TOPOGRAFEN

***

Tekniken går framåt kunde jag konstatera i går. Hade ett par ärenden inne i Norrköping och det ena var besök hos optikern. Mycket intressant. Och lovande. Jag har problem med ena ögat, där jag har en blind fläck, glaukom. Det hålls i schack med ögondroppar, men synskärpan i övrigt är ändå nere på 0,5. Eftersom grå starr också tillkommit opererade jag ögat förra hösten, men det blev inte ett skvatt bättre. Efter nya optikerbesök och användandet av ett nytt instrument, en topograf, kunde vi få en detaljerad bild av ögats topografi. Jag har vetat sen mer än trettio år tillbaka att jag har keratokonus, på båda ögonen. Det gör att hornhinnan får en toppig form, helt osymmetrisk och inte korrigerbar med glasögon eller vanliga linser. Med topografen var det nu enkelt att kolla hur hornhinnans topografi såg ut och, inte förvånande, visade det sig att på höger öga låg toppigheten precis över pupillen, inte att undra över att synskärpan på det ögat är dålig. På vänster öga där jag har ganska bra syn, synskärpa 0,8, fanns också toppighet hos hornhinnan men den låg vid sidan av pupillen. Detta var vid ett tidigare optikerbesök. Redan då började Patrik, min optiker, tala om att det finns särskilda keratokonuslinser. Kanske värt att prova? 

*

Det var vad jag gjorde för första gången i går, provade keratokonuslinser för det dåliga ögat. Vi höll på länge, en och en halv timme med  kontinuerligt provande och filmande av ögat, mikroskopcheck hur linsen låg mot ögat och så där. Keratokonuslinsen är en hård lins och fungerar på ett annat sätt än vanliga  mjuka linser eller dom gamla hårda linserna. I stället för att linsen har en korrigerande brytning för ögats synfel (funkar för vanliga sfäriska eller cylindriska brytningsfel men inte för helt oregelbundna synfel som vid keratokonus) är det en större lins som ligger med en huvudsakligen sfärisk form över hela den centrala delen av ögat, inklusive toppigheten. Under linsen, alltså mellan linsen och och hornhinnan, fyller man ut med vätska liknande tårvätska och neutraliserar därmed åtskilligt av den toppiga hornhinnans osymmetriska brytning. Åtminstone i teorin. Skulle det kunna funka för mig? Efter alla provningar konstaterade vi att jag kunde nå en synskärpa  på mellan o,8 och 1,0, bättre än det bra ögat!

*

Minst sagt lovande. Sätta in linserna är ganska ok, ta ut dom är svårare och det behöver jag träna på, dom suger fast ganska rejält. Det finns fler om och men, men det känns bra. Och jag måste fortfarande ha glasögon för att korrigeringen ska bli korrekt så det blir ju lite bökigare men det är det säkert värt. För bilkörning tex. Och om jag ska ut och leta efter fåglar att fotografera, det är lite besvärligt idag. Jag tar inte ut något i förskott, men det är klart att det känns lovande....

*

Det undre instrumentet är topografen som förstås kopplas till en dator

*

Min optiker Patrik vid datorn med bilden av mitt öga när linsen ligger där, en jämn grön yta (yttre linsytan). Annat än dom ilsket rödoranga färger som signalerade branta topografi-ändringar mitt i ögat utan lins!

*

Reflekterar över att varken Vrinnevis ögonklinik i Norrköping eller St Göran i Stockholm sagt ett ord om ngn topograf eller keratokonus när jag undersöktes där, varken före eller efter gråstarrsoperationen, inte ens när jag klagade på att gråstarrsoperationen inte gett resultat. Ingen kunde förklara varför jag hade så låg synskärpa på det dåliga ögat. Men optikern verkar både ha hittat orsaken och hur problemet kan avhjälpas!

