ANALOGT MYSTERIUM FRÅN 1981

***

Då och då plockar jag ju fram några av dom gamla analoga bilderna till bloggen. Hittills har det mest varit dom riktigt gamla från 50-talet. Här har jag gjort ett hopp fram till 1981. Mysteriet här är negativformatet, 24 x 24 mm. Visst, jag hade en Robot IIa några år mitt på 50-talet, jag tror det var 1955-1956, och den hade ju 24 x 24 på vanlig 135-film så jag är inte ovan vid negativformatet i sig. Men det här negativbladet med en hel 24 x 24 film är taget 1981, möjligtvis plus minus ett år, och jag har definitivt inte ägt någon mer kamera med det formatet, och den gamla sålde jag 1957 för att köpa min Yashica-Mat, den fanns inte kvar 1981. Alltså måste jag lånat en kamera, något jag inte kommer ihåg här men som jag gjort då och då, av fotohandlare jag kände. Men vad fanns då för 24 x 24-kameror? Tacksam för ideér, kommer inte alls ihåg.

*

Det här är en serie familjebilder från ett och samma tillfälle. Själv hade jag fyllt 40 hösten innan, ungarna är 6, 10 resp 13 och hunden är en golden som hette Teddie . Tekniskt är bilderna helt ok, mina Robot-bilder 25 år tidigare blev sällan så här pass. Samtidigt har dom ändå inte riktigt den mellanformatskvalite´n som bilderna från Yashican. Men strunt i det, jag är glad att jag hittade dom här, bilder jag inte sett på väldans länge. Dessutom tycker jag alltid att efter att ha skannat negativ och gjort dom enkla datorjusteringarna får jag bättre slutresultat än när jag förstorade själv. Jag höll väl på i ca 30 år, 1955-1985 med egen framkallning och förstoring men med enkel utrustning och utan att riktigt kunna lägga tiden och pengarna för att utveckla bra bildbehandling. Fö ser jag att bilderna inte är knivskarpa, men också kunnat skärpas mer omsorgsfullt, vissa är överskärpta. Men återigen, jag är genuint glad över att hitta bilder jag vill ta vara på. Första bilden har nog något av barnen tagit, uppenbarligen inte jag.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***  

HEDERSUPPDRAG IGEN

***

Vi är lyckliga att ha så många underbara grannar runt om oss. Vi är typ dubbelt så gamla som de flesta men det känns liksom inte. Igår hade vi hand om Elsa, 5, ett par timmar på förmiddagen, jättekul. Vi pratade, tittade på film (Ponyo) och var ute och sparkade boll. Barnen är nere hos oss lite då och då men det här var nog första gången den minsta var ensam med oss, utan att storasyskonen var med. Inte minsta problem, men lite spännande var det. 

*

*

PS Föräldrarna vet att jag fotar och har okejat att ha med bilder i bloggarna.

***

KEN ROCKWELL OCH JAG OM MINOLTA 85/1,4

***

This is the world´s first autofocus ultra-speed tele. Nikon didn´t copy it until almost ten years later in 1995. This is a spectacular show-off lens for Minolta. No newer 85mm lens from anyone will make pictures any better than will this lens.

Skrev alltså Ken Rockwell 2013. Så visst, det kan ha kommit något vassare nu. Kanske. Men det lockar mig inte. Det här objektivet tillverkades från 1987 fram till 2006. Jag köpte mitt begagnad 1990 efter att ha fått en inte så märkvärdig summa pengar i 50-årspresent från mina föräldrar  (jag hade faktiskt önskat just det för att kunna köpa ett riktigt objektiv). Det var mitt absolut första högklassiga objektiv överhuvudtaget. Jag hade då redan fotat i nästan 40 år utan att någonsin ha haft en märkeskamera eller ett märkesobjektiv. Det funkar fortfarande perfekt förutom att förvalsbländaren är trög i kyla, typ under 0 C. Allra bäst gillar jag det till porträtt. 85 mm är ju den perfekta porträttbrännvidden och det har i mitt tycke en nästan perfekt kombination av skärpa och mjukhet. 

*

Med det här inlägget menar jag nu inte att påstå att det här objektivet minsann är bättre än allt annat i 85 mm, bara att jag är väldigt glad för att ha det, att jag trivs utomordentligt bra med det och att jag är beredd att skriva under Kens påstående. Bilden på Elias är några år, tagen 2013 med min A99:a och den här optiken i naturligt inomhusljus. 1/160 s, bl 1,7 och ISO 640

*

Snart fyra år

*

***

HALLOWEEN

***

Så är både Halloween och Allhelgonahelgen över. Begreppen har en tendens att glida ihop eftersom dom ligger så nära i tiden men dom har ju helt olika bakgrund. Elias var såklart ute en stund på torsdagskvällen och samlade godis med hjälp av Bus-eller-godis-frågan, storasyster Hilda var bussig och följde med som "bodyguard" . I stället för mask blev han snyggt målad av Hilda. Vi är redan i november och hemresan från Göteborg, där vi tillbringat helgen, var halvmörk fastän det var mitt på dagen. Duggregn och dimma förhöjde novemberstämningen ytterligare.

*

En glad Elias. Och lite spännande är det ju......

*

***

MOMENTS

***

*

*

***