. Mer behövs ju inte i det här vädret och med de här färgerna. Jag kan bara konstatera att jag bor i ett fantastiskt område

 Först går jag nerför slänten på allmänningen ner mot sjön

 och tittar då ut mot Bönnern och badplatsen på andra sidan

När jag så går stigen utefter sjön tittar jag upp mot en av grannarnas tomt och beundrar eklöven mot himlen

 Ser tillbaka mot badplatsen innan jag vänder upp mot trappan

Väl uppkommen på gatunivå igen passerar jag ytterligare en grannträdgård med vacker fallfrukt

Innan jag går in blir det en bild på den egna trädgården

 Tack för ikväll!

Så var det dags igen - bron i Söderbärke!

Jag har sagt det förut - vissa saker här i livet kan jag bara inte låta bli! Som det här med bron i Söderbärke. Den går liksom inte bara att åka förbi. När jag är i fritidshuset i Korsheden åker jag ofta in på morgonen (förmiddan?) för att köpa en tidning och då måste jag ju åka över den. Riktiga fotografer går ju upp i svinottan, det gör inte jag så ofta, inte denna morgon heller. Den här gången låg dock nattdimman kvar när jag kom, så det blev några bilder igen

Dimman blåste nästan bort ibland men kom igen utifrån Norra Barken, då hade jag hunnit byta ställe lite så det blev en ren motljusbild innan jag gick tillbaka mot bilparkeringen utanför hembygdsgården

Och då, när dimman verkligen hade lättat, blev det en Söderbärkeshöstidyllbild innan jag köpte min tidning

 Hösten kryper ju närmare på riktigt och första frostnatten föregick den här morgonen.

Växlande molnighet

För några dagar sen, närmare bestämt i fredags, var jag uppe i fritidshuset i Korsheden utanför Söderbärke. På eftermiddagen blev det en tur in till Ludvika och på seneftermiddagen fortsatte jag runt Väsman. Dagen hade varit klar och fin, men just då drog molntäcket in söderfrån och på natten och dagen efter kom mkt regn. Molnfronten var väldigt skarp och omslaget gav en räcka vackra molnformationer alltefter att skymningem kom. Här några bilder