***

KYRKAN, VRETA KLOSTER

***

Redan tidigare har jag skrivit om den gamla kyrkan vid Vreta kloster. Stenkyrkan har daterats till tidigt 1100-tal och är en av de äldsta stenkyrkorna i det medeltida Sverige enl Svenska Kyrkans broschyr. Det är alltså inte ny info här men jag nämner det ändå. Numera stannar jag när jag ofta till när jag åker förbi, det är en vacker kyrka med annat utseende och byggnadsstil är dom flesta andra kyrkor man ser. Det här var en fin seneftermiddag för någon månad sen och det låga ljuset gav fin lyster åt de murade stenväggarna

*

*

***

NY KLÄNNING - LUDVIKA 1957

***

*

Ju mer jag bläddrar bland mina gamla negativ, desto gladare blir jag över motivvalen.  Det är mest på min familj, på hur det såg ut hemma, på kompisar och flickvänner, från skolan. Dom är inte tagna för att bli bra bilder. Dom visar hur det var helt enkelt. I förmiddags hittade jag negativ jag inte noterat tidigare, en serie bilder från vår lägenhet hemma på Carlavägen 31 i Ludvika. Det är småbildsnegativ 24x36, av en selfie  ser jag att jag har en lånad kamera. Många är tagna i elljus utan blixt och kvalitén är inte densamma som jag fick med 6x6-negativen, men för mig är bilderna ovärderliga. Dom flesta bilderna är princip obeskurna. Kanske skulle dom bildmässigt må bra av beskärning men då försvinner detaljer jag vill ha kvar. Serien är tagen 1957, möjligen något år tidigare - vi flyttade från den lägenheten 1958.

*

Mamma i läs- och radiohörnan. Radion står på nedre hyllan till vänster i bild. Kaffepannan, sockerskålen och bullfatet står på brickan, allt välbekant. Bara en veteskiva är kvar.  Sladden till lampan som hänger över bordet är inte klamrad - vaddå plastklamrar?

*

Pappa i arbetstagen

*

Mamma har lånat pappas skrivbord som sybord, hon har tagit in en av de gamla vitmålade köksstolarna från köket. Hennes Elna står på skrivbordet, den använder I fortfarande ibland, barn har fått överta vår nyare symaskin. På väggen hänger akvarellerna Smedjebackskonstnären Johan Ahlbäck målat. Han var "ihop" med min fröken i folkskolan, Svea Morin och fast det var inget man pratade om på den tiden (kanske var det det man gjorde, men det visste inte jag). Jag ser att mamma syr på ett rutigt tyg.

*

En bild till på mamma vid sitt provisoriska sybord. Ser att jag glömt fixa repan i filmen där, nu får det vara. Eftersom fönstret inte har några innanfönster förstår jag att bilden är tagen under sommarhalvåret

*

Pappa vid läs-, radio-  och fikahörnan. Locket på kaffepannan syns och när jag tittar noggrannare anar jag kakelugnen bakom pappa

*

Här har jag tagit ett självporträtt via den runda spegeln som satt bakom läs- och radiohörnan. Keramikskålen med vykort som anas därnere till vänster står nu i vår bokhylla, typisk 50-talsdesign skulle jag säga

*

Här provar mamma sin nya klänning, jag ser att det är den hon sydde på i de tidigare bilderna, det är samma tyg

*

Här är pappa via spegeln. Och skålen....

*

Köket är långt från vad man ser idag. Vedspis och en lös kokplatta med två plattor. Elplattorna var mamma lycklig över, hon slapp göra upp eld i spisen varje gång hon skulle göra något.

*

En naken glödlampa över spishörnan. Ingen diskbänk, men en vask - en zink alltså. Inget kylskåp men ett skafferi åt norr. Här fanns heller ingen islåda på gården, däremot hade vi en matkällare i källaren på huset. Huset värmdes upp med en kokspanna, jag har skrivit förut om hur jag fortfarande hör skyffeln mot cementgolvet i källaren. Huset var stort, tre våningar, vi hyrde mellanvåningen

*

Jag kommer förstås ihåg precis. Och att det skulle vara påvert på något vis har jag inget som helst minne av.....

***

CLIMATE CHANGE?

***

*

*

***

NOT DISPLAYED

***

*

Förstora!

*

***