Det här med skärpa - fortsättning

Har fått många bra kommentarer kring det här med olika skärpa i studiobilder och landskapsbilder, men samtidigt känns det inte som mitt budskap går fram riktigt. Nu har jag dragit upp en av studiobilderna (inte samma bild men samma förhållanden) och en av landskapsbilderna till 100 %. För mig är det helt uppenbart att det varken handlar om skärpedjup, luftmängd mellan kameran och motivet eller rörelseoskärpa utan om totalt olika skärpa och brus och eftersom båda är rätt exponerade i rikligt ljus förstår jag inte varför det blir så olika.  Båda bilderna är efterskärpta lika mkt i LR, mängd 25, radie 1 och detalj 25.

Tacksam för fler synpunkter!

Frågan är ju - hur ska jag bära mig åt för att få en skärpa i landskapsbilderna som är i närheten av studiobilderna? Kameran är ju uppenbart kapabel att leverera skärpa.

Det här med skärpa - funderingar kring resultatet av en höstpromenad

För det mesta är jag helnöjd med den skärpa jag når på mina bilder - med ff och 24 Mpix borde det ju inte vara ngt problem! För någon vecka sen fotade jag i studio med studioblixtar och kunde konstatera i efterarbetet att skärpan är inte bara ok, helt fenomenal, också i 100 eller tom 200 % Det syns nog inte här men detta är en av bilderna. Den här bilden är vid ISO 100 och bl 5,6, tagen med ett fast 85/1,4

 Jag är jättenöjd också med porträtt tagna i mkt sämre naturligt ljus och ISO 800-3200

Däremot lyckas jag nästan aldrig med riktigt bra skärpa vid landskapsbilder, andra naturbilder som lövverk o liknande. En ny påminnelse om det fick jag idag när jag var ute och tog lite höstbilder i Viggestorp som är ett fint naturområde med mjuka, böljande ängar, öar av ek, hassel och andra träd

 Just dom här bilderna är tagna med ett 24-70/2,8 av bra kvalitet (Tamrons nya som Foto valt som referensobjektiv i 24-70-klassen). Bilderna är tagna vid ISO 200 bl 5,6 resp 8 och jag får inte alls samma känsla av perfekt skärpa vare sig jag tittat på dom hemma på skärmen eller på A3-printar.

Visserligen på fri hand, men jag har fått samma resultat när jag fotat tex lövverk i motljus, med 85:an och ISO 100 och tider runt 1/1000 - 1/2000

Min egen fundering handlar om efterskärpningen vid bildbearbetningen. Jag jobbar för det mesta i LR (4) och gör jag något åt skärpan är det för det mesta bara att jag drar lite i skärpereglaget. Gör praktiskt taget aldrig någon ändring av underreglagen radie, detalj maskning och jag gissar att grundinställningen "passar" porträttbilder men inte landskap, lövverk och liknande. Tar tacksamt emot synpunkter för svårigheter att få landskapsbilder med skärpa och krispighet har jag haft länge.

Startade fö en tråd på FS:s Forum/ Fototeknik/ Skärpa för den som är intresserad av mer detaljer.

Stockholms absoluta motsats - Saxe och Söderbärke

Kunde inte motstå att lägga in ett par bilder från dagens cykelpromenad längs den lilla strandvägen utmed Barken mln Saxe och Söderbärke - dvs landet!

På väg från Saxe t Söderbärke blir första bilden återigen en motljusbild

Nästa bild är i princip samma fotoställe men in mot land

Så framme i Söderbärke där den gamla skolan blir motiv med massiva lövträd i förgrunden

Sista bioden - den obligatoriska vyn ut mot Barken

Imorgon bär det iväg mot Sthlm igen. Sov gott!

HAMMARBY SJÖSTAD I MOTLJUS

Förra måndagen var jag tidig till Kulturama  och passade på att ströva runt lite i Hammarby Sjöstad. Det var sol och sent på eftermiddagen, alltså ganska hårt ljus.  Här kommer några bilder där jag medvetet utnyttjat det hårda ljuset

Hoppas ni haft en bra helg!

Partytime?

Javisst. Men nej förresten, det är det ju inte alls, det är ju från mammas begravning! Och jag tror att hon också log i sin himmel. Det är snart sju når sen mamma gick bort, 13 år efter pappa. Hon var född 1909 och hade ett par tre månader kvar tills hon skulle fylla 98. Det finns mycket jag gärna kommer ihåg, hon klarade sig själv med både matlagning och tvättstuga tills hon var en bra bit över 90 och var klar in i det allra sista - när palliativa teamet hade ringt efter mig sista eftermiddagen hann jag inte hem, jag kom en timme försent ( jag jobbade 25 mil bort), men jag pratade med henne i telefon efter att dom ringt efter mig!

Varför visar jag bilden? För att visa att alla begravningar inte per automatik måste vara sorgliga. Det var en fin och värdig begravning i Ludvika kyrka, det här är från begravningskaffet efteråt, och det är de yngre generationerna som är med här, mammas barnbarn med resp och barnbarnsbarnen. Och mamma hade levt färdigt.   Jag är också säker på att alla på bilden bilden i fick lite mindre ångest för dom begravningar som kommer. Får jag önska något så är det att det ser ut ungefär så här när det är dags!